Fru talman! För att ta skilda valdagar först är det ett faktum att kommunalvalen hade, när vi hade skilda valdagar, ett mycket lägre valdeltagande. Det är bara att gå tillbaka och se. Man kan också åka till länder där man har skilt valdagarna för att se hur det ser ut i dag. Det är också mycket, mycket lägre deltagande, till exempel i Norge som ligger ganska nära vårt system.
Det är otvetydigt så att om man skiljer valdagarna tenderar man att få ett mycket lägre valdeltagande. Det i sig är skadligt, tycker jag, därför att högt valdeltagande har ett egenvärde för demokratin.
Sedan är frågan om regeringen 1998 hade svagare stöd än vad den borgerliga regeringen hade 1991-1994. Ja, så var det naturligtvis. Vi hade ett samarbete då, men totalt sett i Sverige hade koalitionsregeringen 1991-1994 ett mycket starkare stöd. Problemet var Ny demokrati som var vågmästare. Jag tror att det förmodligen inte var sista gången vi har en ekonomisk kris i Sverige. Det är förmodligen inte heller sista gången, om vi har kvar detta, som vi riskerar att få vågmästarpartier som inte behöver ta det ansvar som Miljöpartiet ju gjorde under de år då vi samarbetade. Det kan finnas partier som blir vågmästare i Sveriges riksdag som över huvud taget inte vill ta ett ansvar för landets ekonomi framöver. Då riskerar vårt land att hamna i en väldigt svår situation. Det var det jag pekade på. Det var det som inträffade 1991-1994.
Den strikta proportionaliteten kan också ha sina sidor när det gäller andra demokratiska synsätt. Vi har i Skåne nu en vågmästarsituation med Sverigedemokraterna, vilket innebar att Miljöpartiet fick göra upp med de borgerliga partierna. Det innebar att ni fick köpa till exempel avgifter i barnsjukvården och gå med på höjda avgifter för kollektivtrafiken. Vem av era väljare hade trott att en miljöpartistisk valsedel skulle innebära höjda avgifter på barnsjukvården och kollektivtrafiken? Där finns också ett demokratiskt problem.