Fru talman! Jag ska påminna Eva Olofsson om att det är under den borgerliga regeringen med moderata statsministrar som vi har infört lagarna om tillgänglighet och lagen om stöd och service. Att påstå att det är fråga om något annat är lite förmätet.
Det är klart att lagar kan ändra tänkesätt. Det är vitsen med departementsskrivelser och andra skrivelser. Det gjorde redan den förra socialdemokratiska regeringen. Menar Eva Olofsson att uttalandena om att göra Sverige tillgängligt till 2010 saknar betydelse om det inte finns en lagstiftning? Det är klart att det inte är så. Det är klart att det har betydelse med en lagstiftning, men det viktiga är vad man gör.
Att jag nämner socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting beror på att jag tyvärr kommer från röda Gävleborg där de flesta kommuner är socialdemokratiskt styrda. Landstinget har alltid varit styrt av socialdemokrater. Tyvärr har jag inte haft makten att påverka. Vi har stundtals regerat tillsammans med Miljöpartiet i Hudiksvall, men inte före 2010. Mellan 1994 och 2010 var kommunen socialdemokratiskt styrt.
Under hela perioden med diskussionerna om tillgänglighet är det ert styre jag har mött ute i kommunerna, det vill säga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Och de har inte riktigt tagit frågorna på allvar.
Det hände faktiskt någonting med den nya regeringen 2006 när besluten fattades och man lade ut frågorna på länsstyrelserna. En strategi med konkreta mål och praktiska och faktiska åtgärder lades fram. Handisam fick uppdraget att ändra attityder och värderingar.
Nog måste Eva Olofsson hålla med om att attityder och värderingar hos människor har betydelse. Det är det som är verkstaden. Det är där verkligheten befinner sig.