Fru talman! När det gäller förmögenhetsskatten får
vi kanske gå tillbaka litet grand i historien. Orsaken
till att Persson och kompani, dvs. Persson i Hen-
nes & Mauritz, inte betalar någon förmögenhetsskatt
kan man ytterst finna i det faktum att vi har befriat det
s.k. arbetande kapitalet från skatt. Någonstans måste
man dra gränsen, och de som är huvuddelägare anses
ha ett arbetande kapital. Jag vill erinra Per Rosengren
om att dåvarande vpk väldigt hårt drev frågan om att
skatten på det arbetande kapitalet skulle avskaffas.
Han kanske inte minns det, för han var inte med.
Sedan är det som Anita Johansson har förklarat.
Vi stod i en tvångssituation när ett antal företagsleda-
re för stora företag var beredda att antingen flytta över
sitt företag till OTC-listorna eller helt enkelt flytta
utomlands, vilket Persson helt klart var på väg att
göra. Då hade vi inte haft någonting att dra skatt på.
Då hade skattebasen försvunnit.
Jag har aldrig, Per Rosengren, sagt att 28 % är
optimalt. Då felciterar Per Rosengren mig om han
säger det. Det jag har sagt är att det inte är läge för att
höja bolagsskatten i denna arbetsmarknadspolitiska
situation. Det är stor skillnad på det.
Statsfinanserna är i balans. Det är klart att det har
sålts ett och annat statligt företag.
Jag kan också göra den lilla reflexionen, Per Ro-
sengren, att om Per Rosengren och hans politik hade
fått råda, med den ohämmade överbudspolitik som ni
ägnar er åt, hade statsfinanserna varit i ett ännu sämre
läge än de är nu.