Fru talman! Som Magdalena Streiffert vet - hon är också mycket engagerad i frågan som rör det västsahariska folkets framtid och välmående - är länderna inom Europeiska unionen oerhört splittrade, av historiska skäl, kulturella skäl och geopolitiska skäl.
När det gäller Västsahara är det viktigt att se att det inte bara handlar om en gemensam EU-hållning, som det är väldigt svårt att komma fram till på grund av den avgrundsstora skillnaden politiskt sett i frågan, utan också handlar om vad vi kan göra inom Förenta nationerna. Det är där bollen ligger när det gäller frågan om att få en folkomröstning. Det är självklart att det västsahariska folket självt ska bestämma och avgöra sin framtid, hur de vill leva och hur de vill att en nation ska ta form.
När det gäller frågor som är kopplade direkt till Europeiska unionen tror jag att vi alla har följt fiskeavtalet och vet att det avtal som finns med Marocko innebär att fiskeintäkter ska komma det västsahariska folket till del. Så är det inte i dag.
Där kan jag också säga att den svenske jordbruksministern Eskil Erlandsson har agerat väldigt flitigt i den frågan. Han skrev bland annat ett brev nyligen till EU:s fiskerikommissionär där han lyfte fram Sveriges åsikt, som skiljer sig radikalt från resten av EU:s länder. Som bekant togs ett beslut i EU-nämnden våren 2006, under den förra regeringen - mycket tack vare mitt eget parti, Folkpartiet - där man lyfte fram att det som pågår är oacceptabelt. Men det är en svår fråga.
Nu inväntar vi svaret från fiskerikommissionären. Jag vet att Eskil Erlandsson är oerhört engagerad i frågan. Svenska Europaparlamentariker från flera olika partier sitter i fiskeriutskottet, som vi vet lyfter frågan, bland andra Isabella Lövin och Marit Paulsen. Det är viktigt att man driver en enad front här.