Fru talman! Att det är ett fasligt utredande kan jag hålla med om. När jag var i opposition tyckte jag alltid att det bara utreddes och utreddes. Men sedan jag kom i majoritetsställning har jag fått bita i det sura äpplet och lärt mig att det ibland är bättre att tänka efter före och ha ett beslutsunderlag. Jag blir också irriterad när man tror sig veta vad det är som behöver göras, men det drar ut på tiden.
Ett jobb som jag själv ledde var LSS-kommittén. Vi presenterade vårt slutbetänkande 2008. Drygt hälften av våra förslag är nu genomförda. Det har gått några år, men där har Agneta Luttropp konkreta exempel. Det var därifrån som besluten om tillstånd och tillsyn kom. Det var därifrån besluten om att se mer rikslika bedömningar kom. Därifrån kom också besluten om att vi ska få möjligheter att bättre se barnperspektivet i LSS.
Allt detta kom därifrån, och det är nu utrullat och genomfört. Jag tror att det är på det sättet vi måste jobba nu.
Agneta Luttropp har också, precis som jag, varit med och tagit del av vad de olika myndigheterna har gjort. Behovsbedömningsinstrumentet är klart. I betänkandet framgår också och finns beskrivet vad Försäkringskassan håller på med. I juni, om en dryg månad, kommer ISF att presentera sina uppföljningar av tvåårsomprövningarna. Det är även fler saker på gång.
Min uppfattning är alltså att det nog trots allt är så här man långsiktigt måste jobba för att få hållbara lösningar, även om jag kan hålla med om att det ibland känns som att det går sakta.