Företagsbeskattning

Fru talman! Innan jag kom till riksdagen hävdade

jag alltid att man inte skulle lyssna på vad politiker

sade utan i stället studera vad de gjorde. Detta gäller

inte minst regeringens och riksdagsmajoritetens be-

handling av företagarna i Sverige.

Detta betänkande handlar om företagsbeskattning-

en. Det visar med all önskvärd tydlighet att socialde-

mokraterna med drabanter inte har lärt något om

företagande under denna regeringsperiod.

Eftersom det är val i höst blir även de mest inbitna

företagsmotståndarna gråtmilda i rösten när de talar

om hur viktiga företagarna är. Viktigast och mest

betydelsefulla är givetvis småföretagarna. Men när det

kommer till förslag som skulle kunna förbättra för

småföretagen är det stopp. Socialdemokraterna och

ofta även Centern står inte på företagarnas och med-

borgarnas sida.

T.o.m. statsministern har dristat sig att föreslå att

man skall tidsbegränsa regelverket för företagarna.

Det är i och för sig ett bra förslag, som vi moderater

gärna stöder. Det gör vi mot bakgrund av att vi har

motionerat om samma sak, men då mötts av kalla

handen från socialdemokraternas sida. Hade man här

tänkt om hade det naturligtvis varit bra.

I går väcktes också ett förslag i näringsutskottet

som gick ut på att man på grund av statsministerns

förslag skulle ta ett utskottsinitiativ. Men se, då var

det som vanligt. Socialdemokraterna och Vänsterpar-

tiet röstade emot, och Centern och Miljöpartiet av-

stod. Så var det med den företagsreformen. Lyssna

inte på politiker, utan se på handlingarna!

I betänkande SkU16 finns ett antal exempel på

dubbelmoralen hos utskottsmajoriteten. Vettiga, kun-

niga och välmotiverade förslag till förbättringar av-

styrks på löpande band, oavsett om det kostar stats-

kassan något eller ej.

Allt oftare får jag frågan från förbryllade väljare,

det är företagare, anställda och andra: Måste det vara

så här? Hur kan man ena dagen sjunga företagens lov

för att nästa dag krångla till tillvaron ytterligare för

redan hårt prövade företagare? Hur man kan driva

detta dubbelspel utan att rodna är en gåta.

Jag har stor respekt för samtliga ledamöter i riks-

dagen och vägrar därför tro att de begår detta svek

medvetet. Jag tror helt enkelt att det är så att man inte

har någon riktig uppfattning om hur det i verkligheten

går till att driva företag. Man förstår inte hur ett före-

tag fungerar och hur beslut fattas. Detta är naturligtvis

tragiskt för det svenska folkhushållet, eftersom alla är

överens om att det är i den privata företagssektorn

som nyckeln till framtiden ligger. Med nuvarande

politik kommer tillväxten och sysselsättningen aldrig

att klaras.

Fru talman! I betänkandet blottläggs den avvisan-

de inställningen till företagandet som livsstil. Ett

exempel: När man vill avslå det i och för sig missrik-

tade förslaget att skärpa skatten på företagen fram-

hävs i betänkandet som exempel på företagsvänliga

åtgärder de förändringar i ägarbeskattningen som

fr.o.m. årets taxering tillämpas för mindre företag. Nu

är det så att dessa regler är något av det mest kompli-

cerade som har införts i svensk beskattningsrätt. Det

visste alla redan när beslutet fattades förra året. Då

kunde vare sig Finansdepartementet eller Riksskatte-

verket räkna ut hur skatten skulle förändras för ett

specifikt företag. Nu när vi är inne i deklarationstider

börjar verkligheten komma i kapp visionerna. Jag har

fått flera samtal från företagare som svär ve och för-

bannelse över hur komplicerat allt har blivit. Det är

endast skattekonsulterna som ler i mjugg över ökad

efterfrågan på sina tjänster.

Hur var det? Skulle inte skattereformen en gång

för alla skapa ett regelverk som var enkelt och håll-

bart? I stället ökar krånglet och småttigheterna gen-

temot företag och medborgare. Socialdemokraterna,

ofta Centern, Vänstern och Miljöpartiet står inte på

vare sig medborgarnas eller företagarnas sida.

Vi moderater vill med kraft understryka att det är

krångliga regler och för höga skatter på arbete och

kapital som hindrar tillväxten i Sverige från att ta

ordentlig fart. Regeringen har det yttersta ansvaret för

att man genom ett antal återställare på företagsbe-

skattningsområdet försämrat företagarklimatet. Det

har inte förbättrats ett skvatt genom tveksamma,

halvhjärtade och krångliga återställare på återställar-

na.

Småföretagsdelegationen, som tillsatts av rege-

ringen, kom med 26 förslag till förenklingar. Vad

händer? Stor tystnad. Vi moderater har däremot dek-

larerat att vi kan ställa upp på samtliga av de här

förslagen.

Efter snart fyra år i regeringsställning har social-

demokraterna inte kunna skapa förutsättningar för ett

enda nytt jobb. Nej, sysselsättningen sjunker samti-

digt som det råder en allmän högkonjunktur i vår del

av världen. Att med konstlade medel försköna arbets-

löshetssiffror går alltid. Men att förklara att syssel-

sättningen sjunker är bra mycket svårare. Men svaret

finns bl.a. i dagens betänkande.

Man ser inte var problemen finns, och skulle man

mot förmodan se problemen, vet regeringen inte hur

de skall lösas. Exempel: Fyrpartimotionen om att

slopa dubbelbeskattningen på aktier avstyrker ut-

skottsmajoriteten. Ja, det var inte precis oväntat. Men

det vore synd att undanhålla riksdagens ledamöter

motiveringen, nämligen att en generellt utformad

lättnad sannolikt skulle höja avkastningskravet på

investeringar i små företag och samtidigt få endast en

begränsad betydelse för de större företagens investe-

ringar. Detta, fru talman, är en besynnerlig besvärjelse

och en förvrängd bild av hur de finansiella markna-

derna fungerar.

I OECD-rapporten som publicerades i går fram-

hålls att Sverige lever farligt. Den återinförda dubbel-

beskattningen av utdelad vinst gör det svårare för små

företag att ackumulera det kapital som expansionen

kräver. Den försvagar också incitamenten att investe-

ra.

Det är alltså rakt motsatta åsikter mot dem som

framförs i betänkandet. Säkert kommer någon att

hoppa upp och tala om riskvilligt kapital å ena sidan

och placeringskapital å andra sidan. Låt oss inte dölja

verkligheten i dimridåer av ord. Om någon får betala i

det närmaste dubbelt så hög skatt på en riskinveste-

ring jämfört med riskfritt sparande på bank eller i

statsobligationer, innebär detta att kraven på avkast-

ningen höjs. Det är bra att regeringen har insett detta

och infört lättnadsregler för mindre företag, även om

de är så krångliga att de säkerligen måste ändras till

nästa års taxering.

Fru talman! Dubbelbeskattning medför att större

företag tvingas höja avkastningskravet för att attrahe-

ra nytt kapital, vilket gör att deras aktier blir fantas-

tiskt lönsamma för utländska investerare som inte

drabbas av någon dubbelbeskattning. En allt större

andel av de svenska storföretagen blir också utlands-

ägda. Detta kan, som i fallet Pharmacia & Upjohn,

innebära att huvudkontor och forskning flyttar ut från

Sverige. Det blir permanenta utflyttningar. Det går

inte att komma med någon återställare om något år.

Fru talman! Man skall inte leka med elden. Det är

lätt att man bränner sig. Olyckan kan vara framme

hastigare än vad man tror.

Regeringens politik när det gäller dubbelbeskatt-

ningen hotar välfärden, jobben. Det vore bra om man

kunde ta till sig detta och inte stoppa huvudet i san-

den. Socialdemokraterna står inte heller i denna fråga

på medborgarnas sida.

Fru talman! Ett verkligt praktexempel på hur

avogt sinnad utskottsmajoriteten är när det verkligen

gäller står att läsa i betänkandet om reglerna för få-

mansbolag. Dessa stoppregler har tillkommit för att

försvåra för småföretag att expandera och har orda-

grant tillkommit för att förhindra att de fåmansägda

företagen skulle "uppnå skattefördelar som inte kan

anses motiverade med hänsyn till den bedrivna verk-

samheten". Det är lönearbete som skall vara norm för

riskfyllt företagande. Effekterna av de s.k. stoppreg-

lerna har inte blivit den åsyftade neutraliteten utan i

stället en negativ särbehandling av fåmansföretagarna.

I vår motion Sk626 konstaterar vi att stoppregler-

na är helt onödiga. Gällande lagbestämmelser räcker

fullt ut för att förhindra oseriös verksamhet. Detta har

också konstaterats av bl.a. företagsskattekommittén.

När det gäller anskaffning av egendom avsett för

privat bruk är det en kostnad som regelmässigt i de

allra flesta företag är avdragsgill. Förmånen beskattas

således hos den som åtnjuter den. Men, ack så enkelt

skall det inte vara för fåmansföretagaren! Han skall ta

upp hela anskaffningskostnaden som inkomst. Dess-

utom får företaget inte göra avdrag för anskaffnings-

kostnaden. Nu kan regeln lätt kringgås genom att

företagsledaren tar ut en högre lön. Både lön och

arbetsgivaravgifter är avdragsgilla i företaget. Denna

bestämmelse är totalt obsolet, och den är direkt dis-

kriminerande för fåmansföretagaren, som inte själv

får bestämma om lön skall utgå i kontanter eller i

form av skattepliktiga förmåner.

Ett annat exempel är anskaffningen av onyttig lös

egendom. Det är redan förbjudet enligt gällande bo-

lagsrätt. Därför får ett bolag inte göra avdrag för

dessa kostnader. Dessa diskriminerande bestämmelser

för småföretagen är obehövliga och skall naturligtvis

slopas. Även reglerna för försäljning av egendom till

överpris till företagen eller utköp av egendom till

underpris är redan reglerat i den allmänna skattelag-

stiftningen. Det finns ingen anledning att särskilt peka

ut fåmansföretagen. Att ha skilda bestämmelser för

fåmansföretagen om förbjudna lån eller nedskrivning

av lån är också helt onödigt. Det är redan reglerat i

aktiebolagslagen 12 kap. 7 §, och man kan ådra sig

max ett års fängelse om man bryter mot den lagen.

Varför då ha extra bestämmelser i skattelagstiftningen

för detta?

Det är attityden som rimmar illa med talet om

småföretagarna som vår tids hjältar.

En annan diskriminerande bestämmelse gäller när

ett fåmansbolag lämnar företagsledaren en ränteför-

mån. För anställda i bolaget gäller att dessa får skatta

för skillnaden mellan marknadsräntan och nedlagda

räntan. Är man företagsledare i fåmansbolag drabbas

man av väsentligt högre skatt på förmånen. Den totala

skatten blir då 85 %. Det var avsikten när detta inför-

des. Det kan utläsas i proposition 110 från riksmötet

1989/90, s. 600. Avsikten är klar att sådant inte skall

tolereras.

Företagsskattekommittén ansåg att den regeln

skulle slopas. Nu är det verkligen hög tid att så sker.

En annan upprörande och diskriminerande regel är

att man skall sambeskatta småföretagares familjemed-

lemmar om dessa arbetar i rörelsen. Det gäller maka

eller make, och det gäller barn under 16 år. Varför

skall hederligt arbete beskattas hårdare om det utförs i

ett fåmansbolag? Varför skall feriearbetande barn få

betala föräldrarnas marginalskatt på sin inkomst jäm-

fört med kompisarna som får en minimal skatt? Är det

ett sätt att stimulera till eget arbete och företagande? I

stället borde man uppmunta till arbete i familjeföreta-

get, om man menar någonting med allt vackert tal om

småföretagens betydelse.

En småföretagare som lyfter en lön som motsvarar

det som en anställd kollega uppbär skall kunna lyfta

utdelning från sitt företag och få denna beskattad som

kapitalbeskattning. Detta är ett renhetskrav. Därför

skall de nuvarande reglerna slopas.

Vad säger då utskottets majoritet på denna punkt?

Jo, dels hänvisar man återigen till de krångliga nya

bestämmelserna som ger en viss begränsad lättnad i

dubbelbeskattningen. Dels hänvisar man till att rege-

ringen tillsatt en utredning som skall vara klar i höst.

Man bör avvakta denna.

Vi anser att detta inte behöver utredas mer. Det

har redan utretts mycket i dessa frågor. Vi hemställer

därför att riksdagen skall begära hos regeringen att

den återkommer till riksdagen med förslag till lag-

stiftning i ärendet i sådan tid att lagen skall kunna

tillämpas från den 1 januari 1999. Om riksdagsmajori-

teten och regeringen menar någonting med allt vack-

ert tal, och mot bakgrund av den helt uppenbara dis-

krimineringen av småföretagare, är detta ett hovsamt

förslag.

Fru talman! Regeringens senfärdighet visas också

i ett annat ärende, nämligen yrkesfiskarnas trängda

läge. Här har riksdagen redan tidigare, år 1996, med

skärpa begärt att regeringen skulle komma med för-

slag till lagstiftning så att svenska yrkesfiskare skall

kunna få samma regler som deras danska konkurren-

ter som fiskar i samma vatten och landar fisken på

samma platser. Det finns ingen anledning att vänta

med att lägga fram ett lagförslag. Det vittnar om re-

geringens inställning till yrkesfiskarna att man ännu

inte presterat en proposition i ärendet. När det gäller

att höja skatter är man minsann inte lika senfärdig.

Fru talman! Dagens och morgondagens näringsliv

kommer att präglas av nya uppfinningar och innova-

tioner - ungefär som det var vid det förra sekelskiftet.

Då lades grunden till flera av dagens storföretag. En

väsentlig förutsättning är dock att de upptäckter som

svenska forskare gör också vidareutvecklas i Sverige.

Det är angeläget att forskare stannar kvar och att

deras uppfinningar blir exploaterade här. Vi föreslår

därför att inkomster och royaltyer på patent skall

beskattas som kapital och inte som inkomst av tjänst.

Fru talman! Detta har varit ett långt anförande sent

på kvällen. Det har handlat om viktiga saker, nämli-

gen om företagandets ställning i Sverige, om nöd-

vändigheten att riva ned de diskriminerande hinder

för företagsamheten som bl.a. en del skattelagar utgör.

Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer,

men yrkar bifall endast till reservation 6.