Fru talman! Vi kan alla hämta statistiken. Jag gjorde det i förväg, och du gjorde det efteråt.
Det som du säger stämmer, men du sade att det var en väldigt stor skillnad. Så stor är den inte. Man kan välja år på olika sätt, till exempel 1964 och 1966 då skillnaden var 1,1 procent. Det är ingen dramatisk skillnad.
År 1958 är viktigt, för det är det enda året där vi hade två val samma år och där kommunalvalet kom ungefär fyra månader efter riksdagsvalet. Då borde valtröttheten - att det är för många val - ha slagit in. Det är det enda fall vi har, för alla de andra valen är det två år emellan. Därför är 1958 relevant. Det är alltså inte bara ett undantag, utan det är det mest relevanta exempel vi har för att kontrollera om det finns något historiskt belägg för någon sådan trötthet.
Jag ville alltså att man inte skulle överdriva idén om jättestora skillnader och sedan ta hänsyn till just det här intressanta exemplet från 1958 där det som Henrik von Sydow pekade på uttrycks, nämligen att valdeltagandet ökar generellt när det är mobiliseringsval. Det är ett mycket intressant påpekande som kanske säger mer om valdeltagandet än om det är många eller få tillfällen.
Valet 1976 nämndes tidigare. Vid valet som kom efter, 1982, var det också regeringsbyte. Det handlar alltså kanske inte om vår förmåga att mobilisera. Däremot kan det inte förnekas att risken för valtrötthet kanske skulle vara stor om vi fick fyra olika val. Det var det jag menade.