Fru talman! Jag tänkte börja med att titta lite historiskt, Morgan Johansson, med anledning av det här med starka majoriteter för regeringen. Om jag minns rätt stödde sig den socialdemokratiska regeringen 1998, utifrån sitt mandat i riksdagen, på endast 130 ledamöter. Jag kan inte riktigt siffrorna på den borgerliga regeringen 1991-1994, men jag tror att den hade stöd från fler än 130 ledamöter. I så fall var den borgerliga regeringen 1991-1994 starkare förankrad här i riksdagen. Sedan fanns det olika sätt att se på det samarbete som skedde med de stödpartier eller samarbetspartier som det var i det senare fallet 1998-2006.
För mig är det märkligt att hävda att ett krisläge kan leda till att vi ska ha starka majoritetsregeringar och att vi ska ha ett valsystem som gynnar den utvecklingen. Svåra kriser är till för oss politiker att lösa. Just i ett sådant läge är det upp till oss partier att ta ansvar. Jag kan inte se något parti i den nuvarande riksdagen som inte skulle ta på sig det ansvaret, oavsett situation. Jag tror att vi är sådana partier och sådana politiker.
När det gäller skilda valdagar: Menar Socialdemokraterna att skilda valdagar skulle leda till att vi skulle få sämre möjligheter att engagera människor att delta i val? För mig är det en rimlig demokratisk tanke att hävda att vi faktiskt kan engagera de människor som berörs av besluten att koncentrera sig i en diskussion i en valrörelse kring kommunens verksamhet. Då får vi också upp frågorna på bordet mycket tydligare, och det kan också ge utslag i ett kommunalt val.