Herr talman! Ingvar Eriksson har tyvärr med kort
varsel tvingats lämna återbud till den här debatten,
men jag har tack vare talmannens välvilliga inställ-
ning fått tillstånd att använda hans plats på talarlistan
i det vittomspännande ämne som skog, jord och fiske
är. Jag ska därför bara försöka göra några nedslag och
några reflexioner i de ämnen som betänkandet hand-
lar om.
Om jag börjar med skogen har jag många gånger
från denna talarstol sagt att man alltid måste påminna
om att den svenska skogen och skogsnäringen är vårt
lands absolut viktigaste exportnäring. Den drar i ex-
portinkomster netto till vårt land in tre fyra gånger så
mycket som den samlade bilindustrin. Därför är det
naturligtvis oerhört viktigt att skogen och skogsnä-
ringen får villkor som är jämförbara med deras som
vi ska konkurrera mot.
Det finns några exempel på att konkurrensvillko-
ren inte är likartade med dem som vår omvärlds nä-
ringar har. Det gäller t.ex. subventionerade investe-
ringar i skogsindustrier i andra länder, där det i dag
byggs fabriker i Europa med stora skattesubventioner
av olika slag. Nu menar jag inte att vi ska möta detta
med motsvarande subventioner här hemma i Sverige.
Vi ska naturligtvis möta det genom att framför allt
inom den europeiska unionen verka för att sådana
subventioner inte får förekomma.
Det handlar här såväl som inom jordbruket om
kostnader för driften av i första hand skogsbruk. Då
tänker jag, som vanligt får jag väl tillägga, på den
svenska dieselskatten, som i förhållande till motsva-
rande skatt i t.ex. Finland är mycket besvärande. Jag
har inhämtat siffrorna för ett normalt finskt skogs-
skördarlag bestående av en skördare och en skotare.
Ett svenskt lag betalar varje år i storleksordningen
130 000 kr i dieselskatt under det att ett motsvarande
finskt lag betalar någonstans mellan 20 000 och
30 000 i motsvarande dieselskatt. Det är naturligtvis
otillfredsställande, lindrigt utryckt.
Det handlar om att vi måste se till att Sverige på
de många och stora internationella skogskonferenser
som förekommer världen över är representerade på
hög nivå, på högsta nivå, dvs. att vår regering måste
se till att vi verkligen har en hög representation där.
Tyvärr finns det en erfarenhet av att så inte alltid är
fallet.
Riksdagens skogsindustrigrupp, som består av le-
damöter från alla riksdagens partier, träffade härom-
dagen företrädare för den organisation som företräder
skogsindustrin. Den heter Skogsindustrierna. De
pekade just på de saker som jag nu har nämnt. Men
de pekade också på behovet att kompetensutveckling,
där de befarar att vi i Sverige håller på att halka efter.
De pekade på hur våra naturbruksskolor tyvärr inte
lever upp till den höga kvalitet som de borde göra.
På jordbruksområdet kan man fundera på vilka
frågor inom jordbrukspolitiken som det diskuteras,
skrivs eller debatteras om just nu. Jag fastnade i dag
när jag funderade över vad som skulle sägas för att
det handlar om de stora internationella förhandlingar
som pågår inom WTO och Europeiska unionen om
hur den europeiska jordbrukspolitiken ska utformas
framöver. Det handlar om den s.k. ekologiska livs-
medelsproduktionen visavi den s.k. konventionella.
Det handlar, fortfarande fyra fem år efter Björks
utredning, om den s.k. ryggsäcken. Det handlar, tyck-
er jag, väldigt mycket om djurskydd, om djurskydds-
frågor och vad som därtill hör.
Jag börjar med att något kommentera det första,
nämligen de internationella förhandlingarna. Jag tror
för min del att vad som kommer att ske inom WTO är
att det blir en liberaliserad livsmedelshandel, en öpp-
nare livsmedelshandel. Det blir åtgärder som skulle
kunna åstadkomma mer, om jag får uttrycka mig så,
riktiga världsmarknadspriser, alltså mer marknadsan-
passad handel med livsmedel världen över. På samma
sätt är det inom Europeiska unionen.
Det blir ju intressant att se vad som kommer att
ske när vi nu inom kort ska utvärdera den europeiska
jordbrukspolitiken. Jag menar, och vi från moderat
håll menar, att den sammanblandning av jordbruks-
politik, miljöpolitik och regionalpolitik som nu sker
för med sig en enorm byråkrati och ger dålig målupp-
fyllelse. Man kan hitta mycket talande exempel på
denna byråkrati. Jag hittade ett stycke som jag tror att
jag ska citera för att ge exempel på detta i den propo-
sition som vi nu behandlar. Det står följande under
anslaget 44:2:
"Under anslaget anvisas medel motsvarande EU:s
finansiering av strukturstöden inom jordbruket, in-
vesteringsstöd till lantbrukare, startstöd till yngre
jordbrukare, stöd till bearbetning och saluföring av
jordbruksprodukter, regionala stöd, kompensationsbi-
drag till jordbruk i bergsområden och mindre gynna-
de områden, kompetensutveckling, miljöåtgärder i
jord- och skogsbruket, åtgärder som främjar anpass-
ning och utveckling av landsbygden m.m."
Jag tycker att det är väldigt talande för att vi håller
på att hamna i, eller redan är inne i, ett reglerings-
och bidragssystem som vi på något vis måste försöka
ta oss ur. Det visar sig t.ex. också i det svenska Sta-
tens jordbruksverks storlek och administration. Man
pekar också på behovet av att försöka spara och få
ned kostnaderna för Statens jordbruksverk. Tyvärr är
det ju på det sättet, som föreslås i budgeten, att för att
spara 40 miljoner behöver man 100 nya miljoner. Det
är vad som står i propositionen, och då blir det ju inte
så mycket av besparing vad jag kan förstå.
Jag sade att ekologisk produktion visavi konven-
tionell produktion av livsmedel diskuteras mycket.
Här debatteras huruvida 10 %, 20 % eller 30 % av
livsmedelsproduktionen ska ske under s.k. ekologisk
produktion. Vi har från vårt håll många gånger sagt
att det inte är vi här i Sveriges riksdag som ska avgö-
ra hur mycket som ska produceras på det ena eller
andra sättet. Jag har stor respekt för de konsumenter
som efterfrågar ekologiskt framställda livsmedel. Jag
har lika stor respekt för de bönder som bestämmer sig
för att producera ekologiska livsmedel. Men det är de
två parterna, konsumenterna å ena sidan och produ-
centerna å den andra, som ska avgöra hur mycket som
ska produceras av vad.
Framför allt ska vi från detta håll inte bibringa
konsumenterna en delvis falsk uppfattning om att s.k.
ekologisk produktion är miljövänlig. Med det sägs
också att den konventionella produktionen inte är
miljövänlig. Men det är ju inte på det sättet. Och vi
börjar läsa fler och fler exempel på att det inte finns
något självklart samband mellan god miljövård och
ekologisk produktion av livsmedel. Däremot finns det
exempel på motsatsen. Jag tycker därför att vi ska
akta oss för att med olika typer av beslut, subventio-
ner eller bidrag styra den produktionen på ett annat
sätt än vad som efterfrågas av konsumenterna och vad
som erbjuds från producenterna.
Många tycker att talet om ryggsäcken är uttjatat.
Men, herr talman, nog är det väl en skandal att vi fem
år efter den s.k. björkska utredningen fortfarande inte
kommer att ha vetskap om vad resultatet blir av
Björks förslag.
När det gäller återföringen av handelsgödsel har
vi för vår del sagt att det är ett mycket orationellt
system att först ta in skatt och sedan betala ut pengar i
form av bidrag. Vi har hela tiden sagt att man ska ta
bort skatten.
Utskottet skriver på s. 58 hur denna återföring en-
ligt regeringen ska ske.
"Återföringen år 2002 kommer att avse skatter
erlagda år 2001. Huvuddelen av den återförda skatten
bör användas till åtgärder för att minska växtnärings-
förluster från jordbruket och minska miljöriskerna
inom växtskyddsområdet."
Jag skulle gärna vilja ställa en fråga. Det är väl
Inge Carlsson eller jordbruksministern som ska svara
på den frågan. Vad innebär detta? Vi trodde att dessa
pengar åtminstone skulle återbetalas till näringen,
dvs. till jordbrukarna, men så blir, såvitt jag förstår,
inte fallet. Det är mycket hög tid att något sker om vi
över huvud taget ska kunna konkurrera med svensk
livsmedelsproduktion.
När jag tidigare sade att skogen är en viktig näring
för Sverige menade jag att jordbruket inklusive den
mycket omfattande och skickliga livsmedelsindustrin
som vi har i vårt land också är en mycket stor och
viktig näring tillsammans. Och de två är intimt sam-
manbundna med varandra, och den ena kan inte er-
sätta den andra.
Jag ska mycket kortfattat nämna djurskyddsfrå-
gan, eftersom min talartid snart är slut. Visst är det
oerhört viktigt att vi har en djuromsorg och en djur-
hälsovård som är av mycket hög klass. Vi tycker alla
att det är vidrigt att se de exempel på vanvård av djur
som vi tyvärr ibland ser exempel på. Vi tror emeller-
tid inte att man löser dessa problem genom att tillska-
pa en ny myndighet och en ny byråkrati. Jag tror i
stället att det blir så att tillskapandet av en ny byrå-
krati i sig kommer att ta resurser från det som i stället
skulle kunna användas till en bättre tillsyn av våra
djur. Det finns inga exempel på att utökad byråkrati
och nya myndigheter löser problem.
Detta var några kort nedslag, och jag har ändå inte
hunnit beröra fiskefrågorna som i sig är viktiga. Men
jag tror att vi får anledning att återkomma till dem i
en särskild debatt strax efter nyår.
Jag ber att få yrka bifall till reservation 1 som
handlar om gremmeniellaangreppen på våra tallsko-
gar. I den sakfrågan återkommer Per-Samuel Nisser.