Fru talman! Om grundvattenreserverna och råva-
rorna tar slut, om haven fiskas ut och om korallrev
och mangroveskogar försvinner, då blir det nästintill
omöjligt att försörja en växande befolkning.
Kampen om råvarorna är, liksom klimatföränd-
ringarna och vattenfrågorna, de stora hot och politiska
utmaningar som vi står inför. Jag kan inte låta bli att
lite grann fundera över den tidigare debatten i dag om
vårt försvar.
Till min stora förvåning upptäckte jag att, såvitt
jag förstår, i stort sett hela debatten direktsändes i
TV, på en tid då TV normalt inte brukar kunna ställa
sig till förfogande för politiska debatter. För mig var
det lite förvånande. Visserligen är det naturligtvis
intressant och viktigt för de människor som berörs av
riksdagens beslut om var de olika försvarsdelarna ska
förläggas. Men utifrån den faktiska hotbilden och
vikten av militära satsningar i dagens samhälle tycker
jag att det är något märkligt när man funderar över
vad som är våra hot, vad som är de reella hoten mot
oss, i dag och framöver. Då är faktiskt inte de militära
hoten det som är de stora hoten för oss i Sverige,
däremot miljöhoten och de utmaningar och föränd-
ringar som vi står inför.
Så här när det börjar dra sig mot sommaren kän-
ner jag en viss förtvivlan. För mig är sommaren,
badet, stranden och barnens lek en av de riktigt vikti-
ga livskvalitetsfrågorna. Jag tycker att det är fruk-
tansvärt att känna att jag inte längre kan ta mina
barnbarn med mig till stranden, ligga där och bygga
sandslott utan att känna en oro för vad som händer
med dem. Många gånger får man tjata om att de
måste ha kläder på sig osv. för hoten i dag är så stora.
Någonting som var självklart när jag var barn är inte
självklart för barn i dag.
Nog känns det lite förtvivlat när det talas om att vi
har gått en väldigt bra utveckling till mötes under de
här åren. Utveckling till vad? brukar jag fråga mig.
När det gäller det betänkande som vi nu har att
behandla säger vi mycket riktigt att vi är ganska ense
i de stora viktiga frågorna i utskottet. Vi har i stort
sett behandlat och besvarat alla motioner utifrån hur
dessa frågor hanteras internationellt i dag. Det är bra
att vi kan visa att vi har en enighet, att vi vill att mil-
jöfrågorna i ett internationellt perspektiv ska bli vik-
tiga att också hantera på ett sätt som gör att vi når
resultat.
Jag är dock inte så säker på att vi, om vi skulle
lägga fram förslag på åtgärdspaket osv., skulle vara
lika överens. Där tror jag att det finns en stor skillnad
på hur angeläget vi anser att det här är och hur snabbt
vi tycker att man behöver gå fram, vilka åtgärder som
krävs för de förändringsarbeten som behövs. Vi kan
se när klimatfrågorna och Kyotoprotokollet diskute-
ras att det blir väldigt stora olikheter i hur man vill gå
fram. Vi i Miljöpartiet tycker att vi har bråttom, vi har
inte tid att vänta, vi måste se till att det händer nå-
gonting snabbt. Annars tar vi de resurser som våra
barn och barnbarn behöver för att leva på den enda
jord vi har. Det som vi ofta talar om i internationella
sammanhang, behovet av utveckling, riskerar att inte
bli en utveckling utan en avveckling av möjligheterna
att leva på vår jord därför att de resurser som vi har
gemensamt inte längre räcker till.
Vi har delat in betänkandet i olika avsnitt. Beträf-
fande globalisering är det viktigt att påpeka att Rio-
konferensen 1992 ändå antog en del mål, man lyck-
ades trots ganska hårt motstånd från många håll ändå
komma en bit fram på vägen. Man lyfte upp miljöfrå-
gorna på den politiska agendan på ett sätt som har
gjort att de har kunnat leva vidare i det politiska ar-
betet sedan dess. Dock kan man konstatera att de
resultat som man kanske hade förväntat sig skulle nås
efter det inte har lyckats nås fullt ut. Jag tror att vi
med tiden åter kommer att få konstatera att de mål
som sattes upp inte är uppfyllda, att det finns en bra
bit kvar, att vi borde ha handlat snabbare för att nå
målen.
När det gäller våra hav skriver vi att vi har fått
kännedom om att vi ska få ett förslag från regeringen
om oljeutsläppen. Jag hoppas verkligen att regeringen
i det fallet vågar komma med ett mycket bra förslag
som också ger resultat. Det har varit många besvikel-
ser i oljefrågorna när det gäller våra fartyg. Man har
inte kunnat komma åt dem, inte ens kunnat fånga in
dem som man har trott sig veta är de som har gjort
utsläppen. Här krävs en betydligt bättre lagstiftning
för att klara detta.
Miljö- och handelsfrågorna är naturligtvis oerhört
viktiga. Där kan EU spela en viktig roll och faktiskt
kräva en handelspolitik i ett globalt perspektiv som
blir betydligt mer solidarisk. Tyvärr kan vi se att så
ännu inte är fallet inom EU. Men jag hoppas att Sve-
rige kan driva på så att vi får en ordning för handel
som inte som i dag missgynnar de fattiga och inte tar
någon som helst hänsyn till miljöaspekterna. Där är
en viktig del hur EU kommer att handla.
Jag tänkte fråga Berndt Ekholm som representerar
regeringspartiet i det här fallet hur pass hoppfull han
är inför Göteborgsmötet när det gäller att kunna få
ihop ett förslag som faktiskt ger möjlighet att nå re-
sultat. Vi är många som inte tycker att man i det vi
hitintills har sett av miljöplanen lever upp till de för-
väntningar vi hade. Frågan är: Klarar regeringen att i
samband med Göteborgsmötet lyfta fram miljöfrå-
gorna så att vi kan få förslag som leder till resultat,
eller kommer det att bara bli ett möte där man träffas
och pratar om problembilden och inte politiskt vågar
göra tillräckligt för att se till att det går att nå resultat?
Beträffande säkerhetsfrågorna, som vi också har
med i betänkandet, vill jag säga att vattenfrågan är en
de stora frågor som vi internationellt måste arbeta
mycket mer med, både ur resurssynpunkt och också
ur säkerhetsaspekterna. Det är oerhört många kon-
flikter som just uppstår av att vattnet är en begränsad
resurs, av att man inte på ett bra sätt har lyckats enas
om vem som har rätt till eller kan hantera de här frå-
gorna eller av att någon släpper ut och förstör det
vatten som någon annan behöver använda till sina
livsmedel.
Vi har också pekat i det här betänkandet på hur
det ser ut på just vattensidan. Jag vill upprepa vad jag
sagt tidigare, att två tredjedelar av jordens befolkning
kommer att ha vattenbrist år 2025, att grundvattenni-
våerna i norra Kina, där man odlar väldigt mycket av
riset, sjunker 1,6 meter per år, att 160 miljarder ton
fossilt vatten används varje år, vatten som inte förny-
as. Det här får naturligtvis enormt stora konsekvenser
för möjligheten för människor att odla sin mat och
leva på vår gemensamma jord.