Fru talman! Jag har begärt ordet på grund av att jag tycker att Grundlagsutredningen borde få lov att diskutera kungahusets vara eller icke vara. Jag är republikan, men jag tycker att även om man inte självklart är republikan så borde man tycka att det är en demokratisk rättighet för Grundlagsutredningen att diskutera den här frågan. Detta är i princip den enda begränsningen i Grundlagsutredningen - man får inte diskutera kungahusets vara eller icke vara. Man får heller inte diskutera portalparagrafen att all offentlig makt utgår från folket, men det tror jag ingen ifrågasätter.
Förutom att jag tycker att det är konstigt att utesluta frågan om kungahuset är det så att det finns en del demokratiska problem. Sedan kan man tycka vad man vill, men det är inte förenligt med de demokratiska principer som gäller för övrigt.
Det första, självklara, är att kungen är statschef. Hade han bara varit kung så hade jag haft lite lättare att acceptera det, men han är statschef. Han är alltså Sveriges högste företrädare och står över den folkvalda riksdagen, över statsministern och riksdagens ledamöter. Han är inte vald, och det går inte heller att avsätta honom.
Till råga på allt har han åtalsimmunitet. Det innebär att vilka brott han än kan komma att begå, grova eller mindre grova brott, så kan han inte åtalas, han kan inte straffas för brottet, och han kan inte heller skiljas från sitt uppdrag som statschef. Det här är ju rent medeltida regler. Allas likhet inför lagen - är inte det en viktig demokratisk princip som Grundlagsutredningen åtminstone borde få lov att diskutera?
Det som är så vansinnigt är inte bara att Grundlagsutredningen inte har i uppdrag att diskutera kungahuset, dess utformning och dess vara eller icke vara utan att man dessutom har ett direkt förbud att diskutera denna fråga. Jag tycker att förbudet åtminstone bör hävas, så att utredningen får lov att diskutera den här frågan om man vill.
Det finns ett par andra demokratiska problem. Ett av dem är religionsfriheten. Det är också en grundläggande demokratisk princip att alla svenska medborgare utan några som helst villkor ska få lov att bekänna sig till vilken religion man vill. Man kan uttala sig som ateist, muslim, katolik och så vidare. Men kungafamiljens medlemmar har inte denna rättighet. Det är till och med så att kungen
skall
skiljas från sitt uppdrag om han bekänner sig till något annat än den rena evangeliska läran, som den kallas - det är alltså en väldigt gammal form av kristendom - och detta gäller även den övriga familjen.
En annan absurd sak är att kungens barn och syskon måste fråga om lov när de vill gifta sig. Då är det regeringen tillsammans med kungen som beslutar om detta är acceptabelt och om den partner som man har valt är acceptabel. Kungen själv däremot behöver inte fråga om lov, och det gör ju det hela bara ännu mer motsägelsefullt.
Allt det här sammantaget tycker jag pekar mot att det är dags att åtminstone diskutera de här uråldriga reglerna.
När det gäller grundfrågan, om man över huvud taget ska vara statschef utan att vara vald och utan att kunna avsättas, kan man göra en liknelse med riksdagens ledamöter. Tänk om det var så att det var våra förstfödda barn som tog över våra riksdagsplatser och, om vi inte fick några barn fick våra närmaste släktingar ta över. Detta hade ju väckt ett ramaskri från svenska folket, och även bland riksdagens ledamöter är jag övertygad om, för det vore ju fullständigt uppåt väggarna vansinnigt. Och då är vi ändå valda en gång. Tänk om vi hade fötts till denna post sedan generationer tillbaka!
Allt detta talar för samma sak: Låt åtminstone Grundlagsutredningen diskutera de här frågorna! Det är det mest demokratiska.
I detta anförande instämde Marianne Berg och Pernilla Zethraeus (båda v) samt Max Andersson (mp).