Fru talman! Tiden lider, och mycket har sagts och
mycket kan sägas om företagsbeskattning. Det är ett
kärt ämne för oss alla. Det är stort, vidlyftigt och
omfattande, som har framgått av den hittillsvarande
debatten.
Jag skall med tanke på att vi ligger ganska långt
efter i tidsschemat koncentrera mitt anförande till ett
par principiella frågor och några mer detaljerade.
Låt mig börja med att anknyta till den debatt vi
hade för en stund sedan om skattepolitikens allmänna
inriktning, där jag diskuterade förändringar i struktu-
ren för beskattning utifrån ett miljöperspektiv. Nu
skulle jag vilja ge en annan vinkling på skattestruktur-
förändring, nämligen att ett av incitamenten för att
göra en sådan förändring är att detta också kan ge
möjligheter till tillkomst av nya företag.
Vi har i Miljöpartiet hävdat att en av de viktigaste
uppgifterna på företagsskatteområdet kanske är just
att stimulera till framväxt av nya företag. Vi menar att
även på det området skulle en förskjutning i skatteba-
sen kunna vara behjälplig. Om man generellt sänker
skatten på arbete i kombination med att höja den på
andra områden uppstår den intressanta effekten att vi
skapar incitament på nya områden genom att vi ändrar
relationen mellan kostnaden för arbete och kostnaden
för insatsvaror i företag.
På energiområdet är det här särskilt tydligt och
kan ses ganska lätt. Där skapas det möjligheter att få
utrymme för ny energi och ny energiteknik. Det är
möjligt att sådana insatser måste kombineras med
riktade företagsstöd. Men det är viktigt att understry-
ka att sådana måste vara tidsbegränsade och trappas
av. Det är framför allt de förändrade relationerna i
priser som gör att det blir intressant att investera i ny
teknik. Det är vad vi brukar kalla för grön tillväxt.
Man skapar förutsättningar för företag inom nya sek-
torer som bidrar till att ställa om samhället.
Sedan har vi i och för sig lagt fram ett antal för-
slag som direkt berör företagens situation. Det hand-
lar om dubbelbeskattning och om arbetsrätt. Men jag
skall inte uppehålla mig vid det just nu.
Den andra principiella frågan som jag skulle vilja
beröra litet grand gäller regelverket. Jag delar Per
Rosengrens uppfattning att det inte har varit särskilt
stor skillnad mellan de olika regeringarnas ambitioner
att avstå från att lägga fram krångliga förslag.
Jag kommer närmast, innan min riksdagsperiod,
från ett jobb som rådgivare för människor som i akt
och mening har bestämt sig för att starta företag. Jag
har också själv under ungefär 15 år bedrivit företags-
verksamhet i olika former och är ganska väl medveten
om de regler som gäller och har gällt. Och det är
ingen tvekan om att det krävs en hel del energi, uthål-
lighet och tålamod att vara småföretagare i det här
landet.
Jag har också, precis som Isa Halvarsson, tagit
mig en titt på broschyrfloran som gäller reglerna för
företagsbeskattning. Under förra veckan hade vi ju
möjlighet att vara ifrån det här huset och den kungliga
huvudstaden. Jag passade då bl.a. på att tillbringa en
av de dagarna på det lokala skattekontoret i min hem-
kommmun, Eksjö. Det är alltid intressant att komma
ut i verkligheten. Jag passade då också på, precis som
Isa Halvarsson, att botanisera i den flora av broschy-
rer vi har.
Jag har tidigare tittat på Riksskatteverkets alldeles
utmärkta hemsida. Den som inte orkar gå till skatte-
kontoret och hämta hela bunten kan där få en väldigt
elegant översikt av den mångfald av broschyrer som
är aktuell för ett företag.
Det är litet kusligt. Jag tog t.ex. broschyren om det
nya skattekontot. Vi var väl alla överens om att det
var ett jättebra förslag och vi gladde oss åt att kunna
förenkla för företagen. Men jag skulle vilja rekom-
mendera er, vördade kolleger, att ta en titt i de där
broschyrerna och läsa igenom reglerna för de perioder
som skall redovisas för olika typer av skatter och
avgifter. Försök att få ordning på vem som skall re-
dovisa vad, när och hur, och vad det kostar om man
gör fel och om det kommer för sent.
Kanske är det så att vi har koncentrerat oss litet
för mycket, eller egentligen mycket för mycket, på att
skapa millimeterrättvisa från första skattekronan.
Återigen slås jag av tanken att vi kanske skulle tänka
oss att det finns ett utrymme underifrån där vi inte
behöver ha alla dessa regler.
Är det t.ex. egentligen någon vits med att ett före-
tag som omsätter en halv miljon periodiserar kostna-
der och intäkter? Så stor skillnad är det inte för t.ex.
en frisör i intäkter från år till år, men det finns regler
som gör att de stora och de små företagen behandlas
på ett ganska likartat sätt.
Jag tror att det var Rolf Kenneryd som var inne på
att det kan finnas behov av en ny och enklare före-
tagsform. Jag delar uppfattningen att vi nog måste
göra något för att radikalt förändra förutsättningarna
för de människor som tar sig före att starta och driva
egna företag i mindre skala.
Så till ett par detaljer i betänkandet. Den ena har
anknytning till de regler som gäller, nämligen av-
dragsrätten för arbetslokal i bostaden. Väldigt många
företag startar sin verksamhet i hemmet. Det är ett
typexempel på ett slags småsnålhet när man säger:
Nej, men så här kan vi inte göra. Tänk om man an-
vänder rummet eller skrivbordet till någonting annat
än företagsamheten!
Men som man brukar säga: So what? Det spelar
kanske inte så stor roll om man från samma stol ringer
både till mormor och till en leverantör. Det viktiga är
att den som startar ett företag får möjligheten att
komma i gång utan att skuldsätta sig och ta för stora
risker. Den typen av enkla förändringar i regelverket
skulle kunna skapa incitament för att starta och driva
mindre företag, som sedan förhoppningsvis kan växa
sig större.
Vi har också en helt ny situation på arbetsmarkna-
den. Vi glider över från ett läge där de flesta männi-
skor befinner sig i ett fast anställningsförhållande i
något större företag till en situation där man i allt
större utsträckning blir egensysselsatt i ett företag. Vi
i Miljöpartiet tycker att det här är en positiv utveck-
ling. Det är bra att människor tar ansvar för och kan
påverka sin egen situation. Det är en del av en demo-
kratisk utveckling som vi gärna ser gå vidare och även
vill bidra till.
Vi har i ett särskilt yttrande tagit upp den här frå-
gan, och vi förväntar oss att det kommer förslag från
kommande utredningar där även den här frågan tas
upp. Vi tror att det vore bra med en betydligt större
öppenhet för att pröva nya och kanske radikala vägar.
Det går att säga mycket mer om de detaljregler
som det kan vara intressant att titta närmare på när det
gäller incitamenten till och möjligheterna för att starta
och driva företag. Låt mig avslutningsvis bara nämna
ett av de yttranden som vi har tillsammans med
Vänsterpartiet. Det gäller yrkesfiskarna.
Det är bra att det kommer sådana här förslag. Vi
har diskuterat detta flera gånger, men vi kan konstate-
ra att det är väldigt sent. Det har inte hänt någonting.
Frågan är: Kan vi nu verkligen lita på att det kommer
något förslag? Det viktigaste är kanske inte hur det
ser ut. Det enklaste och mest realistiska är kanske det
som jag tror att Rolf Kenneryd var inne på, nämligen
ett yrkesfiskaravdrag. Det allra viktigaste inte minst
för yrkesfiskarna är att det äntligen blir en förändring,
så att man får en större konkurrensneutralitet gente-
mot andra som fiskar i samma vatten.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom de reser-
vationer som vi har avgivit, men jag nöjer mig här
med att yrka bifall enbart till vår reservation nr 4.