Fru talman! Vikten av internationellt miljöarbete
betonas av utskottet. Man säger också att detta betän-
kande visar att den politiska samsynen är bred. Jag
tror att det är viktigt att vi kan visa en bred samsyn i
dessa oerhört viktiga frågor. Nu är jag inte säker på
att samsynen är så total som det här betänkandet vill
ge sken av. Och jag hoppas att vi ska kunna diskutera
det fortsättningsvis i kväll. Tidigare debatter har visat
att det finns stora skillnader, inte minst när det gäller
synen på problemens storlek men också när det gäller
hur vi tacklar problemen.
Vi menar att det i den rikare delen av världen slö-
sas för mycket med naturens resurser. Effektiv re-
ningsteknik och ett högproduktivt jordbruk har lyck-
ats säkra en kortsiktig överlevnad. Däremot hotas ju
livskvaliteten av försurade skogsmarker och sjöar och
minskar biologisk mångfald. I de fattiga delarna av
världen äventyrar vi människors överlevnad genom
brist på rent vatten och odlingsbar mark. Fattigdom
tvingar ofta fram en livsföring som allvarligt tär på
naturresurser.
De tre viktigaste utmaningarna som vi nu står in-
för är som flera har varit inne på klimatfrågan. Men
det är också bevarandet av den biologiska mångfal-
den. En tredje som jag vill nämna är formerna för
samarbetet. Låt oss inte fastna i en diskussion om
tillskapandet av nya organ utan se till att de former
för samarbete som finns fungerar och fungerar bättre.
Jag vill peka på t.ex. det samarbete som vi har kring
Östersjöfrågorna. Det är ett organiserat samarbete
men som jag menar hittills alltför mycket har handlat
om att med varandra diskutera formerna för det fort-
satta samarbetet och alltför lite kommit in på konkreta
åtgärder för att hejda den katastrof som hotar med en
förorenad Östersjön.
Jag vill peka på några ytterligare frågor som vi
socialliberaler menar att vi måste agera mycket kraft-
fullt för på internationell nivå. Den första som jag vill
peka på är joniserande strålning från t.ex. uran, pluto-
nium, strontium och andra radioaktiva ämnen som
genom brytning, kärnkraftshaverier, kärnvapenbomb-
ningar och kärnvapenprov har förhöjt bakgrundsstrål-
ningen globalt. Det innebär ett öka antal mutationer
bland djur, växter och människor. Sverige måste
verka för internationella överenskommelser som
begränsar ytterligare utsläpp. Vi tar för lätt på detta
problem.
I Europa är EU ett unikt verktyg för att skapa ge-
mensamma miljöregler. EU ska kunna fatta beslut om
gemensamma regler och miljöavgifter. Här är vi inte
eniga. Sådana beslut ska kunna fattas med kvalifice-
rad majoritet.
Vi vill införa en europeisk miniminivå för koldi-
oxidskatt. Men det är inte tillräckligt med en europe-
isk koldioxidskatt för att klara denna stora utmaning
med att stoppa växthusgaserna. Unionen måste skapa
en gemensam handel med utsläppsrätter för växthus-
gaser. Sverige måste i avvaktan på ett EU-system
införa sådan handel med utsläppsrätter på nationell
nivå. Och det måste ske så snart som möjligt.
När det gäller det globala problemet med uttun-
ningen av ozonskiktet och klimatförsämringen så
måste gemensamma internationella lösningar ske.
Och där måste självklart pressen på USA från EU:s
sida bli mycket större.
Utsläppen kring Östersjön - jag nämnde Östersjö-
samarbetet - kräver gemensamma lösningar, och då
är det EU-nivån som det handlar om. Men vi måste
också bli bättre på att vidta åtgärder på nationell nivå.
Den bästa miljöinsatsen för att stärka regionerna
kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer
blir medlemmar av EU. Sverige måste verka för att
Östersjösamarbetet effektiviseras. Samarbete handlar
i dag för mycket om formerna, som jag sade, och för
lite om efterlevnad av gällande överenskommelser.
Jag vill också peka på ytterligare en fråga som vi
bör verka för från svensk sida och som vi från Folk-
partiets sida nu har framfört vid flera tillfällen, näm-
ligen en lag om miljölots på alla lastfartyg som trafi-
kerar Östersjön. Det är en viktig åtgärd för att minska
utsläppen av olja och miljögifter.