Herr talman! När det gäller trafiksäkerhetsåtgär-
der på E 22 och andra vägar där det sker många
olyckor med dödlig utgång finns det definitivt ett
ekonomiskt utrymme för att man ska göra de föränd-
ringar i vägmiljön som behövs för att kunna motverka
det här. Men att göra fysiska förändringar är, som
Johnny Gylling nog vet, bara en sida av saken. Vi
måste ändra beteendet på vägarna. Vi måste få myck-
et större efterlevnad av de trafikbestämmelser vi har
här i landet.
Jag tycker nog att man med fog kan påstå att det
finns en klar problembeskrivning i den här proposi-
tionen, och det finns möjligheter att lösa problemen.
Däremot finns det inget uttömmande svar på alla
frågor - jag tror inte att man kan ställa det kravet på
den här propositionen, som är koncentrerad på in-
frastrukturinvesteringar.
När det gäller PPP måste jag tyvärr säga att det
verkar som om Johnny Gylling lite grann har miss-
uppfattat det här. Det handlar ju om att privata lånar
upp och sedan skickar räkningen till staten. Det finns
ingen som helst anledning att tro att de kan göra det
med bättre räntesatser än vad Riksgälden kan göra.
Däremot kan man undra vem man ska lita på, vem
som tar ansvar. Vi har hittills sett i alla exempel ut-
omlands att staten är den enda som får ta ansvaret i
slutändan. Vi ser gott om exempel i närtid på hur det
privata kapitalet sätter sin huvuduppgift först, dvs. att
tjäna pengar åt sig självt, och att ansvar för befolk-
ning eller för någon annan del, t.ex. infrastruktur,
kommer i andra hand. Det gör att vi har valt den fi-
nansiering som finns i den här propositionen.