Fru talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet väljer att köra en traditionell republik- och monarkirunda. De ställer helt klart en mycket berättigad fråga: Ska man i en demokrati kunna ärva ett ämbete? Som huvudprincip bör man inte kunna det.
Kristdemokraterna vill ha fortsatt monarki i Sverige. Det finns republikaner i vårt parti, även i vår riksdagsgrupp, och kanske finns det också en och annan principiell rojalist inom partiet. De flesta är nog, liksom jag, pragmatiska i synen på frågeställningen. Jag är principiell republikan men pragmatisk monarkist.
Det handlar i hög grad om traditioner. Traditioner har betydelse, även för miljöpartister och vänsterpartister. Även Vänsterpartiet skulle förmodligen protestera om talmannen utlyste ett arbetsplenum på julafton. Det finns inga rationella skäl att säga nej till ett arbetsplenum på julafton, men det finns traditionella skäl.
Det gör det även i detta sammanhang. Monarkin är en tradition och den har blivit en symbol för det svenska samhället. Den fungerar.
Jag kan ta ett annat exempel: Vår svenska flagga. Om ni tittar noga på den ser ni ett kors på blå botten. Kan man verkligen ha ett kors på blå botten i ett sekulärt samhälle? Det är också tradition. Jag har inte hört någon som har yrkat på att vi ska slopa den svenska flaggan för att den har ett kors.
Tradition har betydelse. Man måste göra en avvägning mellan rationella skäl och tradition.
Fru talman! Morgan Johansson förlängde den debatt om valsystemet som vi hade i Grundlagsutredningen i går. Vi har inte alls låsta positioner, men vi har förberett diskussionen om valsystemet, och det är ett intressant område.
Morgan fokuserade lite väl mycket på handlingskraftiga regeringar. Det är viktigt att valsystemet gynnar detta. Det är ett effektivitetsbegrepp. Men det är inte bara effektivitet som ska gälla i demokratin utan även representativitet, som är viktigt. Det är många komponenter som ska till, inte bara talet om handlingskraftiga regeringar.
Jag kan föreställa mig att under den mandatperiod som vi befinner oss i kommer Socialdemokraterna att under många debatter säga att vi har en handlingsförlamad regering, trots att valsystemet har skapat en så kallad handlingskraftig regering. Det kan lätt gå troll i begreppet handlingskraftig.
Det fördes också en diskussion om personvalet. För egen del har jag en mycket klar uppfattning. Personvalssystemet har havererat. När 22 procent av väljarna kryssar i riksdagsvalet har systemet havererat. Systemet förutsätter att åtminstone större delen av väljarkåren kryssar.
Vi måste hitta ett nytt system. Man kan tänka sig olika lösningar på detta. Man kan gå försiktigt fram. Man kan också göra mer dramatiska förändringar, men det brukar inte vara tillrådigt att göra dramatiska förändringar i den svenska demokratin. Men någon förändring måste ske på den punkten.
Det är också viktigt att komma ihåg att hela den konstitutionella kontexten, alltså sammanhanget i sin helhet, måste hänga ihop. Gör man en förändring i ena änden kan det puffa på i den andra, och så blir det problem där.
Jag är fascinerad av grundlagsfrågor. Det är väl inte så många i kammaren som är det, men jag hoppas att konstitutionsutskottet är det i alla fall. Det är viktigt att man inser att systemen hänger ihop och att man ser komplexiteten och rättar sig efter det. Jag tror inte på några dramatiska förändringar, men successivt kanske vi via kompromisser - för vi behöver breda överenskommelser - kan komma en bit på väg. Det är bra att åtminstone tre av de ordinarie ledamöterna sitter i Grundlagsutredningen - det hade egentligen behövt sitta fler - för vi kommer kanske, vilket vi ännu inte vet, att behöva genomföra detta under våren 2010. Då behöver vi en god insikt i dessa frågor.