Fru talman! Jag får väl nästan resignera när det
gäller att få ett svar på frågan om stoppreglerna. Det
vill alltså inte Carl Erik Hedlund tala om, och jag
förstår honom. Det är det dåliga samvetet som stänger
igen munnen på den punkten. Det gäller också regler-
na för de enskilda företagen. På de punkterna har vi
genom hans tystnad fått ett utomordentligt svar.
Sedan tycker jag att det är rätt magstarkt av Carl
Erik Hedlund att säga att den svenska ekonomin inte
är sanerad - vi har ju arbetslösheten kvar. Det
magstarka är att arbetslösheten ju är vad den borgerli-
ga regeringen lämnade efter sig som ett arv åt oss. Nu
kräver ni av oss att vi skall få ned arbetslösheten på
relativt kort tid. Vi vet alla att det är väldigt lätt att
driva upp arbetslösheten. Ni fyrdubblade arbetslöshe-
ten i Sverige. Vi håller på att pressa ned arbetslöshe-
ten, procent för procent, i Sverige just nu. Det kom-
mer att fortsätta; det kan Carl Erik Hedlund vara
alldeles övertygad om.
Beträffande dubbelbeskattningen är det ganska
klart, och det sade jag i mitt anförande, att om man
avskaffade denna skulle det inte ge särskilt mycket
nya investeringar och inte särskilt många nya jobb.
Det är dessutom väldigt kostsamt. Vi vet också att
aktieköp kanske är det allra mest lönsamma sättet att
spara på. Varför, Carl Erik Hedlund, skall man gynna
detta ytterligare genom skattesänkning? Jag tycker att
det här är en utomordentlig illustration till den mode-
rata fördelningspolitiken: Gynna höginkomsttagare,
gynna kapitalägare! Det är det som det handlar om.