Fru talman! Internationell miljöpolitik är ett brett
ämne, men det finns en fråga som just nu är extra
angelägen och aktuell. Jag tänkte därför börja med att
fokusera på den. Det är självfallet klimatfrågan, som
även föregående talare har tagit upp.
För nio år sedan, i Rio, enades världens besluts-
fattare om en klimatkonvention för att göra något åt
utsläppen av klimatpåverkande gaser. I dag försöker
USA ensidigt att bryta det protokoll som har för-
handlats fram sedan Rio och som det är tänkt att man
ska kunna förhandla färdigt om vid ett möte i Bonn i
sommar.
Klimatfrågan är antagligen den största utmaning-
en som vi har att hantera i det internationella miljöar-
betet. Världens experter är alltmer överens om beho-
vet av att vidta åtgärder om vi ska undvika en kata-
strof. Vi måste vidta åtgärder, och vi måste göra det
nu. Därför är det mycket allvarligt att USA nu ensi-
digt försöker stoppa det internationella samarbetet.
USA står ensamt för 25 % av världens utsläpp av
växthusgaser, och trots att USA i förhållande till
andra länder slösar enormt med energi anser man sig
inte kunna vidta åtgärder för att minska utsläppen.
Detta är självfallet oacceptabelt.
USA:s agerande tydliggör den stora motsättning
som finns mellan världens fattiga och rika. De som
kommer att drabbas hårdast av växthuseffekten är
inte de som har bidragit till utsläppen. Det är nämli-
gen människor i fattiga delar av världen som dels
kommer att utsättas för de värsta klimatförändringar-
na, dels inte har resurserna att anpassa sig och skydda
sig. De som allra mest har bidragit till utsläppen,
nämligen USA:s över- och medelklass kommer nu
inte att vidta de åtgärder som ligger på deras ansvar.
Bush värnar den amerikanska industrins vinster, och
för att göra det accepterar han en klimatkatastrof som
framför allt kommer att drabba världens fattiga.
Det är positivt att den svenska regeringen med
miljöministern i spetsen har agerat, men jag tycker att
den än så länge inte har agerat starkt nog. Det finns
medel som Sverige och EU skulle kunna ta till för att
öka pressen på USA att gå tillbaka till förhandlings-
bordet och acceptera Kyotoprotokollet. Ett sådant är
att lyfta frågan om vad det betyder för möjligheten till
en ökad frihandel att ett enskilt land inte ställer upp
på sina åtaganden i Kyotoprotokollet.
Om USA ensidigt gynnar sin industri genom att
inte vidta åtgärder för att minska utsläppen av koldi-
oxid så borde det avspeglas i handelspolitiken. Sveri-
ge och EU bör reagera mot USA:s agerande genom
att använda eller hota med någon form av handels-
sanktioner mot t.ex. den amerikanska oljeindustrin,
som ligger bakom Bushs beslut. Liknande krav ställs
även i andra länder. Frågan är om den svenska rege-
ringen och EU bedömer miljöfrågan som tillräckligt
viktig för att låta den påverka handelspolitiken.
Ett annat sätt att reagera är att genomföra en kon-
sumentbojkott mot amerikanska varor, likt den som
riktades mot Frankrike när landet provsprängde
atombomber i Stilla Havet. Jag skulle gärna vilja
fråga övriga deltagare i debatten om ni är beredda att
ställa upp på en sådan bojkott och om ni är beredda
att verka för att regeringen och EU vidtar starkare
åtgärder för att få med USA på Kyotoprotokollet.
Det finns även andra frågor i betänkandet som jag
vill ta upp, där det för tillfället händer en hel del. En
sådan fråga är EU:s miljöarbete.
I går presenterade EU-kommissionens ordförande
Romani Prodi kommissionens förslag till strategi för
hållbar utveckling. Det är ett steg åt rätt håll, men det
är långt ifrån tillräckligt. Ambitionen att miljöfrågor-
na ska integreras i olika politikområden är positiv,
men det måste göras så att det får en verklig effekt på
den förda politiken.
Jordbruket är ett exempel där det krävs stora för-
ändringar av EU:s politik. Det är angeläget att en
reform tidigareläggs och att reformen kan bidra till att
viktiga miljömål nås. Detta är särskilt viktigt mot
bakgrund av östutvidgningen och de konsekvenser
EU:s nuvarande jordbrukspolitik kan få för de stora
naturvärden som i dag faktiskt finns i kandidatländer-
nas jordbruk. De har i dag naturvärden som vi i väst
till stora delar lyckats utplåna. Det är angeläget att
Östeuropa inte gör om samma misstag där som vi har
gjort här. Det vore ödesdigert för Europas samlade
biologiska mångfald.
Ett annat område där det finns ett akut behov av
åtgärder är transportpolitiken. Även här är östutvidg-
ningen ett kritiskt moment. Ett medlemskap för kan-
didatländerna kommer att leda till att transporterna
mellan dessa länder och EU-länderna ökar drama-
tiskt. Detta är en utveckling som självklart måste
hejdas, och då räcker det inte att göra som EU-
kommissionen och säga att trafiken inte ska få öka
lika fort som BNP. Vi måste våga säga att transpor-
terna ska minska och att de ska ske på ett uthålligt
sätt. Något annat är inte hållbart.
En annan aktuell EU-fråga är det sjätte miljö-
handlingsprogrammet. Även detta är ett steg i rätt
riktning, men det är otillräckligt. Det som framför allt
saknas är tydliga, ambitiösa, uppföljningsbara mål-
sättningar som kan styra och leda utvecklingen. Här
tror jag att EU har en hel del att lära av det nya
svenska miljöarbetet med mål, delmål, åtgärdsstrate-
gier och ett system för uppföljning. Jag förutsätter att
miljöministern tar med sig de svenska erfarenheterna
till EU-samarbetet för att även det i större utsträck-
ning ska kunna präglas av ambitiösa mål och verk-
samma åtgärder.
Slutligen, fru talman, vill jag tala om miljö och
handel. Detta är en mycket svår fråga och en utma-
ning för världssamfundet att hantera. I dag är det
tyvärr så att ekonomi och ekonomiska intressen är
helt överordnade i den internationella handelspoliti-
ken. Miljöfrågorna hamnar tyvärr i skymundan.
Vi har i dag två parallella internationella rättsord-
ningar. Å ena sidan har vi WTO, som reglerar han-
deln, som är en stark organisation med tvistlösnings-
mekanismer och som kan ställa krav på enskilda
länder. Å andra sidan har vi internationella miljöavtal
som har bra utgångspunkter och ett bra regelverk men
som tyvärr är alltför svaga. Resultatet är att de rena
frihandelsintressena dominerar. Som jag ser det är det
rätt bakvänt att handeln som ett medel för att nå väl-
stånd är överordnat miljökrav och sociala krav - som
ska vara målsättningar. När medlen överordnas målen
måste man självklart göra förändringar.
Ett första steg är taget i och med EU:s linje att
miljöavtal och handelsavtal ska vara ömsesidigt
stödjande. Detta finns också inskrivet i ett protokoll
under konventionen om biologisk mångfald. Det är
positivt men än så länge helt oprövat. Vi vet inte om
det är en framgångsrik strategi. Risken är att mil-
jöavtalen fortsätter att vara underordnade i praktiken.
För att nå resultat krävs det att fina ord även om-
sätts i praktisk handling, och detta återstår. Hur de
internationella miljöavtalen ska få en tyngre status i
det internationella samarbetet borde vara en mycket
viktig fråga att ta upp vid uppföljningskonferensen i
Johannesburg, Rio +10, nästa år.
Fru talman! Internationella miljöfrågor är ett
mycket brett ämne, men jag avstår från att gå in på
fler områden än dem jag har tagit upp här. Det är
framför allt här vi har stora utmaningar framför oss
den närmaste tiden i det internationella miljöarbetet.
Det gäller att få USA att ta klimatfrågan på allvar, att
se till att EU:s arbete för hållbar utveckling får tydli-
ga mål som också avspeglas i den konkreta politiken
samt att förändra det internationella regelverket så att
målen överordnas medlen.