Herr talman! Först yrkar jag bifall till min reser-
vation, reservation nr 4.
Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor.
Således krävs det för en levande landsbygd att vi har
ett livskraftigt svenskt jordbruk. Sveriges livsmedels-
sektor tillhör i dag världens främsta - det gäller då
allt, från kvalitet till omsorg om miljö, natur och djur.
Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad
är emellertid en fråga som berör betydligt fler än de
svenska bönderna. Vi är alla, för att ta ett exempel,
beroende av lantbrukets, jordbrukets, produkter för att
få mat för dagen. För stora delar av jordens befolk-
ning är detta inte en självklarhet. Historiskt har det
faktiskt inte heller i vårt land varit en självklarhet.
Jordbruket ger inte bara livsmedel. Som alla kän-
ner till har det också kulturhistorisk betydelse och
påverkan. I dag lever en stor del av befolkningen i
vårt land, liksom i andra länder, i städer och tätorter.
Gemensamt för de flesta av oss är de starka historiska
förhållandena och banden till landsbygden.
Det öppna landskapet med hagmarker och ängar
är inte något som skapar sig självt, inte något som
vårdar sig självt, utan i de flesta fallen är det genera-
tioner av bönder som har skapat och vårdat det som
har så stor betydelse för det öppna landskapet och för
den biologiska mångfalden - något som självfallet är
till glädje för oss som bor i Sverige men också till
glädje och gagn för dem som kommer hit till oss, dvs.
våra turister.
Jord- och skogsbruket har också en jätteroll, en
nyckelroll, i byggandet av det ekologiskt hållbara
samhället. De förnybara resurser som produceras är
nödvändiga råvaror i omställningen till detta samhäl-
le. Lantbruket producerar inte bara livsmedel och
träråvara i traditionell mening, utan det som produce-
ras har också en avsättning och är nödvändigt för att
vi ska få förnybar energi och annan industriråvara.
Bibehålls markens bördighet och den biologiska
mångfalden i växtförädling, i avel och i landskapet
samt minskas förlusterna av näringsämnen och täran-
det på de ändliga resurserna, finns det förutsättningar
för en ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveck-
ling vad gäller livsmedels- och energiproduktion.
Det kan, herr talman, med fog konstateras att
lantbruket är drivkraften och motorn på den svenska
landsbygden. Lantbruket är därtill många gånger
grunden för annan verksamhet på landsbygden.
Politiska beslut rörande ekonomiska villkor, miljö
och sociala aspekter är viktiga för att ge förutsätt-
ningar för livskraftiga lantbruksföretag. Det är, herr
talman, nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges förut-
sättningar att utvecklas som företagare.
Men hur är det då med den saken? Ja, herr talman,
det här med att lyfta av ryggsäcken känns som en
ytterst uttjatad fråga, men det måste ändå konstateras
att de svenska lantbrukarna bär på bördor i form av
högre skatter och avgifter än vad kollegerna i grann-
länderna har. Striden har stått mellan dem som vill ge
den svenska lantbruksnäringen möjligheter att kon-
kurrera med sina högkvalitativa råvaror och dem som
vill straffa ut det svenska lantbruket. Centerpartiet vill
ge svenskt lantbruk möjligheter att konkurrera på
likvärdiga villkor.
Mot denna bakgrund var vi, herr talman, nöjda när
Socialdemokraterna började svänga i synen på
svenskt lantbruk och statsministern uttalade att
svenskt lantbruk var en framtidsnäring. Senare har
löften kommit om att den s.k. ryggsäck som Sveriges
bönder bär ska lyftas av. Dieselskatten, som är en
tung sten i ryggsäcken, skulle snabbutredas. Handels-
gödselskatterna skulle återföras till näringen.
Sammantaget såg det äntligen ut som att den poli-
tiska viljan fanns att ge svenskt lantbruk likvärdiga
villkor, att det fanns en majoritet här i riksdagen för
att ändra på saker och ting. Nu finns dock fog för en
annan oro, nämligen för detta med att löften kunna
svikas. Förslag saknas nämligen vad gäller diesel-
skatten i den budget som vi under denna månad dis-
kuterar här i kammaren.
Lantbruksnäringen, som är en omistlig del i om-
ställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle,
kommer alltså inte att få de villkor som utlovats.
Svenskt lantbruk ges inte förutsättningar att produce-
ra framtidens mat och energi på en marknad som
numera utsätts för stor internationell konkurrens.
Detta anser vi i Centerpartiet vara mycket olyckligt. I
den utredning som har rubriken En livsmedelsstrategi
för Sverige visas mycket konkret de konkurrensnack-
delar som svenskt jordbruk har i förhållande till vad
som gäller i Danmark och Finland.
De grundläggande motiv för att förstärka det
svenska lantbrukets konkurrenskraft som låg till
grund för utredningens förslag är i dag lika starka
som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrens-
kraften för att skapa utrymme för nödvändiga fram-
tidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktut-
veckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i det
svenska lantbruket och jordbruket är helt otillfreds-
ställande, sett utifrån investeringsbehov liksom uti-
från det förhållandet att vi måste se till att brukaren
erhåller en rimlig ersättning för nedlagt arbete och
eget kapital.
Herr talman! För att ge svenskt lantbruk likvärdi-
ga konkurrensvillkor, framtidstro och möjligheter att
delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart sam-
hälle måste ryggsäcken lyftas av.
Den jordbrukspolitiska reformen, Agenda 2000,
innebar att nya regler infördes för arealersättningen.
Beslutet om Agenda 2000 ger möjlighet för enskilda
medlemsländer att utbetala arealersättningar senare
än som förut varit fallet. Regeringen valde att utnyttja
denna möjlighet innevarande år. Det innebar för in-
nevarande år att förskjutningar av utbetalningar mot-
svarande 3,7 miljarder kronor gjordes. Man hade för
avsikt att göra sammalunda innevarande år. Emeller-
tid framkom att budgettaket - tydligen är det så -
håller på att sprängas för år 2002, varför man nu valt
att lägga fram förslag om utbetalning av ifrågavaran-
de ersättningar rätt år.
Centerpartiet är, och har varit, starkt kritiskt till
detta agerande. På grund av den statliga budgetpro-
cessens utformning har det emellertid varit, och är,
svårt att ändra den av regeringen inslagna handlings-
vägen. De försenade utbetalningarna betyder, vilket
vi påpekat, ekonomiska förluster för jordbruket.
Från Centerpartiet har vi hela tiden varit inställda
på att försöka avhjälpa den uppkomna situationen.
Detta ledde senare till att den räntekompensation
för de senarelagda betalningarna vann riksdagens
gillande och är nu införd. Centerpartiet föreslog då
även att staten skulle gå in och garantera lösningar på
eventuella likviditetsproblem, som kan uppkomma
hos lantbruksföretagen. Särskilt viktigt anser vi att
detta är att lösa vad gäller företag som bedrivs i ak-
tiebolagsform. Riksdagen avslog emellertid detta
förslag, varför vi har att återkomma i år.
Med detta, herr talman, yrkar jag än en gång bifall
till min reservation nr 4.