Fru talman! Först skulle jag gärna vilja instämma
i den hyllning till Svenska lantarbetarförbundet som
Inge Carlsson gav uttryck för här. Det förbundet har
betytt mycket för småfolket på svensk landsbygd,
svensk landsbygd över huvud taget och för demokra-
tiseringen i Sverige, och det tycker jag vi ska upp-
skatta och känna aktning för.
Jag skulle också vilja kommentera några av de sa-
ker som Inge Carlsson sade i sitt anförande. Först vill
jag ta upp det här med arealersättningarna.
Ersättningarna i form av olika former av EU-stöd
är ju en stor del av inkomsten i ett lantbruksföretag.
Rimligen påverkar ju denna stora del möjligheten att
investera och att planera sin likviditet. Jag tycker att
Inge Carlsson negligerar detta likviditetsproblem som
uppstår eftersom det är en så stor andel av den samla-
de inkomsten i ett lantbruksföretag som utgörs av den
här typen av ersättningar i dag. Jag undrar vad Inge
Carlsson skulle säga som gammal fackföreningskäm-
pe om lönen till Inge Carlssons f.d. medlemmar i
hans fackförbund skulle komma ett par månader
senare. Skulle inte Inge Carlsson som fackföre-
ningskämpe då kämpa för att löntagaren fick lön vid
rätt tid och inte ett par månader senare än vad som är
avsikten från början?
Man kan konstatera, vilket jag vet att vi har dis-
kuterat flera gånger tidigare, att många lantbruksfö-
retag i dag bedrivs i aktiebolagsform som ska göra
bokslut. Där har man att ta upp tillgångar och skulder
i sitt bokslut. Har man inte fått något besked om hur
stor arealersättningen är kan man ju rimligen inte ta
upp det här som en tillgång i sitt bokslut, och då kan
man ju bli likvidationspliktig i sitt bolag.
Jag vill också fråga Inge Carlsson: Har Inge
Carlsson och socialdemokraterna något annat att säga
till de bönder som nu drabbas av det beslut som ni är
på väg att ta vad gäller Emån? Kommer ni med något
annat besked till dem än det negativa som ni har i den
här budgeten?