Herr talman! Ja, jag är tacksam att Karin Svens-
son Smith har överseende med att jag inte har hunnit
läsa varje detalj i propositionen. Men jag noterade
faktiskt att sjöfarten finns med, fast väldigt lite. Jag
hade också ett citat från Sjöfartstidningen.
När det gäller trafiksäkerheten och den väg som
jag nämnde, E 22, är det riktigt att det sätts upp
mycket mittvajrar just nu. Men frågan är om man kan
göra det mitt inne i samhällena. Vi har en Europaväg
som går igenom flera samhällen, där det t.o.m. är
30 km per timme på vissa håll. Det har funnits planer
på att göra förbifarter, men de är strukna i den gällan-
de planen och det finns ingenting som säger att de
kommer att byggas med den här politiken.
Ja, det är mycket pengar till underhåll - det er-
kände jag - men det är ju långt fram i tiden. Precis
som tidigare sagts: Vem ska vi lita på? Är det Väg-
verkets generaldirektör, som säger att det inte kom-
mer att bli någon höjning av underhållspengarna de
närmaste åren och att det inte går att hämta igen efter-
släpningen nu? Det är nu vi behöver de här pengarna,
inte enbart om 10-15 år.
Slutligen, herr talman, innebär PPP att staten fi-
nansierar infrastrukturprojekt tillsammans med andra
parter, t.ex. näringsliv, banker och andra. Vad är det
för skillnad, Karin Svensson Smith, på det sättet att
använda pengarna och ert sätt? Varför bygger man
Botniabanan för lånade pengar? Vad ska framtidens
generation säga om den järnvägen om de inte vill ha
den? Ska de då riva upp rälsen och sälja den? Vad är
det för skillnad mellan det och att använda pengarna
på ett förnuftigt, effektivt sätt, där andra också är med
och tar risker om ett projekt inte blir lyckat?