Fru talman! När vi för fyra år sedan debatterade
budgeten för utgiftsområde 23 Jord-och skogsbruk,
fiske och anslutande näringar fick jag frågan om jag
trodde att samarbetet mellan oss socialdemokrater,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna skulle hålla
hela mandatperioden ut. Mitt svar var att vi hade alla
förutsättningar att hålla ihop. Skälet var att vi hade
liknande åsikter om djurskydd, miljö, livsmedelskva-
litet, livsmedelssäkerhet, landsbygdsutveckling och
konsumentperspektivet. Vi hade alltså samma upp-
fattning om den här näringen och trodde - och tror -
på den.
Min motfråga till oppositionen var: Varför talar ni
aldrig med varandra om hur ni vill forma den svenska
jordbrukspolitiken? Jag fick inget svar. Ni såg bara
förvånade på varandra.
Under de gångna åren har ni anslutit er mer och
mer till regeringens politik, och det är klokt. Men
fortfarande är ni väldigt splittrade inbördes. Det är på
något sätt som man sjunger i en sång: Än slank han
hit, än slank han dit och än slank han ned i diket.
Skillnaden är att ni alla befinner er i diket. Jag ska
därför informera lite kort om den verklighet som jag
och andra möter.
Sveriges ekonomi är stark, och det har den varit
under flera år. Det har inneburit att vi har haft låga
räntor och låg inflation. När det går bra för Sverige,
då går det också bra för lantbruket. Lönsamheten har
förbättrats för alla lantbruksföretag år 2000, enligt
den undersökning som LRF Konsult har gjort hos de
närmare 10 000 lantbrukskunder som man har.
Variationen inom produktionsgrenarna är dock
stora och störst är den bland mjölkföretagen. Den
största skillnaden i lönsamhetsspridningen beror,
enligt LRF Konsult, på hur duktiga och aktiva lant-
brukare är som företagare, om de är skickliga på att
utnyttja sina resurser, förhandla om priser och an-
ställa rätt personer. Det kan sammanfattas med att det
handlar om att göra rätt saker i rätt tid och på rätt sätt.
För mjölkföretagen har driftresultatet kraftigt för-
bättrats under 2000 jämfört med 1999. Driftöver-
skottet för hela jordbruksnäringen blev nära 4,5 mil-
jarder kronor.
En iakttagelse som vi socialdemokrater har gjort
är att de yngre lantbruksföretagarna har en helt annan
framtidstro och optimism än vad många av de äldre
brukarna har. De yngre brukarna går tillsammans. De
bildar bolag. De har under de senaste 5-7 åren inves-
terat i nya maskiner. Jag vill hävda att vi har en av
världens modernaste maskinparker. De yngre bygger
ut och bygger nytt i en takt som aldrig förr.
Alltfler tänker på sin gård ur ett miljöperspektiv
som innebär att alltfler odlar ekologiskt. Det är natur-
ligtvis med omtanke om konsumenternas efterfrågan.
Näringen är på rätt väg. Men det finns mycket kvar
att göra, inte minst när det gäller marknadsföring.
Konsumenternas förtroende för maten är en förut-
sättning för en framgångsrik livsmedelsindustri. Den
oro för maten som svept fram över Europa i spåren av
BSE-krisen - nu finns den även i Finland - har åter-
igen påtagligt satt fokus på vår livsmedelssäkerhet.
Det har också mycket klart belyst behovet av att alla
som är involverade i livsmedelskedjan har sin del av
ansvaret för att högsta standard upprätthålls. Det
gäller såväl råvaruproducenter, tillverkare och distri-
butörer som de myndigheter och kommuner som har
ansvaret för tillsynsfrågorna.
Dagens problem med tillsynsfrågor hänger natur-
lig samman med dagens organisation av tillsynen
med många olika självständiga myndigheter. Detta
leder bl.a. till att vissa kommunala tillsynsmyndighe-
ter inte avsätter tillräckligt med resurser för tillsynen
eller inte har tillräcklig kompetens. Dessutom kan
kommunikationen mellan olika myndigheter givetvis
aldrig bli lika bra som inom en gemensam organisa-
tion. Det innebär att djurskyddstillsynen i dag inte är
effektiv och likvärdig i hela landet och därmed inte
helt trovärdig, och det är viktigt att ändra på detta.
Därför anför regeringen i propositionen att den
har för avsikt att föreslå att en särskild djurskydds-
myndighet inrättas för att djurskyddet ska förstärkas.
För att finansiera denna djurskyddsmyndighet före-
slås ett nytt anslag, 42:7 Djurskyddsmyndigheten.
Med anledning av en socialdemokratisk motion
föreslår utskottet att regeringen ser över statens an-
svar för skördeskador i samband med naturkatastro-
fer. Övriga motioner avstyrks.
Fru talman! Den 1 januari 2002 sätter Svenska
Lantarbetareförbundet punkt för drygt 80 års verk-
samhet. Här i riksdagen talar vi inte ofta om det
gamla anrika förbundet som under tidigt 1900-tal har
satt många frågor under luppen. Dit hör statsystemet,
bostadsfrågan, strejkrätten, vräkningar m.m. Men
Lantarbetareförbundet har fostrat många aktiva, fram-
synta och socialt engagerade ledare som bidrog till
den svenska samhällsomdaningen när Sverige föränd-
rades från ett jordbrukssamhälle till en industrination.
Vem minns inte Gunnar Emanuel Sträng eller Gösta
Netzén? De blev så småningom statsråd i olika soci-
aldemokratiska regeringar.
År 1932 var situationen bl.a. den att arbetsgivarna
i sitt avtal med lantarbetarna krävde att lantarbetarna
skulle godta en lönesänkning från 630 kr till 470 kr i
årslön. Så var situationen. På den här tiden anställdes
som ombudsman efter kongressvalet den unge träd-
gårdsarbetaren från Hässelby Gunnar Sträng. Han var
landsvägsagitator. Överallt i landet, i vägskäl, på
kyrkbackar, på lastbryggor till magasin eller vid sta-
tioner höll han möten, och avdelning efter avdelning
bildades.
Lantarbetarna låg inte bara efter i fråga om löner,
utan de hade också alltid ställts utanför den sociala
lagstiftningen i det borgerligt styrda Sverige. Under
förbundets verksamma tid har lantarbetet förändrats
från att vara ett tungt kroppsarbete i fält och ladugård
till att bli ett tekniskt avancerat arbete. Men trots den
tekniska utvecklingen utgör lantarbetarnas arbetsin-
satser 25 % av alla arbetade timmar i svenskt lant-
bruk. Detta framgår tyvärr inte i debatten eller medi-
erna. Där är lantarbetaren osynlig.
Men lantarbetaren är i dag en kompetent nyckel-
person och medarbetare i företag, och han har goda
biologiska och tekniska kunskaper. Det är en medar-
betare som vill ta ansvar och som är engagerad, nog-
grann och flexibel. Det är också viktigt att arbetslivet
och arbetsgivarna blir mer lyhörda och höjer blicken
om man ska kunna erhålla den kompetenta arbetskraft
som man så ofta säger sig behöva. Löner, arbetsvill-
kor och övriga anställningsförmåner är viktiga i detta
sammanhang. Det går inte att tro att jordbruk och
trädgårdsnäring ska attrahera ung kvalificerad arbets-
kraft om man erbjuder säsongsanställningar eller låga
löner. Det ger fel signaler om branschen. Det är där-
emot angeläget att jordbruksföretagaren utvecklar sitt
företag och breddar sin verksamhet så att man står på
flera ben och erbjuder ett intressant, omväxlande och
tryggt arbete för företagaren och personalen.
Lantarbetareförbundet satte tidigt fokus på jord-
brukets negativa miljöpåverkan. Redan 1976 skrevs
de första debattinläggen som kom att förändra synen
på användningen av bekämpningsmedel och handels-
gödsel. Lantarbetarna har vid flera tillfällen lyft upp
frågor i sina program. Det första enskilda miljöpro-
grammet tog upp frågor i ett vidare sammanhang och
utifrån en helhet där man fokuserade på luften vi
andas, vattnet vi dricker och jorden vi odlar. Be-
kämpningsmedelsfrågorna är i dag mer aktuella än
någonsin i och med EU:s nya regler. De innebär att
Sverige kan tvingas att godta användandet av be-
kämpningsmedel som har varit förbjudna i Sverige i
mellan 20 och 30 år. Denna fråga är en konsument-
och livsmedelsfråga som naturligtvis berör långt fler
människor än Lantarbetareförbundets medlemmar.
I samband med att förbundet går samman med
Svenska Kommunalarbetareförbundet den 1 januari
nästa år vill förbundet lyfta upp livsmedelsproduktio-
nen ur ett folkhälsoperspektiv där konsument, miljö,
livsmedelssäkerhet, djuretik och omsorg sätts i cent-
rum. När de nu går samman med Kommunal tystnar
norra Europas sista renodlade lantarbetarorganisation.
Det är en epok som försvinner. Men frågorna som
Lantarbetareförbundet har drivit kommer att fortsätta
att drivas i den nya organisationen som blir Sveriges
starkaste fackförbund i den gröna sektorn. Det ger
tyngd och kraft i det fortsatta arbetet. Naturligtvis
kommer vi socialdemokrater att fortsätta att ha bra
relationer med lantarbetarna.
Fru talman! Jag vill kommentera några reserva-
tioner i det här betänkandet. I reservationen Åtgärder
för skog som drabbas av svampangrepp kräver reser-
vanterna forskning och ekonomiskt stöd till återplan-
tering av skog. Forskning om svampen Gremmeniella
abietina bedrivs på skogsvetenskapliga fakulteten vid
SLU. Projektet syftar till ökade kunskaper om bl.a.
samspel mellan miljö och sjukdomsutveckling, trä-
dens försvarssystem mot svampangrepp, insekter
m.m. samt val av plantmaterial.
När det gäller resurser till viss forskning vill jag
erinra om att enligt förordning 1993:221 för Sveriges
lantbruksuniversitet ankommer den interna fördel-
ningen av forskningspengar, resurser m.m. på univer-
sitetets styrelse. Det är också en fråga för Forsknings-
rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan-
de att inom ramen för forskningsprogram fördela
medel till olika forskningsprojekt.
När det gäller statsbidrag till skogsbruket vill jag
erinra om att merparten av dessa, inklusive bidragen
vid omfattande insektsskador på skog, avskaffades
genom 1993 års skogspolitiska beslut, proposition
1992/93:226. Jag vill också påpeka att det var en
borgerliga regering som fick igenom detta. Beslutet
var ju ett led i den ökade friheten för företagandet
som genomfördes genom minskade regleringar,
sänkta skatter och slopade avgifter.
Jag förstår inte att Carl G Nilsson nu hävdar att
han vill ha tillbaka subventionerna i skogsbruket. Det
är för mig väldigt knepigt. Ni är ju med på den här
reservationen.
Reservation nr 2 gäller konkurrensförhållandena
inom veterinärväsendet. Detta är en fråga som tidiga-
re har tagits upp av Kristdemokraterna. Nu är även
Moderaterna med på reservationen. Under ett par års
tid har man haft en arbetsgrupp som nyligen har läm-
nat över en rapport. Nu finns det flera grupper som
jobbar för att försöka komma till rätta med de pro-
blem som finns mellan distriktsveterinärerna och de
privatanställda. Jag tror att vi får avvakta detta innan
vi kan ta ställning till den reservationen.
I reservation 3 om principerna för utbetalning av
arealersättningar är de fyra borgerliga partierna över-
ens. Det är den enda punkten där ni håller ihop, och
samtidigt tycker jag att ni har fel. Det är nämligen så
att med anledning av ett förslag i Agenda 2000 har
EU beslutat om nya gränser för under vilken tid are-
alersättningar till jordbrukare måste betalas ut. Lik-
som övriga EU-länder följer naturligtvis Sverige detta
beslut. Det är alltså enligt EU:s regelverk lika korrekt
att betala ut stöden i januari som i december. Jag
tycker att ni förlorar lite i trovärdighet när ni försöker
att hålla fast vid att den här regeln inte finns.
Det är samma historia i reservation 4 om statlig
lånegaranti. Där påstår Centerpartiet att likviditets-
problem och ekonomiska förluster uppstår beroende
på utbetalningsveckan. I år beräknas arealersättning-
arna bli utbetalda den 27 december. Alternativet till
detta hade varit en utbetalning någon av de första
dagarna i januari. Att hävda att denna skillnad om en
vecka skulle medföra sådana likviditetsproblem som
Centern försöker göra gällande är inte trovärdigt.
I reservation 5 om djurskydd m.m. yrkar kristde-
mokraterna att resurserna för djurhälsoprogrammet
ska säkerställas, vilket bör ske inom Jordbruksverkets
anslag. Som vi nyss hörde från jordbruksministern
tänker ni föreslå en minskning för Jordbruksverket
med 54 miljoner kronor. Ni är i och för sig inte värst,
för Harald Nordlund vill dra ned Jordbruksverkets
anslag med 100 miljoner kronor. Man kan då undra
om ni anser att Jordbruksverket inte ska följa de reg-
ler och förordningar som övriga medlemsländer
måste följa och om ni vill uppmana till fusk och un-
dermålig kontroll av EU-stöden.
Vad gäller bekämpningsprogrammet för djursjuk-
domar finns det inga fastlagda riktlinjer för hur hög
subventionsnivån ska vara för näringens egna pro-
gram. Det är emellertid ett primärt intresse för nä-
ringen själv att skapa ett förtroende hos konsumen-
terna och allmänheten för dennas egen produktion.
Staten har emellertid insett programmets värde och
har därför under lång tid bidragit med mycket stora
belopp. Det statliga engagemanget inom den här
sektorn kommer även fortsättningsvis att vara stort.
Reservationen 7 från Kristdemokraterna, Vänster-
partiet, Miljöpartiet och Folkpartiet gäller finansie-
ring av ekologisk forskning och utbildning vid Stif-
telsen Biodynamiska forskningsinstitutet. Jag vill om
den bara säga följande.
Det finns inget som hindrar att icke universitet-
sanknuten forskning också konkurrerar om den forsk-
ning som står till förfogande, bl.a. hos Formas, för
t.ex. ekologisk forskning. Det finns alltså ingen an-
ledning för regeringen eller riksdagen att styra dessa
väsentligt ökade forskningsresurser i detalj. Denna
prioritering måste göras på vetenskaplig grund, och
den sakkunskapen besitter inte vi riksdagsledamöter.
Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets
förslag till beslut och avslag på samtliga reservatio-
ner.
Fru talman! Jag vill önska er alla en god jul och
ett gott nytt år.