Fru talman! Någonting som jag verkligen håller med Alliansen och Kenneth Johansson om är att ni är mästare på utredningar. Fantastiskt många utredningar har gjorts. Jag säger inte att dessa utredningar inte behövs eller att de är överflödiga, men som både Eva Olofsson och Lennart Axelsson har sagt har en del av dem hittills inte lett till något synligt. Det är min fråga: Vilka praktiska och faktiska resultat är nådda? Då menar jag hos en person som faktiskt har en funktionsnedsättning. Utredningar i all välmening, men vilka praktiska resultat har nåtts?
Jag gläder mig åt att vi är så eniga när det handlar om bristande tillgänglighet. När den utredningen är klar kanske vi kan komma överens om att det ska höra till diskrimineringslagen.
När det gäller att LSS ska värnas och intentionerna finnas kvar kommer vi kanske också att kunna enas om att man måste göra någonting åt § 9. Som det är nu värnas inte LSS, och intentionerna följs inte.
Det är jättebra att man jobbar på arbetslösheten, men den har ändå ökat från 30 000 personer 2008 till 68 000 personer 2012. Inte ens om man är väldigt snäll skulle man kunna säga att det går åt rätt håll.
Det jag egentligen undrar är när man tänker gå från ord till handling. När kan vi se handling?