Fru talman! Majoriteten diskuterar gärna oppositionens samarbete och är oroliga för hur vi tre partier kan samarbeta så bra ihop. Det gör vi nämligen. Vi har på en rad olika punkter gemensamma reservationer, både här och i EU-nämnden, där även Kerstin Lundgren sitter, när det gäller klimat- och miljöfrågor, asyl- och flyktingpolitiken, de finansiella frågorna och utrikespolitiken. Vi har också gemensamt skrivit vad vi tycker i andra frågor inom utrikespolitiken, och det är så klart det som gäller.
Ibland undrar jag varför EU-politiken ligger på utrikesutskottet. EU-politiken handlar ju egentligen om inrikespolitiska frågor. Det vi beslutar i Bryssel påverkar oss i olika sammanhang, både här i riksdagen och i kommunerna. Det vi har kommit överens om på en rad olika områden, betydligt mer än vad de fyra borgerliga partierna var överens om innan den här regeringsperioden, har vi kommit överens om på punkt efter punkt.
Jag är inte orolig; tvärtom tycker jag att det har varit ett bra och konstruktivt samarbete. Vi har en rad gemensamma reservationer här och i en mängd olika frågor. Vi kommer att komma överens. Vi har dessutom samarbete sedan tidigare. Vi har lagt fram säkert 17-18 gemensamma budgetar och samarbetat på en rad olika områden.
Vi rödgröna är överens även när det gäller EU-samarbetet och vad vi vill för någonting. Vi tycker att Sverige ska ha en starkare roll när det gäller en rad olika frågor. När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken är det klart att om EU är enat så är vi mycket starkare. Men då måste Sverige hävda den åsikt vi har, och kommer man inte så långt som man skulle önska skulle vi också kunna ha en egen åsikt i frågor, till exempel när det gäller Mellanöstern, Västsahara eller Burma.
Där är vi överens.