Fru talman! Inge Carlsson uttalar sig väldigt posi-
tivt om att unga jordbrukare satsar, investerar, etable-
rar sig och visar att de verkligen tror på det svenska
jordbruket och på framtiden. Det är ju bra. Det finns
många som gör detta, och jag nämnde själv ett antal
exempel på att man även långt uppe i Norrbotten är
beredd att satsa i vissa avseenden.
Jag undrar ändå över några frågor, Inge Carlsson.
Vi har i Dalarna omarronderingsproblem. Som situa-
tionen ser ut på många ställen, kanske främst i Dalar-
na men t.ex. också i sydvästra Götaland, är en sats-
ning på framtiden fullständigt omöjlig, om man inte
får skapa rationella enheter som gör det möjligt att
leva på jordbruket. Viljan finns, men här drar man in
de pengar som har funnits under ett antal år. Nu när
man på frivillighetens väg verkligen vill satsa där är
regeringen inte beredd att hjälpa till, trots att detta
skulle skapa nya pengar och nya skatteintäkter, medel
som hamnar i Jordfonden osv. Trots tillkännagivan-
den från riksdagen drar man ned. Vad tycker Inge
Carlsson egentligen om det?
Likadant är det vid Emån. Bönderna vid Emån,
som vill skapa rationella enheter för framtiden, har att
dras med de jobbiga översvämningsfrågorna. Utred-
ning pågår. Man behövde 1 miljon för 2002. Inge
Carlsson talade vackert för detta i utskottet och me-
nade att 1 miljon väl inte var mycket pengar. Detta
måste vi kunna lösa. Men inte ens det lyssnar rege-
ringen på. Den miljonen föreslås inte för 2002.
När det gäller utbetalningen av arealersättningarna
vill jag erinra om att det handlade om november må-
nad. Ersättningarna bör väl rimligen utbetalas det år
då pengarna har lagts ut. Ju längre man väntar in på
det nya året - och det handlade ju ändå om två mån-
ders fördröjning - desto större blir naturligtvis likvi-
ditetsbekymren för de bönder som ska hantera detta.
Det gäller inte bara de få dagarna från december till
januari, utan det handlar om två månader.