Herr talman! Jag ska börja med att ge Margareta B Kjellin rätt i det hon sade om att jag kanske inte ska lägga ord i munnen på människor som inte kan försvara sig i replikskiften. Det är ju riktigt. Jag sade att Kenneth Johansson var helt nöjd med regeringens hantering av frågan, men det var nog inte riktigt så han uttryckte det. Han var väl i stort sett nöjd med hanteringen men däremot inte med utvecklingen inom LSS. Det är nog mer riktigt att uttrycka det på det viset.
I det sammanhanget kan jag också passa på att fråga Maria Lundqvist-Brömster om hon känner sig tillfreds med regeringens hantering av frågan. Har man gjort allt vad man har kunnat för att se till att människor med funktionsnedsättning får det som de borde ha rätt till enligt den lagstiftning som kom till 1994?
Sedan vet jag att Maria Lundqvist-Brömster ofta återkommer till att det var en folkpartistisk minister som genomförde LSS. För att komplettera historiebeskrivningen sade jag i mitt anförande att det var en socialdemokratisk socialminister som tillsatte utredningen som sedan ledde till LSS. Men att människor har gjort ett gott jobb tidigare gör ju inte att man kan luta sig tillbaka, utan man måste fortsätta att jobba och se till att de intentioner som fanns även fortsätter att gälla.