Fru talman, fru statsrådet och ärade övriga ledamöter! Finns Europa i Sverige? I syfte att utröna det svaret och också som inspiration till denna debatt om Europeiska unionen 2009 inklusive det svenska ordförandeskapet valde jag att i går åka till Kista. Det är ett ställe där det finns många nationaliteter. Man hör lätt att människorna kommer från andra delar av världen utanför Sverige.
Jag tänkte att jag skulle äta där också. Där fanns en uppsjö av möjligheter. Det fanns mat som var grekisk, italiensk och spansk och även från utanför Europa som libanesisk, chilensk och amerikansk. Jag valde en god svensk husmanskost. Men den var serverad av en man som alldeles uppenbarligen var av annan härkomst än den svenska. Man kunde höra det väldigt tydligt av idiomet.
Jag menar inte att Kista är typiskt. Men det är typiskt för den nya värld som vi lever i. I denna något solfattiga del av Europa är vi på väg att bli mer av européer och världsmedborgare än vad vi själva förstår.
Sverige är numera en del av Europa. Det är inte längre "dom" och "vi", utan "vi" är en del av "dom". Ska man anknyta till just 2009 finns det två saker som var väldigt betydelsefulla för Sverige och Europa och som speglas i betänkandet.
Det första, eftersom det inträffade först, var valet till EU-parlamentet den 7 juni förra året. Det var en vattendelare. Det var första gången vi hade en diskussion i Sverige vid valet till EU-parlamentet som inte var fråga om vi skulle vara med i Europa eller inte.
Det var väldigt intressant. Nu kunde vi koncentrera oss på viktiga sakfrågor och inte ja eller nej till Europa. Det var det ena stora som inträffade förra året. Det tror jag spelade en stor roll för bilden av EU så småningom inför det svenska ordförandeskapet.
Det andra viktiga som hände var antagandet av Lissabonfördraget. Vi ser som följd av detta för EU under de mycket svåra påfrestningar vi nu har att det är mycket värdefullt att vi har haft ett nytt fördrag att luta oss mot. Det hade inte varit möjligt tidigare.
Vi kan nu hantera alla de problem som står framför oss både i Sverige och i övriga Europa. Det är verkligen stora problem. Det är ekologiska, ekonomiska, miljömässiga och klimatmässiga utmaningar.
Fru talman! De frågorna förväntar sig människorna i hela Europa att vi ska kunna lösa. När jag talar om "vi" är det alla vi som bor här i Europa. Frågan är: Är det detta Europa som vi nu ser spelat i detta utmärka betänkande och i fina skrifter? Det gäller också årsboken om EU, som har kommit i många tidigare utgåvor också under den socialdemokratiska tiden. Det har varit många goda produkter under de åtta år som jag har suttit i riksdagen och kunnat följa detta.
Är Europa minoriteternas eller majoriteternas Europa? Jag tror att det är en väldigt viktig fråga att försöka besvara. När vi ser spelet ser vi det ofta som Tyskland, Frankrike, England och några länder till. De gör det till ett politiskt spel nästan som i denna riksdag.
Någonstans ser jag Europa som helt annorlunda. Det är den fantastiska verksamhet som kan förena så väldigt många minoritetsintressen. Det är olika nationaliteter, religiösa uppfattningar och så vidare. Ingen annanstans i denna världsdel har vi någon institution som kan klara detta.
Vi kan samsas och ta hänsyn till olika minoriteter trots de svåra motsättningar - det måste vi medge - som finns på många håll i Europa inte minst mellan olika människor. EU:s naturliga tillstånd tycks mig vara kris. Ändå rör hon sig framåt under alla dessa kriser som löses i Bryssel och på många andra håll vid olika sammanträden.
Där tvingas man, som flera talare har varit inne på här, kompromissa för att uppnå något som är viktigare än det enskilda som vi kan ha synpunkter på. Denna kris speglar just de motsättningar som ska hanteras inom EU och på ett fredligt sätt.
Årsboken om EU är tjock. Den är ungefär 400 sidor. Den visar just på de väldigt många olika frågorna som hanteras där och hur EU kan agera på många håll. Vi kan vara missnöjda, som oppositionen är i ett par ändå marginella frågor i helheten. De är viktiga frågor, men de är ändå marginella.
Vi skulle säkert allihop i den här riksdagen vilja att EU agerade mycket kraftfullare sådan fråga om mänskliga rättigheter som fallet med Dawit Isaak i Eritrea. Magdalena Streijffert brukar till exempel ofta hävda att vi borde göra mer för Burma. Det kan vi säkert hålla med om. Men på det stora hela sköter vi detta ganska väl.
Sverige har med sina 9 miljoner ungefär 2 procent av 500 miljoner människor.
Jag vill gärna få fört till protokollet att Sverige har haft mycket framstående företrädare som EU-kommissionärer. Anita Gradin var alldeles utmärkt från början. Margot Wallström gjorde mycket bra på tio år. Vi har nu också, som jag ser det, en mycket förnämlig och trevlig kvinna, Cecilia Malmström, som företräder vårt land. Jag tror att det är viktigt vem man har som kommissionär. Det är betydelsefullt i det dagliga arbetet.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga i anslutning till betänkandet: Hur mår Europa i dag? Det är en intressant fråga. Vi måste medge, särskilt vi som är starka anhängare av Europa, att Europa i sina delar på den ekonomiska sidan inte mår bra. Vi har stora bekymmer nere i Europa. Det är väldiga skillnader mellan nord och syd. Det är väldiga skillnader mellan institutionerna.
Fru talman! Låt mig ta vårt skatteverk som exempel. De driver in ungefär 98,5 procent av de debiterade skatterna i vårt land. Det är fantastiska siffror jämfört med andra institutioner, till exempel det italienska skatteverket och många andra som inte alls kommer upp till den nivån. Det finns olika sätt att arbeta på. Jag tror att detta är någonting som vi måste förstå i Norden; det är skillnad på olika institutioner.
Jag drar slutsatsen av den nuvarande kris som har gått över Grekland, Spanien, Irland och många andra länder att nationernas institutioner måste stärkas. Det låter konstigt för en liberal och kanske för en moderat att säga att staten måste bli starkare. Men ibland är det på det sättet - staten måste bli starkare för att man ska kunna ta tag i de svåra problem som finns. Det får inte finnas sådana som vill åka vid sidan av och bara få fördelarna.
Jag tror att en av de saker som vi måste lära oss av den nuvarande krisen är att när vi ger medlemskap till nya länder får man inte invagga dessa länder i tron att medlemskap i Europeiska unionen eller ännu mindre i euroområdet - som jag ju tycker att vi ska gå med i - befriar länderna från det absoluta kravet att sköta sin egen ekonomi. Det är detta vi ser nu. Det är inte så att det är något speciellt med euron och så vidare, utan det är bara fråga om hur man har skött den egna ekonomin. Det är skillnad på Finland, som är med i eurosamarbetet, och Grekland som också är det. Skillnaden ligger i hur man har skött den egna ekonomin. Vi, som står utanför, och Danmark, som i praktiken nästan följer euron, har också ett alldeles utmärkt utgångsläge liksom Holland, Belgien och flera andra länder.
Jag tycker för min del att det är en brutal svensk egoism som Vänsterpartiet härförleden visade i EU-nämnden där jag satt med. Man ville inte anvisa någon väg för hur de problem som finns nere i Grekland, Spanien och Portugal ska hanteras. Det var en brutal svensk egoism och nationalism som där demonstrerades från Vänsterpartiet. Jag är glad att inga andra partier var med på det.
Till sist: EU:s nuvarande talman Buzek från Polen har uttalat att han ser fram emot att det under den närmaste mandatperioden och budgetperioden ska bli mer stöd till jordbruket i olika länder. Jag skulle vilja säga från denna talarstol att om det är någonting som jag från svensk sida inte vill se mer av så är det just detta. Jag tror att det är viktigt att vi är eniga på den punkten från Sveriges riksdag. När det gäller jordbruksstödet behöver vi ett rationellt jordbruk men inte fler subventioner.