Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Som så många har sagt före mig är det här ett mycket viktigt betänkande, som utskottet verkligen har lagt ned oerhört mycket kraft och tid på att bereda. Socialstyrelsen, Försäkringskassans generaldirektör och företrädare för handikapporganisationerna har varit i utskottet för att ventilera olika frågor i betänkandet. Det har i huvudsak handlat om det nya behovsbedömningsinstrumentet inför beslut om assistans och den personliga assistansen över huvud taget. Susanne Billum, utredare av betänkandet
Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning
, har också besökt utskottet.
Herr talman! Jag kommer att fokusera på några mycket angelägna områden i betänkandet, nämligen funktionshinderspolitikens inriktning, tillgänglighet och den personliga assistansen.
Många viktiga steg har tagits av alliansregeringen, har vi fått höra i tidigare inlägg. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning undertecknades av Sverige den 30 mars 2007. Den trädde i kraft den 14 januari 2009. Förra året i januari lämnade Sverige sin första rapport till FN:s kommitté. I den redovisar regeringen hur arbetet har gått med att verkställa sina skyldigheter enligt konventionen och om framsteg som uppnåtts.
Regering och riksdag har också följt upp den nationella handlingsplanen för funktionshinderspolitiken
Från patient till medborgare
och tagit en strategi framåt.
Vi har också fastställt inriktningsmål inom nio prioriterade områden: arbetsmarknad, socialpolitik, utbildning, transport, it, ökad fysisk tillgänglighet, rättsväsen och folkhälsa samt kultur, där både medier och idrott ingår. Det har vi gjort för att förtydliga arbetet inom funktionshinderspolitiken. För att ytterligare få kraft i arbetet för att driva funktionshinderspolitiken framåt har man dessutom gett i uppdrag till olika statliga myndigheter att lämna förslag till delmål inom sina verksamhetsområden för perioden 2011-2016. Sedan har vi i riksdagen också tagit en strategi för genomförandet av denna politik.
Herr talman! Mycket har hänt, men det återstår en del att göra. Arbetet med strategin ska årligen redovisas i vår budgetproposition, och det känns mycket bra att vi synliggör regeringens arbete kring funktionshinderspolitiken i vår budget. När man jobbar med funktionshindersfrågorna får man inte jobba i stuprör, utan man måste jobba på bredden.
Herr talman! För att nå målen för politiken ska fokus särskilt inriktas på rätten till full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättningar. Man ska förebygga och bekämpa diskriminering och ge barn och ungdomar samt vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar att leva självständigt och själva bestämma över sina liv.
När det gäller tillgänglighetsarbetet tog regeringen fram en strategi i samverkan med SKL, enkelt avhjälpt, som den kallades. Tre prioriterade områden fastslogs, nämligen tillgänglig kollektivtrafik, tillgänglig statsförvaltning och enkelt avhjälpta hinder. Tillgänglighetsarbetet är ständigt pågående - det får aldrig stanna av. Myndigheten Handisam har ett speciellt övergripande ansvar för arbetet och följer kommuner och myndigheter i tillgänglighetsarbetet. Det går inte fort, men tillgängligheten har sakta förbättrats och framför allt för personer med nedsatt rörelseförmåga. Däremot har det visat sig vara svårare för personer med synnedsättningar, allergier, hörselnedsättningar och kognitiva funktionsnedsättningar att uppleva att tillgängligheten har förbättrats. Här måste arbetet intensifieras.
När vi ändå pratar om tillgänglighet, herr talman, vill jag passa på att understryka att vi i Folkpartiet anser att det är en självklarhet att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering.
Herr talman! Till sist kommer vi in på det område som utskottet lade ned extra mycket tid på, och det rör LSS och rätten till assistans. Förre folkpartiledaren och tidigare ministern Bengt Westerberg genomdrev 1993 denna genomgripande reform. Helt plötsligt kunde personer med mer omfattande och varaktig funktionsnedsättning ta makten över sina egna liv, påverka, känna delaktighet och leva självständigt. Skälen för en rättighetslagstiftning har inte ändrats. De är lika viktiga i dag som de var den 1 januari 1994 då lagen trädde i kraft. Vi ska komma ihåg att LSS är ett komplement till och inte en ersättning för annan service som ges via annan lagstiftning, till exempel hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, skollagen med mera. Lagstiftaren gjorde det tydligt att för att lagens syfte ska kunna uppfyllas kan lagen inte innehålla för mycket detaljregleringar eftersom människor är olika.
Herr talman! Förhållanden och önskemål är olika i olika familjer. Assistansanvändare är personer med funktionsnedsättningar - de är inte funktionsnedsättningar.
Men så kom domen 2009 som många har tagit upp i sina anföranden, en regeringsrättsdom som gjorde en restriktiv bedömning av vad som ska anses som grundläggande behov och som har snävat in tolkningen av LSS i rättspraxis.
Herr talman! Utskottet tar detta på största allvar. Intentionerna i LSS-reformen måste upprätthållas. Det är därför angeläget att arbetet kring den personliga assistansen påskyndas. Inspektionen för socialförsäkringen håller på att granska tvåårsomprövningarna inom assistansersättningen och tittar på om och hur Försäkringskassan levt upp till det lagstadgade kravet på omprövningar. De tittar också på om beslutsunderlaget till omprövningarna håller tillräckligt god kvalitet. En rapport kommer i juni 2012. Utöver det har regeringen gett ISF ett uppdrag där de ska bedöma orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning, analysera utfallet och göra en analys av orsakerna till utvecklingen av personlig assistans. ISF ska också analysera vad som händer för den enskilde när timmarna förändras.
Herr talman! Utskottet är tydligt med att vi vill att ISF ska delredovisa sina slutsatser senast i december 2012. Sedan ska regeringen skyndsamt återkomma med en bedömning av eventuellt behov av åtgärder för att upprätthålla intentionerna i LSS. Det är viktigt att brukarorganisationerna får medverka i detta uppdrag, för deras erfarenheter och synpunkter är oerhört värdefulla.
Herr talman! Till sist: Jag och Folkpartiet får många signaler från brukarorganisationerna och enskilda om hur en snävare tolkning av de grundläggande behoven hos Försäkringskassan har drabbat enskilda människor med grava och svåra funktionsnedsättningar. Vi är bekymrade och vill därför så snabbt som möjligt få fram fördjupande faktaunderlag om utvecklingen när det gäller personlig assistans. Det ger oss som beslutsfattare ett underlag för bedömning av om lagändringar krävs för att upprätthålla intentionerna i LSS. Det är därför bra att vi i utskottet har fått till en så kraftfull skrivning i betänkandet.