Herr talman! När det först gäller nationella riktlinjer för ledsagare sitter man nu på departementet och analyserar Socialstyrelsens rapport. De har ändå satt pekfingret på bristerna, så vi får se var regeringen landar i tolkningen av det. Det är svårt att nu tala om vad vi får för synpunkter från regeringen. Än så länge är inte nationella riktlinjer något som är aktuellt för Folkpartiets del, men frågan bereds så vi får ta det i beaktande.
När det gäller personlig assistans är det helt rätt som Eva Olofsson säger, att ingen vill att lagen ska urholkas. Vi tycker att det är viktigt att vi kan upprätthålla intentionerna. Personligen tror jag aldrig att vi kan komma ifrån att vi nog måste se över rättighetslagstiftningen för att kunna stärka den på det sätt som var meningen.
Jag känner mig väldigt nöjd med utskottets ställningstagande. Jag har verkligen stött och blött det här under resans gång i utskottet, i beredning och tillsammans med mina allianskamrater.
Jag var på ett besök på ett assistansföretag för ett tag sedan och kände då att det är mycket som vi behöver fördjupa oss i och analysera. Där togs upp bland annat tvåårsomprövningarna. Man berättade att man jobbade med ett ärende som skulle få sin tvåårsomprövning, och det hade gått tio år sedan det första beslutet fattades om att bevilja assistans. Och det var inte ovanligt i det länet att det kunde vara fem år mellan första beslutet och tvåårsomprövningen.
Det finns en hel del saker att fundera på, även det här med aktiv tid som vi nu får höra att Försäkringskassan tittar så strikt på. Var kan gränsen gå för toalettbesök, är det vid sex gånger? Det finns alltså mycket att fundera på som är viktigt för att vi ska kunna få ett bra underlag till fortsatt hantering.