Fru talman! Gossen Ruda inom EU har jordbruks-
stödet utvecklats till att bli. Systemen för struktur-
och jordbruksformerna är krångliga. Det gör att de
blir svåra att kontrollera. Sådana system skapar ut-
rymme för fusk och bedrägerier. Bedömare har upp-
skattat att fusket omfattar ca 5 % av budgeten, och
det är oerhört mycket och väldigt allvarligt. Det här är
ett slöseri som borde vara en signal till att jordbruks-
politiken omedelbart och radikalt läggs om. Det
måste reformeras helt. Det bidragsstyrda jordbruket
måste avregleras. Stort beroende av stöd och bidrag
från EU leder i många fall till felaktiga uppgifter om
arealer och djurbesättningar.
EU:s jordbrukspolitik försvårar unionens utvidg-
ning. Den bromsas av de stater som i dag får det
största stödet. Det gör det omöjligt för fattiga länder
utanför unionen och främst i tredje världen att expor-
tera sina produkter till Europa. Däremot kan de sta-
terna importera billigare livsmedel som är starkt sub-
ventionerade genom EU:s stöd och som då undermi-
nerar deras egen produktion och stryper lönsamheten
för det inhemska ofta lågproduktiva jordbruket.
Regeringen anser att en översyn bör göras när det
gäller skatterna på bekämpningsmedel och handels-
gödsel med siktet inställt på att förbättra effektivite-
ten som miljöstyrmedel men också att kraven på
kostnadseffektivitet efterlevs. Man har också aviserat
att skatterna i lämplig form ska återföras till jordbru-
ket och att förslag ska läggas fram under riksdagsåret.
Regeringen uttalade i vårpropositionen för 2001
att man tänker ta upp ytterligare diskussioner med
näringen och EU-kommissionen om hur återföringen
ska ske. Med ledning av storleken på uppburen skatt
under perioden 1998-2001 har regeringen beräknat
den sammanlagda skatten till 410 miljoner kronor.
Huvuddelen av den återförda skatten bör enligt rege-
ringen användas till åtgärder för att minska växtnä-
ringsförluster för jordbruket och minska miljöriskerna
inom växthusområdet. Regeringen vill alltså återföra
skatten men vet inte hur, utan man väljer att vänta
och också hänvisa till EU-kommissionen.
Jag menar att det är lite märkligt. Man får löften
om återbetalning, men det dröjer att få besked om hur
och när. Det är inte kostnadseffektivt heller. Det ra-
kaste vore ju om regeringen deklarerade att återfö-
ringen av skattemedlen ska vara miljöstyrande. Det
kan vara tveksamt hur långt skatter i sig är miljösty-
rande, men till viss grad kan man använda skattein-
strumentet. Den gödsel, de bekämpningsmedel och
den diesel som bonden anser sig behöva för bästa
möjliga resultat kommer han att använda. Visa mig
den lantbrukare som gör en extra sväng med traktorn,
gödslar eller bekämpar bara för att skatten har sänkts.
Skatter som inte är ett renodlat styrmedel är att lik-
ställa med fiskala avgifter, och sådana är inte jord-
bruket betjänt av. Med ekonomiska styrmedel, alltså
inte enbart arealrelaterade går det däremot att stimu-
lera den miljömedvetenhet som finns inom lantbru-
ket.
Jag menar också att handelsgödselskatten är moti-
verad för att minska överdosering. För att inte skapa
obalans på marknaden måste Sverige sträva efter att
handelsgödsel och bekämpningsmedel beskattas ge-
nom ett system som är baserat på kväveeffektivitet
alternativt kväveförluster och detta på EU-nivå.
Jordbruks- och livsmedelspolitiken måste baseras
på principen om öppenhet, sårbarhet, redlighet och
renlighet. De principerna är förutsättningar för en
fungerande marknadsekonomi, där varje medborgare
ges rätten till att bli väl informerad vid ett val och där
de har fått ett ansvar för den mat de väljer att äta och
den hälsa som de strävar efter.
En socialliberal miljöpolitik har sin utgångspunkt
i det personliga engagemanget både hos producenter
och hos konsumenter. Upplysta och medvetna kon-
sumenter kan, genom att efterfråga miljövänliga pro-
dukter, styra producenterna i miljövänlig riktning.
Konsumentmakt är en viktig del i miljöarbetet. Miljö-
förstöring och resursslöseri beror i stor utsträckning
på att miljön har betraktats som en fri tillgång.
Får jag vidare, fru talman, kommentera ett par sa-
ker. I reservation 7 föreslår vi tillsammans med andra
anslag till institutet för biodynamisk forskning. Vi
anser liksom socialdemokraterna i utskottet att det
kan vara tveksamt om man på den här detaljnivån
från riksdagen ska anvisa medel. Vad jag tycker i det
här fallet gör det motiverat, och inte bara motiverat
utan angeläget, är att det här förslaget syftar till att
betona betydelsen av forskning om det ekologiska
lantbruket. Jag yrkar därför bifall till reservation 7.
Den andra fråga som jag vill kort kommentera
handlar om fisket. Jag får en chans att rätta den fel-
sägning som jag gjorde i torsdagens frågestund om
exporten av fisk från Östersjön. Det undantag som
Finland och Sverige har fått när det gäller dioxinför-
budet innebär att vi inte kan ge den feta fisken till
katterna, vi får inte exportera men vi får själva äta
den. Visst har det skapat funderingar hos många
människor om var vi står i miljöpolitiken. Vi säger att
här hotas näringen, och det problemet måste vi själv-
klart hantera, men frågan är om vi ska hantera det
genom att medge konsumtion av starkt förgiftad föda.