Herr talman!
Våran prost är rund som en ost
och lärd som själva den onde,
men gemen likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde
Och tacka för det! Detta var en av våra kända
Värmlandsskalder, Gustaf Fröding, som har skrivit
många marknära och humoristiska berättelser och
dikter som tangerar just den gamla bondekulturen.
Bonderötterna var inte alltid någonting som man lyfte
fram som någonting att vara stolt över. I stället höll
man ofta tyst om det när man kom till lite högre posi-
tioner i samhället. Men naturligtvis är det ingenting
att skämmas över. Periodvis i historien har man dock
skämts över sina bonderötter. Det finns ingen anled-
ning i dag att på något sätt behöva skämmas för sina
rötter i bondeleden! Jag vill hellre tro att det är precis
tvärtom.
Ett litet observandum finns dock. Man märker än-
då en pessimism inför framtiden i dag hos bönder i
vissa bygder. Jag kan känna en viss förståelse för det.
Omställning och avreglering har framtvingat en mer
storskalig produktion som för många har varit hård
och tung. Det ena familjejordbruket efter det andra
läggs fortfarande ned.
Man säger att minst tre mjölkbönder lägger ned
sin verksamhet dagligen samtidigt som flykten från
landsbygden fortsätter. Prognosen - en dyster sådan,
kanske - pekar på att av dagens ca 80 000 jordbruka-
re återstår blott 10 000 om 10-15 år. Beslut om ned-
läggning av verksamhet och gårdar som i generatio-
ner har varit ett släktvärv upplevs av naturliga skäl
som en katastrof. Besluten blir många gånger tving-
ande och utan återvändo.
Men glädjande nog finns även positiva signaler
om nya investeringar och om nya etableringar. Jag
vill kanske främst nämna Norrbotten som ett gott och
positivt exempel. Unga jordbrukare satsar och inves-
terar. Man undrar: Hur skulle det då inte se ut om
man hade varit av med den orättvisa dieselskatten och
om man hade varit av med alla andra handikapp som
Norrlandsbonden ändå har?
Det tycks ha gått så långt så att vi t.o.m. talar om
"bondens nya uppdrag". Jordbruksminister Margareta
Winberg lär ju ha visioner i den riktningen. Vad är
det egentligen för nytt det handlar om? Har inte våra
bönder alltid och i alla tider varit både skapare och
vårdare av vårt kulturlandskap och bidragit till biolo-
gisk mångfald?
Bonden var och är fortfarande medskapare också
till vår välfärd. Industrialismen står minsann inte
ensam för välfärdsutvecklingen. Den eventuella mil-
jöbelastning som ett tusenårigt jordbruk har förorsa-
kat är ingenting emot vad industrialismens tvåhund-
raåriga både fysiska och psykosociala miljö ställt till
med. Bondens uppdrag handlar först och främst om
att med god djurvård som grund producera livsmedel
av hög kvalitet. Det är livsmedel som borde värderas
högre, till ett pris som garanterar skälig levnadsstan-
dard och då helst utan bidrag eller konstlade ersätt-
ningar.
Herr talman! När det gäller bondens sociala
skyddsnät och möjligheter till ledighet är ett funge-
rande avbytarsystem nödvändigt - inte minst för
mjölkgårdar. Vanliga löntagare har rätt till fem veck-
ors semester, och det är inte mer än rimligt att också
jordbrukaren får en semesterrätt. Jag har inte mött en
enda bonde under hösten som har ansett sig haft råd
att ta ut mer än två veckor av semestern.
Det bästa sättet att möta detta självklara behov är
att staten stöttar utbyggnaden av en avbytartjänst som
kan komma alla lantbrukare till del. Till detta anvisar
vi kristdemokrater 20 miljoner kronor i budgeten
inför 2002. Något gehör för det har vi inte fått.
Ett annat område där statsmakten på ett bättre sätt
bör stödja jordbruksnäringen är ett fungerande skör-
deskadeskydd. En lantbruksföretagare är som ingen
annan företagare utsatt för vädrets nycker. De klimat-
förändringar som vi befarar kan vara orsakade av
människans påverkan kan slå oerhört hårt för den
enskilde. Översvämningar har under senare år slagit
ut hela årsinkomster för enskilda företagare. Inte
minst potatisodlare har drabbats hårt. Här måste sta-
ten ta sitt ansvar så att den enskilde inte drabbas på
ett orimligt sätt.
Som jag har påpekat tidigare så måste den tolk-
ning som i dag görs när det gäller begreppet katastrof
ges ett individuellt innehåll och inte bedömas utifrån
näringens produktionsresultat totalt sett. För att möj-
liggöra detta är vi beredda att satsa 15 miljoner kro-
nor för kommande budgetår. Vi måste se till den
enskilda jordbrukaren - till företaget och till indivi-
den. Se människan!
Vi anser att arealersättningarna ska betalas ut
samma år som de avser. Den principen har regeringen
frångått genom att de rena EU-pengar som det hand-
lar om för ändamålet används som en budgetregulator
för att klara utgiftstaket. Detta har resulterat i att
bönderna har fått vänta i cirka två månader över års-
skiftet innan de har fått del av pengarna. Detta är
naturligtvis ohållbart. Det medför ekonomiska för-
luster för jordbruket och för bönderna. Dessutom har
man fått bekymmer med likviditeten i vissa fall. Detta
påpekade vi senast i samband med vårbudgeten. Inför
2002 års budgetarbete tvingas dock regeringen att
återföra dessa pengar till 2001 för att klara utgiftsta-
ket 2002. Detta välkomnar vi naturligtvis, men vi vill
påpeka att bollandet med böndernas ersättningar på
det här sättet är helt otillfredsställande. Detta har vi
utvecklat och påpekat i en särskild reservation.
Stark kritik har riktats mot regeringens hantering
av programmet för miljö- och landsbygdsstöd. På
grund av regeringens försumlighet när det gäller att ta
till vara de möjligheter som EU-medlemskapet ger
har detta stöd dragits ned, vilket har drabbat svensk
landsbygd på ett speciellt sätt. Målsättningen måste
naturligtvis vara att utnyttja hela möjligheten till stöd
från EU. Behovet av stöd till mindre gynnade områ-
den, stöd till unga jordbrukare och till nyetablering är
fortfarande stort och angeläget. Vi kristdemokrater
föreslår en höjning av anslaget 44:1, åtgärder för
landsbygdens miljö och struktur för år 2002, med 300
miljoner kronor av nationella medel.
Norrlandsjordbruket har extra kostnader som öv-
riga landet inte belastas med. Under lång tid har man
därför erhållit en regionalpolitisk ersättning för att
täcka dessa merkostnader. Genom att man förädlar
norra Sveriges viktigaste och nästan enda gröda,
vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsu-
menter tillgång till högklassiga närproducerade livs-
medel. I dag minskar produktionen i norra Sverige,
vilket tyder på att lönsamheten är sämre än i landet
för övrigt. Detta gäller inte minst fjälljordbruken.
Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige
har dessutom medför att jordbruket i norr har drab-
bats av högre kostnader än jordbruket längre söderut.
Vi anser att ytterligare 7 miljoner kronor behöver
anslås som ett extra Norrlandsstöd.
Herr talman! Det är nödvändigt att miljöaspekter
vägs in vid utformandet av jordbrukspolitiken. En
övergång till mer miljöanpassade och ekologiska
brukningsmetoder ska främjas, men det är viktigt att
för den skull inte missgynna det konventionella jord-
bruket. Det konventionella jordbruket har en mycket
god kvalitet både beträffande produkter och produk-
tionsmetoder.
Om man vill höja miljömedvetandet inom hela
jordbruksnäringen, som regeringen påstår sig vilja, är
det anmärkningsvärt att det s.k. REKO-stödet av-
vecklades. Att avveckla det stöd som givit god effekt
vad gäller miljöanpassade brukningsmetoder ger fel
signal till de konventionella jordbrukare som önskar
en mer ekologisk inriktning av sin produktion. Vi ser
hellre att det finns en långsiktig satsning både för
konventionellt jordbruk med REKO-stöd och rent
ekologisk produktion så att konkurrensen mellan
dessa inte snedvrids i onödan.
Trädgårdsnäringen bär liksom jordbruket på en
extra ryggsäck i form av skatter och avgifter. På
samma sätt som jordbrukets produktionsskatter utgör
energibeskattningen för växthusodlingen en tung
kostnad att bära. Skatten står inte alls i rimlig pro-
duktion till den skatt som belastar växthusodlingen i
våra konkurrensländer. Det står klart när man jämför
med Danmark och Holland, som är Sveriges största
konkurrenter.
För att vi fortsättningsvis ska kunna säkra konsu-
menten en inhemsk produktion av t.ex. tomater och
andra grönsaker är det viktigt att stärka näringens
konkurrenskraft. Därför har vi kristdemokrater i vårt
budgetförslag krävt att växthusodlingens skatt på
bränsle återförs till näringen med ett belopp som
motsvarar 20 miljoner kronor. Sättet för återföringen
bör utredas i anslutning till frågan om jordbrukets
produktionsskatter.
Regeringen har i årets budgetproposition föresla-
git att återföra jordbrukets gödselmedels- och be-
kämpningsmedelsskatter till näringen, likaså utsett
utredare att se över möjligheterna att undanta jord-
brukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. Dessa
krav har Kristdemokraterna med kraft drivit, men
också förväntat sig att löftet om avlyft av dieselskat-
tebördan skulle hållas. Så är tyvärr inte fallet. Rege-
ringens signaler till landets bönder är således att detta
sannolikt inte kommer att ske före nästa års val.
Regeringen har däremot redan i innevarande års
budget visat lyhördhet för ett kristdemokratiskt för-
slag med begäran om en forsknings- och utvecklings-
fond för trädgårdsnäringen. Men vi konstaterar sam-
tidigt att potatisodlingen ställs utanför motsvarande
möjlighet att finansiera sina forsknings- och utveck-
lingsinsatser. Potatisodlingen är liksom trädgårdsod-
lingen en strukturellt småskalig företagarbransch med
en begränsad produktionsandel som kanaliseras via
egna utbudsorganisationer. Därför möter branschen
samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det
gäller att på frivillig bas organisera resurser för forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet. Vi har anslagit 5
miljoner i budgeten just för detta ändamål.
När det gäller anslaget 44:4, Stöd till jordbrukets
rationalisering, har riksdagen i två tillkännagivanden
uppmärksammat regeringen på att omarronderings-
verksamheten måste garanteras möjlighet att bedrivas
på minst oförändrad nivå och med möjlighet till till-
kommande projekt. Åtgärden att då minska anslaget
från 5 till 3 miljoner redan i vårbudgeten och nu fort-
farande, är ju inte på något sätt ägnad att tillgodose
riksdagens tidigare beslut i frågan. Förutom uppenba-
ra svårigheter att fullfölja redan gjorda åtaganden,
innebär det att möjligheter till nya angelägna åtagan-
den förhindras.
Det är anmärkningsvärt att regeringen, trots två
tillkännagivanden, inte det minsta beaktar de positiva
effekter både för enskilda och för samhället som en
rationalisering av fastighetsindelningar innebär för
jord- och skogsbruket. Det här kräver en tydlig och
klar förklaring från jordbruksministerns sida.
Likaså föreslår regeringen att den statliga kredit-
garantin för åtgärder mot översvämningar i Emån
nere i Kalmar län ska upphöra den 1 januari 2002.
Pågående utredningsarbete som kräver 1 miljon kro-
nor under 2002 kan därmed inte slutföras. Detta är
otillfredsställande. Tillsammans utgör behovet till
Emån och pågående omarronderingsverksamhet i
Dalarna ytterligare 3 miljoner kronor sammantaget.
Det kan inte finnas absoluta och godtagbara bespa-
ringskrav i en totalbudget som omfattar drygt 14
miljarder. Man har inte lyckats att skrapa ihop ens
miljonen som behövs för den fortsatta utredningen
om Emån. En förklaring är på sin plats.
För övrigt, herr talman, finns det ett särskilt ytt-
rande fogat till betänkandet där Kristdemokraternas
budgetalternativ inom utgiftsområde 23 presenteras.
Sammantaget satsar Kristdemokraterna 255 miljoner
kronor utöver regeringens satsning inom utgiftsområ-
det inför 2002. Därtill kommer avlastningen av skat-
teryggsäcken, då främst dieselskatten, på ytterligare
1 100 miljoner kronor som redovisas under skatteut-
skottets utgiftsområde.
För att trygga livsmedelsproduktionen för framti-
den i Sverige och övriga EU-länder måste det slås
fast att den odlade jorden är en oersättlig och livsvik-
tig resurs för människors välbefinnande och överlev-
nad. Ur ett globalt perspektiv är det också långsiktigt
nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Eu-
ropa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion.
Från Kristdemokraternas sida har vi formulerat tio
punkter för utveckling av jordbruket i vårt land. Des-
sa tio punkter ska jag inte räkna upp här. Jag har
redan berört några av dem.
Däremot skulle jag till sist vilja säga så här: Att
vara bonde och odlare av den svenska modernäringen
är verkligen ingenting man behöver skämmas för,
utan det är någonting som man ska kunna vara stolt
över också i framtiden.
Med detta, herr talman, vill jag här yrka bifall till
reservation nr 3.