Fru talman! I likhet med majoriteten av dem som uttalat sig i denna debatt, åtminstone i personlig egenskap, tillhör jag statsskickets fiender. Jag är motståndare till arvkungadömet, och det är naturligtvis Miljöpartiet. Däremot ser jag det inte som den viktigaste frågan att få det socialdemokratiska partiet att även i realpolitiken anta en rimlig ståndpunkt efter att vi har vunnit valet 2010. Det kan vänta till framtiden. Det är min personliga åsikt att det inte är den viktigaste frågan i Sverige just nu.
Vad gäller den svenska flaggan kan jag säga att jag tycker att det är helt okej med en skandinavisk korsflagga bara ni inte försöker sätta dit tolv stjärnor på den. Jag kommer inte att ifrågasätta att den ser ut som den gör.
Det jag gick upp för att diskutera var frågan om personvalet. Jag tänkte nämligen göra någonting så otroligt som att hålla med alla som uttalat sig i frågan utan att hålla med mitt parti. Jag tillhör nämligen dem som är motståndare till personvalet såsom det ser ut i dag.
Miljöpartiet är för någon form av personval. Det var vi redan från början. Vi var inte eniga då, men vi var för någon form av personval redan från början. Jag tillhör den del av Miljöpartiet som ser hur illa detta system fungerar och som ifrågasätter de personkryss som sätts. Det är trots allt fortfarande ett litet antal människor som faktiskt kryssar. Men på vilka grunder är det som människor kryssar? Är det verkligen de bästa grunder man skulle kunna tänka sig som personval genomförs på?
Vi ser att människor får kryss därför att de är fantastiskt bra kandidater. Jag tror att en av dem som fick kryss på den grunden precis har lämnat kammaren. Vi ser också att människor får kryss därför att de är kända från tv. Vi ser att människor får kryss därför att de har en stor släkt.
Man ska vara väldigt försiktig som politiker med att försöka tolka varför människor röstar som de gör. Vi vet nu att människor har röstat för en borgerlig regering, och då får man anta att de också har röstat för den borgerliga regeringens politik. Man måste anta det, i alla fall som huvudregel. Men man måste också ifrågasätta: Har väljarna verkligen fått den korrekta informationen för att kunna göra ett rationellt val, baserat på fakta? De sloganer som har förekommit i personvalskampanjerna har varit ganska intetsägande. Kan någon av er exempelvis gissa vilket parti det var som hade en kandidat i Göteborg med valsloganen "En politiker som bryr sig och tar ansvar" som var uppsatt överallt? Det kunde ha varit vilket parti som helst - ja, utom Vänsterpartiet förstås, för de driver ju inte personvalskampanjer. Det är en bra slogan som alla skulle kunna använda.
Det är problemet. Personvalet fokuserar inte på det som skiljer kandidaterna så mycket åt, som att de lyfter fram enstaka frågor. Det är personvalet när det är som bäst. När det är som sämst fokuserar det på vad som skiljer kandidaterna åt inom samma parti. Säg exempelvis att någon röstar på Mauricio därför att Mauricio är republikan. Det vore ju trevligt! Men tänk om han sedan inte röstar enligt den åsikten!
Sveriges demokrati är en partidemokrati. Jag tror att vi måste ändra personvalssystemet på något sätt, eventuellt till det irländska valsystemet, för det är inte belastat med exakt de brister som vårt nuvarande system har.