Fru talman! Jag fick inget svar på om en tillgänglighetslagstiftning är en prioriterad fråga för Moderaterna av Margareta B Kjellin. Jag får väl ställa frågan igen.
Jag vill fråga Margareta B Kjellin om personlig assistans. Vi är överens om att vi inte gillar regeringsrättsdomen. Jag har hört Margareta säga det flera gånger. Det är ingen annan som kan ändra den än vi politiker. Måste inte målet vara att ändra den om inte det ska hända som hände den 30-åriga kvinnan i Gävle och läkarsekreteraren som jobbade vid Karolinska? De är nu långtidssjukskrivna respektive förtidspensionerade. Det borde vara dyrt - mycket dyrare än en fungerande personlig assistans. De hade jobb. De gjorde en insats. De fick en lön. De betalade skatt. De mådde säkert bra av att ha jobb. De hade personliga assistenter, det vill säga människor som också fick jobb och betalade skatt.
Man pratar ofta om kostnaderna för personlig assistans. Men om man ser vad det skulle kosta när den inte fungerar och vad det kostar att krascha människors liv och rent samhällsekonomiskt på olika plan, är frågan om man inte ska sluta att tala om personlig assistans som så förfärligt dyr och se på vad den genererar i att människor kan jobba, kan vara ute i samhällslivet, kan studera för att senare få jobb, kan vara bra föräldrar.
Finns det inte utifrån detta anledning att lyfta fram det här perspektivet? Vi ska begränsa fusket, självklart, både det som är rent kriminellt och det som människor gör. Det finns heller ingen anledning att riskkapitalbolag ska tjäna skjortan på personlig assistans. Skulle vi inte lyfta fram det samhällsekonomiskt lönsamma i den personliga assistansen också?