Fru talman! Marianne Samuelsson tar upp flera
viktiga frågor. Hon tar upp Victoriasjön i Afrika, där
man t.ex. kan se hur vattenhyacinterna breder ut sig
och bokstavligt talat kväver sjösystemen. Har man
inte sett det, kan man nästan inte föreställa sig att en
växtmassa kan breda ut sig på det här sättet och döda
en sjö och dess livsbetingelser och vad det i sin tur
betyder för de människor som lever runtomkring sjön.
Både detta och att man planterar in arter som inte hör
hemma i den faunan får naturligtvis konsekvenser.
Det finns många situationer runtom i vår värld där
människorna har trott att man kan sätta sig över natu-
rens villkor, men naturen slår också tillbaka mot oss.
Aralsjön är ett exempel som det är svårt att hitta
en motsvarighet till när det gäller detta att naturen har
fått stå tillbaka och de konsekvenser det har lett till.
Det är ett oerhört ingrepp i naturen som i dag slår
tillbaka mot människorna varje dag, inte minst genom
det som jag beskrev med saltvindarna.
Konsekvenserna blir långt vidare och sprider sig
långt utöver det oerhört hårt drabbade geografiska
området. Därför känner jag att man måste ta ett an-
svar utanför det geografiska området. Det kan var en
region eller ett land. Vatten är som mänskliga rättig-
heter - det är gränsöverskridande. Vi måste ta ett
gemensamt ansvar här.