Fru talman! När det gäller opinionen har det faktiskt skett en förskjutning. SOM-institutet i Göteborg mäter opinioner över en längre tid, alltså inte bara vid ett speciellt tillfälle. De mätte ganska nyligen hur stödet för kungahuset hade förändrats hos svenska folket över två år. De ställde frågan: Är republik en dålig eller en bra idé? Det visade sig att 60 procent numera tycker att det är en dålig idé medan 40 procent tycker att det är en bra idé. Det finns alltså fortfarande en tydlig majoritet för kungahuset.
Det intressanta är att under de två år man mätte har förskjutningen varit 7 procent, det vill säga 7 procent fler tycker att republik är en bra idé jämfört med två år tidigare. Då är det ändå fråga om en väldigt kort tid. När man frågar ungdomar kan man se att stödet för republik, och därmed mot monarki, är ännu större. Det har alltså skett en mycket tydlig förskjutning.
Om man frågar om kungen som person är det naturligtvis fler som tycker att han väl verkar vara en trevlig prick. Om man däremot frågar om statsskicket, som ju är grundfrågan, ifrågasätter allt fler det som en självklar princip. Det vore ju absurt att säga att om en politiker är populär så ska vi ändra statsskicket så att den politikern kan sitta kvar på livstid och inte kunna avsättas. Det är det som diskussionen tenderar att sluta i, nämligen att man säger att de är trevliga som personer. Det handlar emellertid om mycket mer grundläggande demokratiska principer.
Kungafamiljen är själva offer för systemet. De saknar grundläggande rättigheter. De har från tidig ålder hjärntvättats in i systemet. Det är en otrolig press på dem med hård massmediebevakning från det att barnen är små. Egentligen har vi ett omänskligt system i Sverige.
När det gäller de demokratiska länderna har vi bland annat Tyskland och Finland som är republiker. Vi har Brunei, och vi har Thailand, där för övrigt kungen deltog i en statskupp nyligen. Det är ganska absurt att tala om personliga egenskaper. Det är olika från land till land.