Fru talman! Jag har två motioner om Aralsjön i
det betänkande som vi nu diskuterar. Den första är en
flerpartimotion som lämnades redan 1998. Då jag
tyckte att besvarandet dröjde så länge skrev ytterliga-
re en motion om Aralsjön under den allmänna mo-
tionstiden förra året. Jag är glad att utrikesutskottet nu
har tagit tag i den här stora miljöfrågan.
Jag tycker att det är jättebra att Carina Hägg, och
därmed också Socialdemokraterna, har börjat engage-
ra sig i frågan. Men man kan ju fråga vad regeringen
gör åt samma fråga. I det sammanhanget kan jag
också nämna att det kommer att vara en konferens här
i riksdagen med bl.a. Unifem som initiativtagare. Den
konferensen kommer att äga rum den 24 oktober på
FN-dagen.
Fru talman! På underliga vägar har jag kommit att
intressera mig för Aralsjön. När jag väl insåg omfatt-
ningen av de många miljö- och hälsoproblem som är
förknippade med Aralsjön kunde jag inte bara släppa
frågan om sjöns framtid.
Aralsjön ligger ju i det forna sovjetiska Centrala-
sien med Kazakstan och Uzbekistan som strandstater.
De övriga tre staterna i regionen, Turkmenistan,
Tadzjikistan och Kirgizistan, är även mycket intresse-
rade av Aralsjöns framtid.
Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar
talas det om vattenproblem på olika platser runtom i
världen. Aralsjön kan också sättas in under rubriken
Världens vattenproblem.
Under kommunismens glansdagar - om det nu
fanns några sådana - såg man med begärliga ögon på
Aralsjöns stora vattenmängder. Aralsjöns vatten,
tänkte man, skulle kunna användas för bevattning av
bl.a. bomullsodlingar. När den tanken blev ett beslut,
innebar det att ett jätteprojekt sattes i gång och Aral-
sjöns tillflöden, de två floderna Amu-Darja och Syr-
Darja, kanaliserades för att avleda vattnet till de stor-
slagna bevattningsprojekten. Man byggde dammar
och stora vattenreservoarer för att girigt kunna ut-
nyttja Aralsjöns rikedom på vatten.
Men man behöver ju bara tänka på galna ko-
sjukan för förstå att man inte kan gå emot naturens
ordning utan att det hämmar sig. Det är klart att en sjö
utan tillflöden sakta dör, liksom också det liv som
lever i och av sjön.
Fru talman! När man hör ordet Aralsjön tänker
många kanske på en bild som publicerades i massme-
dierna för ganska länge sedan i ett reportage om just
Aralsjön. Den föreställde en sjö med väldigt långa
stränder, och långt upp på land låg en fallfärdig båt.
Den plats där båten låg hade tidigare varit sjö med
djupt vatten. Nu utbredde sig i stället förgiftad sjö-
bottensand mil efter mil, kilometer efter kilometer,
och den tidigare fiskrika sjön var död.
Fru talman! I början av 60-talet var den endast
hälften så stor som tidigare. Salthalten i sjön ökade
kraftigt och fisken dog ut. Den forna sjöbotten för-
vandlades till sand- och saltöknar. Eftersom stora
mängder giftiga kemiska gödnings- och bekämp-
ningsmedel användes i bomullsproduktionen spreds,
och sprids fortfarande, stora mängder gifter med
vinden och grundvattnet har försämrats kraftigt.
Hundratusentals människor har mist sin möjlighet
till försörjning när de ekonomiska förutsättningarna
radikalt ändrades. Arbetslösheten är mycket stor,
vilket bl.a. medför stora ekonomiska och sociala
problem. Många barn lever ensamma i stor nöd utan
sina föräldrar och utan möjligheter att gå i skolan.
Hälsotillståndet har också försämrats kraftigt, särskilt
för kvinnor och barn. Ökad frekvens av olika cancer-
former, anemi och andra invärtes sjukdomar har kon-
staterats, barnadödligheten har ökat och medellivs-
längden har sjunkit.
Omkring fem miljoner människor bor i sjöns när-
het, de flesta i och kring städerna Aralsk i norr i
Kazakstan och Nukus och Muynak i söder i den del-
vis självständiga republiken Karakalpakstan i Uzbe-
kistan. På sikt är det svårt att tänka sig att människor-
na kan bo kvar om läget inte förbättras. Men vart ska
de i så fall ta vägen?
Det är hög tid att på allvar ta tag i problemen
kring Aralsjön.
Fru talman! Lite nu och då, men inte tillräckligt
ofta för att väcka behövlig opinion, brukar Aralsjön,
som kallas världens största enskilda miljökatastrof,
lyftas fram och belysas av massmedierna. Katastrofen
är så stor till sin omfattning att det är nästintill omöj-
ligt att förstå dess hela vidd och konsekvenser för
både den nära regionen och för miljön i ett globalt
perspektiv.
Det skulle därför behövas en tydligare politisk fo-
kusering på Aralsjön som miljö- och hälsoproblem
samt snabba och konkreta insatser i form av ökade
satsningar på forskning, debatt och information.
Det kan ta hundratals år att reparera och restaurera
de goda miljöbetingelser för människor och natur
som brutits ned under de årtionden som gått.
Hundratals miljoner kronor har redan satsats på
restaureringsarbete, som det kan tyckas till ingen
nytta. Frivilliga organisationer från bl.a. Sverige
arbetar i dag med att introducera jordbruksprojekt och
bedriva humanitära och sociala projekt i Aralsjöom-
rådet. Det är ett arbete som behöver allt stöd det kan
få, inte minst ekonomiskt.
Fru talman! För någon vecka sedan besökte en
grupp parlamentariker och tjänstemän från Kazakstan
riksdagen. De ville skapa kontakter och undersöka
vilka möjligheter det finns för ett utökat samarbete.
Mycket av det jag nu har sagt belystes och verifie-
rades också av dem. Vad de själva framförde som
mycket viktigt var att få i gång ett samarbete mellan
de stater som gränsar till Aralsjön och som är beroen-
de av dess vatten. Det finns redan i dag ett trevande
samarbete, men det behöver utvecklas och fördjupas.
De stora dammarnas vatten måste komma alla Aral-
sjöländerna till del.
Aralsjön måste också restaureras. Den giftiga sjö-
bottensanden, förgiftad av bl.a. bekämpningsmedel,
måste bindas så att den inte fritt far genom luften och
smittar människor, djur och natur.
Fru talman! Det är bra att Sida är engagerat i olika
Aralsjörelaterade projekt, främst gällande hälsa och
dammsäkerhet. Men det är angeläget att Sverige höjer
sin ambitionsnivå och tillsammans med andra länder,
inte minst inom EU och andra organisationer, upp-
rättar en plan för fortsatta aktiviteter kring Aralsjön.
Det internationella samfundet har gjort betydande
ansträngningar för att förbättra situationen. Världs-
banken och andra internationella organisationer har
förmedlat stora resurser till området, men resultaten
av insatserna är hitintills begränsade. Det behövs väl
planerade, långsiktiga och uthålliga insatser för att
vända utvecklingen. Det är angeläget att Sverige
intensifierar sina insatser i området samt bistår och
stöder frivilliga svenska organisationer i deras insat-
ser för att hjälpa befolkningen och restaurera miljön.
Fru talman! Aralsjökatastrofen är den kanske
största ekologiska katastrofen någonsin, orsakad av
människor. Den har påverkat miljön och hälsotill-
ståndet i området så att situationen för framför allt
kvinnor och barn är akut. Medellivslängden är myck-
et låg. Enligt Läkare utan gränser är platser som ex-
empelvis staden Muynak i Karakalpakstan en av de
mest "chronically sick places on earth". Muynak var
en gång en blomstrande fiskestad vid Aralsjöns
strand. Staden ligger nu 10 mil från den nuvarande
stranden. Denna akuta situation måste fokuseras och
lyftas fram av Sveriges regering, EU, OSSE och FN.
Det är angeläget att den svenska regeringen initierar
och driver frågan i olika internationella organ.
Fru talman! Miljöproblemet Aralsjön med dess
konsekvenser för människor och natur är en angelä-
genhet som angår oss alla. Det är bra att den frågan
nu också finns med i riksdagens arbete, och det är
min förhoppning att dagens riksdagsdebatt ska utgöra
startskottet för ett utökat svenskt engagemang - i ord
och handling - för att förbättra miljö- och hälsoläget
för de människor som bor och verkar i det bortglöm-
da Centralasien.