Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Självklart står jag bakom även reservation 2, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Betänkandet handlar om olika författningsfrågor. Bland annat tas monarkin upp med anledning av ett antal motioner från socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och folkpartister.
"Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf."
Med dessa ord inleds 1 § i successionsordningen, en av Sveriges grundlagar.
Orden låter synnerligen otidsenliga. Det är naturligtvis i det moderna samhället ytterst svårt, för att inte säga omöjligt, att argumentera för att Sveriges statsöverhuvud med nödvändighet måste hämtas bland det fåtal medborgare som råkar kunna räkna fursten av Ponte-Corvo bland sina förfäder.
För övrigt kan vi i riksvapnet framför oss se inslaget från Ponte-Corvo. Det är väl rimligtvis bron i silver. Detta sagt till den som är specialintresserad.
Betydligt rimligare vore det om statsöverhuvudet i stället tillsattes genom val och hämtades ur befolkningen som helhet. Kanske någon av oss som sitter här i dag kan vara ett alternativ.
Dessa motioner, fru talman, ska inte ses som direkt riktade mot kungen personligen utan mot principen att offentliga ämbeten ska kunna gå i arv.
Det ska bli spännande att höra hur debatten artar sig eftersom de borgerliga partierna i valrörelsen gjorde en stor sak av den föregående regeringens utnämningspolitik, till exempel utnämningen av generaldirektörer till myndigheter, och har ifrågasatt om utnämningarna alltid resulterat i att den person som är bäst lämpad för ett visst uppdrag har fått det. Parallellen kan kanske te sig möjlig i detta sammanhang.
Med tanke på den vikt de lagt vid detta får man utgå från att de är beredda att tillämpa liknande resonemang även när det gäller landets högsta ämbete. Att tillsätta statschefen genom arv innebär nämligen att personen på rikets högsta ämbete utses genom genetiskt lotteri. Sannolikheten för att den person som är bäst lämpad för uppdraget som statschef råkar vara född till första platsen i successionsordningen är inte speciellt stor. Inte heller har vi några garantier för att det biologiska lotteriet alltid kommer att leda till att en kompetent person får uppdraget. Historien kan möjligtvis tolkas så att det redan har varit fallet med någon eller några av tidigare statschefer.
Det finns naturligtvis de som i dagsläget inte skulle hävda att denna risk för ögonblicket är överhängande. Det är naturligtvis bra. Men det är inget bra argument för att behålla ett bevisligen dåligt system. Det är bättre att ta itu med problemet nu, i lugn och ro, än att skjuta frågans lösning på framtiden.
Monarkin som den i dag är beskaffad är inte utformad på ett sätt som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Grundlagen stadgar till exempel att kungen saknar religionsfrihet, att han inte kan åtalas om han skulle begå brottsliga handlingar samt att prinsar och prinsessor inte har rätt att gifta sig utan regeringens godkännande. Det räcker alltså inte med bara synpunkter från föräldrarna.
Det är uppenbart att systemet borde reformeras. Det rimliga vore att vi i stället för arvmonarki såg till att utse landets statschef genom någon form av val. De precisa formerna för detta val - ämbetets titel, mandatperiodens längd med mera - kan naturligtvis diskuteras. Men en lämplig tidpunkt för den ärftliga monarkins avskaffande är när vår nuvarande kung uppnår normal pensionsålder, vid 65 år. Eftersom kungen är född år 1946 är det hög tid att tillsätta en utredning om hur vår statschef kan befrias från arvkungadömets principer.
Enligt vår gröna övertygelse har alla människor lika värde och samma rättigheter, och ingen kan födas till ett ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle.
I övrigt, fru talman, innehåller betänkandet ett antal spännande frågor, till exempel om en rotationsprincip för att möjliggöra för nya personer att ta plats i våra beslutande församlingar, om att ta bort spärrarna vid personval, om att snabbare få rösträtt, om skilda valdagar för att få ett ökat intresse kring de olika beslutsnivåerna, om karantänsregler för före detta ministrar och om att underlätta för att få till stånd folkomröstningar.
Det mesta känns rimligt, till exempel att - som vi i utskottet föreslår - hänvisa till och invänta Grundlagsutredningens förslag som väntas komma någon gång i slutet av nästa år. Låt oss då se hur diskussionen går kring dessa frågor!