Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
I betänkandet tas en hel rad mycket viktiga och intressanta frågor upp. Jag vill kommentera några av dem, och jag börjar med skilda valdagar som har diskuterats här. Det är en svår fråga, och jag är glad att vi har en utredning som tittar på den. Jag delar Morgan Johanssons bekymmer över att många val skulle kunna leda till valtrötthet. Vi skulle de facto få fyra olika val, det vill säga val varje år: till riksdag, landsting, kommun och Europaparlament. Det finns faktiskt en risk för att det skulle vara för mycket.
Morgan Johansson säger även att om vi går tillbaka i historien kan vi konstatera att många färre röstade kommunalt när vi hade skilda valdagar. Det stämmer däremot inte. Den bästa jämförelsen vi kan göra är med 1958. Det året hade vi två val vid olika tidpunkter. Den 1 juni var det riksdagsval. Då röstade 77,4 procent. Fyra månader senare var det kommunalval. Väljarna var inte trötta utan fler, 79,2 procent, röstade då. Jag delar alltså din oro, men vi ska vara lite försiktigare med påståenden om hur det har varit.
En annan viktig och för mig svår fråga är den om monarkin. Jag är en övertygad republikan. Samtidigt bejakar jag mitt partis ställningstagande att Torekovskompromissen fortfarande ska gälla. Jag delar de argument som republikanerna här har gett uttryck för, samtidigt som jag tycker att det skulle vara ganska meningslöst att göra detta till en dagsaktuell fråga. Vi vet att majoriteten gillar monarkin. Det finns enligt vad vi vet ett mycket starkt stöd för monarkin i vårt land. Man kan diskutera om det är monarken eller monarkin som har stöd, men det är inte så viktigt. Det skulle vara att göra fel fråga till en viktig fråga, och det var det som var Torekovskompromissens kärna. Vi har en majoritet republikaner här: socialdemokrater, vänsterpartister, liberaler och många andra. Samtidigt finns en övertygelse om att det vore att väcka fel fråga när det finns ett så starkt stöd. Jag tror att det är klokt tänkt även om det går emot många av mina principer.
Däremot håller det inte att säga att monarkin är odemokratisk. Vi har ju valt demokratiskt att ha det så. Vi kan ogilla det, och vi kan förändra det på demokratisk väg. Att det är odemokratiskt stämmer alltså inte.
Personval är en viktig fråga. Reformen har inte fungerat. Färre och färre använder möjligheten. I valet 2006 valdes som du påpekade bara sex personer in och ändrade på partiernas listor via det här systemet. Jag tror att reformen borde gå mot att underlätta personvalsinslaget, vilket också Folkpartiet har uttryckt. Däremot måste man noggrant diskutera om det ska finnas en spärr eller inte.
Vilka konsekvenser skulle det få om vi inte hade någon spärr alls? Där är Morgan Johanssons invändningar giltiga i viss mån. Det skulle kunna leda till mycket märkliga saker. Det måste vi tänka på. Det är en svår fråga.
Rösträtt för utlänningar bosatta i landet är också en viktig fråga. Där finns motioner från Vänsterpartiet och Miljöpartiet med förslag om att alla utlänningar bosatta i landet skulle få rösträtt i val till riksdagen. Jag och Folkpartiet tycker att det är fel. Vi tycker att medborgarskapet är viktigt och att det är medborgare som ska få denna unika rätt att välja riksdag och kunna bli vald till riksdagen.
Om man är konsekvent i den reform som föreslås skulle vi kunna ha utlänningar sittande i den här riksdagen. Rent teoretiskt skulle vi kunna välja en utlänning till statsminister. Det är en intressant tanke, men den är ännu oprövad. Jag känner inte till något land där icke-medborgare kan sitta i riksdagen. Man måste dra alla konsekvenser av detta. Är man beredd att säga det också från Vänsterpartiet och Miljöpartiet får vi en diskussion som är mycket intressant.
Däremot tycker jag att kravet om att man ska ha varit medborgare i tio år för att få bli statsråd borde tas bort. Är man medborgare är man medborgare, och då ska det inte finnas några diskriminerande regler. Dessutom är detta statsministerns angelägenhet, och vi borde inte ha kvar dessa formella regler som ett arv från det gamla systemet, där det krävdes inte bara medborgarskap utan också att man skulle vara född i Sverige. Så var det i 1809 års författning.
Det finns också ett förslag om att utlänningar av alla sorter skulle likställas i kommunal- och landstingsval. Som vi vet görs i dag skillnad mellan å ena sidan EU-medborgare och nordiska medborgare och å andra sidan andra utlänningar. Jag tycker inte heller att en sådan likställning skulle vara rätt. Vi har samarbetsformer och reciprocitetsformer med EU-länder och nordiska länder som gör det befogat att det finns en skillnad. Inom EU är detta självklart. Även om vi inte bildar en gemensam stat är vi en union där det finns mycket starka ömsesidiga förpliktelser och motsvarande rättigheter som ger medborgare i andra EU-länder en speciell status. Det är en speciell typ av relation vi har med dessa stater. Det är likadant med de nordiska länderna. Där ska ingen ändring göras.
Den svåraste och intressantaste frågan är den om folkomröstning. Den pekar på ett problem som vi måste ta i, nämligen att den representativa demokratin har problem i dag. Det återspeglas inte i valdeltagandet, som är mycket högt, men det är tydligt när det gäller partiernas förmåga att rekrytera, mobilisera och - som i gamla dagar - representera folket. Det är allt färre som är med i politiken på det viset. Folkrörelserna, åtminstone de traditionella, drabbas av samma sak.
Det är klart att den representativa demokratin är i stort behov av modernisering. Däremot tror jag inte att svaret på problemet är direktdemokrati. Framför allt Miljöpartiet företräder ståndpunkten att vi ska gå in i direktdemokratiska former.
Jag tror att den representativa demokratins grund håller, speciellt med tanke på helheten. Folkomröstningar tenderar att handla om speciella frågor där vi går till folket, men dessa frågor är en del av en helhet. En styrka med partisystemet och den representativa demokratin är att vi väljer en helhet - inte delar av något.
Tänk om vi enligt Miljöpartiets vilja skulle få en folkomröstning om att lämna EU. Vem skulle administrera det? Var finns helheten för detta?
Folkomröstningar är egentligen mycket väl lämpade för populism. Om vi verkligen skulle göra som miljöpartisterna vill och säga att om 5 procent av väljarna i en kommun, ett landsting eller i riket vill ha en folkomröstning ska vi ha en så skulle vi på nolltid få folkomröstningar i nästan varenda kommun i Sverige och i riket om till exempel invandringsfrågan.
Det måste hanteras. Jag vet inte om ni har tänkt på detta. Vill ni ha Sjöbofolkomröstningen från 1988 överallt? Det skulle bli konsekvensen. Vapnet att gå till folket och kringgå den representativa demokratins tröghet har mycket stora risker. Trögheten är viktig i demokratin.
Direktdemokraterna vill inte ha tröghet utan snabba saker. Jag tror mycket på de gamla klassiska idéerna om att demokratin ska ha tröghet för att undvika populismen och mycket snabba kast i det politiska spelet.
De partier som tror på den representativa demokratin måste förbättra och modernisera den och ta de problem vi har på stort allvar men inte falla tillbaka på direktdemokratiska idéer.