Fru talman! Jag inledde mitt svar på repliken med att säga att jag inte är nöjd förrän jag känner mig trygg i att alla får den assistans de har rätt till. Jag är inte trygg med att de får det. Jag ser att det finns behov av åtgärder. Jag ser att det är ett av syftena med det jobb som nu ska göras, och det tycker jag är ett svar.
Om man visste svaret på allting i förväg skulle man inte behöva göra alla de här insatserna. Det är ett tiotal olika insatser som nu görs, som har gjorts eller som man planerar att göra. Det här skulle man ju inte ha vidtagit om man redan på förhand visste vad som krävdes.
Det vet vi inte. Det är därför vi tar det här. Vi vill göra det riktigt, för det här är en oerhört stark och viktig verksamhet som vi vill ska bli säkrad uthålligt för att de enskilda ska få detta.
Lennart Axelsson tror att man, om man fick chansen att ta egna initiativ, skulle ha löst det här. Kom med några förslag! Då lovar jag, precis som under beredningen i utskottet, att vi ska lyssna på dem. Kom med konkreta förslag! Då får vi vrida och vända på dem. Det tycker jag är det bästa sättet att jobba konstruktivt, och jag hoppas att vi ska fortsätta att göra det i framtiden.
Ja, min absoluta övertygelse är att alliansregeringen ska presentera ett förslag så att brister i tillgänglighet ska vara grund för diskriminering. Det klarade inte den tidigare regeringen. Ni klarade inte det. Men jag har absoluta förhoppningar om att vi ska göra det.