Fru talman! Kenneth Johansson behöver inte informera mig extra. Jag vet att arbetet pågår, men det betyder inte att jag vet klockslaget när det kommer på plats i kammaren.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt 2000 att Sverige skulle vara tillgängligt 2010. Ingenting hade hänt 2006. Ni tog sex år av de tio. Vi fick börja nästan från noll 2006. Vi kan inte åstadkomma mer på fyra år än vad ni gjorde på sex, men vi gjorde det faktiskt. Vi tillsatte statssekreterargruppen. Vi gav uppdragen till länsstyrelserna att verkställa målen på golvet. Det är inte lätt för vare sig den här regeringen eller länsstyrelserna att få de socialdemokratiskt styrda kommunerna och landstingen att inrätta sig efter något de inte vill göra.
Det finns otroligt mycket kvar att göra. Resultatet av den vandring jag har gjort i Gävleborgs län kommer jag att skicka till alla de socialdemokratiska kommunstyrelserna och landstingsstyrelsen för att peka på vad som kan göras på ett enkelt sätt. Så kan vi alla göra. Då kan vi få ett tillgängligt Sverige utan hjälp av en lagstiftning.
Jag säger som Kenneth Johansson, nämligen att jag inte är nöjd förrän allt fungerar utmärkt. Nu är det inte så enkelt. Vare sig man befinner sig i sjukvård, omvårdnad eller utövar funktionshinderspolitik händer saker vi inte vill ska hända. Jag är mycket missnöjd med effekten av Regeringsrättens dom. Men det är otroligt viktigt att ha rätt underlag om lagen ska ändras på rätt sätt. Kenneth Johansson poängterade tydligt att han inte heller var nöjd. Det är inte riktigt sjyst av Lennart Axelsson att lägga ord i munnen på oss som ingen av oss har uttalat.