Fru talman! Jag blir nästan betryckt. Jag kan inte svara mer tydligt än att vi har haft två moderata statsministrar som har varit med och genomdrivit lagstiftning för att underlätta för personer med funktionsnedsättning och öka tillgängligheten i samhället. Om det inte är att prioritera frågan vet jag inte hur jag ska kunna säga det. Självklart är det en prioriterad fråga! Det är en del av mänskligheten som måste komma till.
Det kan vara lätt att säga. Vi är helt överens om Regeringsrättens dom, men ska lagen ändras måste det finnas ett underlag så att vi vet på vilket sätt vi ska ändra den. Annars blir det som ni brukar säga, att vi gör fort och fel. Vi vill inte göra fort och fel. Den här reformen är för viktig för att vi ska göra fel. Vi har inte råd med det. Vi måste göra rätt.
Då måste vi ta fram underlag. Vi måste veta vad som har hänt med människor som inte längre har personlig assistans. Får de andra insatser? Hur ser deras vardag ut? Jag beklagar djupt de människor som inte kommer till arbete eftersom den här regeringen prioriterar arbete även för personer med funktionsnedsättning. Vi säger att vi inte ska låsa in dem bara i daglig verksamhet, utan det ska finnas en möjlighet att vara ute på den generella arbetsmarknaden. Vi har vidtagit en massa åtgärder. Som jag sade tidigare: Betyget är att denna arbetsmarknadsminister har gjort mer än samtliga tillsammans tidigare i just den frågan. Det är en bedömning från Funktionshindersrörelsen.
Då vore det otroligt konstigt om ni skulle tycka att det här var fel. Det är klart att ni tycker att det är fel! Det kan inte vara rätt när människor som har förmåga till arbete inte får möjlighet att arbeta. Men vi måste ha rätt underlag. Jag tror att Eva Olofsson har varit så länge i Sveriges riksdag att hon vet att man måste ha ett underlag innan man fattar beslut om lagstiftning.