Fru talman! Internationella miljöfrågor är de vik-
tigaste och mest avgörande frågorna för vår framtid
och för de kommande generationerna. Om vi inte på
allvar tar tag i dessa frågor och låter miljöstyrningen
fullt ut genomsyra politikens alla olika områden tror
jag att vi står inför oanade konsekvenser. Det är kon-
sekvenser som våra barn kommer att betala för.
De allvarligaste miljöhoten är globala, precis som
det har kommit fram, som Berndt Ekholm har nämnt
och som jag tycker har kommit fram även i betänkan-
det. Jag tycker att det är ett bra betänkande och att
motionerna har blivit bra behandlade.
Miljöhoten är globala och storregionala. Det gäl-
ler, som har framkommit, också växthuseffekt, ozon-
förtunning, försurning och övergödning. Föroreningar
sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av na-
tionsgränser. Därför är ett samarbete över nations-
gränserna nödvändigt. Det är en av EU:s viktigaste
uppgifter.
I det här betänkandet lyfts många av de här vikti-
ga frågorna fram. Det gäller miljö och handel, miljö
och säkerhetspolitik och vattenfrågor och också miljö
och utvecklingsarbete. Men jag vill inrikta mig lite på
det här med miljöförstöring och barns hälsa. Det för
vi fram lite om i vårt särskilda yttrande.
Jag tror att vi alla har rörts av de reportage som
har slagits upp i våra kvällstidningar som har visat på
barn som har missbildningar och inte kan få hjälp i
sina hemländer. Vi vet att miljöförstöringen i Central-
och Östeuropa liksom i hela det forna Sovjetunionen
är skrämmande. Den för med sig allvarliga konsek-
venser för hälsan. Speciellt känsliga och drabbade är
barn under deras uppväxt och utveckling. Inte någon-
stans har miljöförstöringen varit så stor som i de
länder där man har tillämpat planekonomi.
Den kommunistiska perioden innebar en politik
som siktade på en snabb tillväxt utan hänsyn till mil-
jö- och hälsorisker. Även nu anser många av länderna
att det är för dyrt att med sina knappa ekonomiska
resurser göra någonting åt miljön.
Det finns exempel på hur drabbade barn nu läm-
nas nästan helt utan medicinsk vård på sjukhus
Kazakstan.
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har varit mest fär-
därvbringande i Ukraina, Vitryssland och delar av
Ryssland. Här lider barn i mycket högre grad än van-
ligt av infektioner, blodsjukdomar, luftvägs- och
cirkulationssjukdomar. I Vitryssland har födelseska-
dorna ökat med 70 %, och förekomsten av tumörer
har tre- till fyrdubblats sedan olyckan.
Jag läste ett reportage i Miljöaktuellt som skrevs
för ett par år sedan om just Vitryssland. Där uttryckte
sig en oppositionell ledare på följande sätt:
Här i Minsk kan man knappt hitta en ung männi-
ska eller ett barn som är helt friskt. Så gott som alla
har någon form av hälsoproblem.
Ett direkt samband kan konstateras mellan före-
komsten av barns sjukdomar och närheten till stora
industrier med utsläpp av allehanda oreglerade gifter.
Miljökrisen bottnar i den snabba industrialisering och
urbanisering som tog verklig fart på 1960-talet. Efter-
som staten kontrollerade produktionsmedlen fanns
det ingen som vakade över miljön. Tjeckoslovakien
ansågs på 1980-talet vara världens mest förorenade
land i förhållande till invånarantalet. Ukraina förkla-
rades av Sovjet år 1990 för en ekologisk katastrofzon
med 55 städer som nådde en kritisk nivå för luftföro-
reningar. I Ryssland lever mer än 55 miljoner männi-
skor av vilka 12 miljoner är barn i städer där förore-
ningarna är fem gånger högre än vad som är tillåtet
enligt officiella normer. I Ungern har ett direkt sam-
band dokumenterats mellan luftföroreningarna och
barnens sjukdomar i luftvägarna.
I motionen säger vi att Sverige via Unicef och
WHO bör verka för att de barn som drabbats av ra-
dioaktivt nedfall som följd av kärnväpenproven i
Kazakstan och Tjernobylolyckan får adekvat hjälp till
ett så drägligt liv som möjligt. Vi tycker att den
svenska regeringen mer intensivt bör verka i EU och i
andra internationella forum för att miljösamarbetet
med berörda länder ska intensifieras i syfte att bl.a.
förbättra barnens hälsa.
Det som behövs i dag är initiativ från EU till en
jättesatsning på bred front för att förbättra miljön i
Öst- och Centraleuropa. Resultatet om några år tror
jag till stor del beror på med vilken kraft som Sverige
väljer att driva miljöfrågorna.
Det handlar om en hel generations framtid i Öst-
och Centraleuropa. Det handlar om Europas framtid.
Och det handlar om vår egen framtid i Sverige.
Att jag lyfter fram detta beror på att man i det
barnbetänkande som behandlades i mars utförligare
tog upp den motion som berörde samma tema när det
gäller miljön. I detta betänkande säger man att man
inte minst mot bakgrund av att Sverige innehar ord-
förandeskapet i EU, där miljöfrågor prioriteras, är
pådrivande. Jag menar att Sverige ska vara pådrivan-
de även när man inte innehar ordförandeskapet.