Fru talman! Inledningsvis vill jag för ordningens skull yrka bifall till reservationerna 1 och 2 i utrikesutskottets betänkande 10. Vi socialdemokrater står självfallet bakom samtliga våra reservationer men väljer ändå att begränsa vårt bifallsyrkande till dessa två.
Vi har flera gemensamma rödgröna reservationer i detta betänkande om EU-frågor. Det är i sig inget nytt. Det har vi haft tidigare år också. Men jag vill ändå understryka, för att det ska bli tydligt för alla, att även EU-politiken ingår i det rödgröna samarbetet.
Det finns olika uppfattningar om EU och EU-medlemskapet. Men vi är överens om att vi vill att Sverige ska arbeta för ett öppnare EU, ett EU som är öppnare mot sina medborgare och där underlag och beslutsprocesser är offentliga så att både förslag och beslut kan granskas. På det här området har öppenheten ökat betydligt de senaste åren, men utvecklingen måste fortsätta.
Vi vill ha ett EU som är öppet mot omvärlden. EU får inte vare sig vara eller bli den slutna klubb för inbördes beundran som EU ofta beskylls för att vara. Det är ohållbart att bygga murar eller vallgravar mot andra länder och hela kontinenter. Det vi i dag alltför ofta ser, människor som med risk för sina liv försöker ta sig över Medelhavet i överlastade rangliga båtar, är fruktansvärt. Vi kan aldrig acceptera att Medelhavet fungerar som ett Rio Grande som skiljer fattiga och rika människor åt.
Vi vill ha ett EU som är öppnare mot nya medlemmar. För oss är en fortsatt EU-utvidgning viktig. Självklart ska alla grundkrav gälla för alla nya medlemsstater. Det avgörande för om medlemskap beviljas måste vara att det enskilda landet uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter, de som vi gemensamt har satt upp.
Tyvärr har en förfärande utvidgningströtthet börjat göra sig gällande i EU. För oss rödgröna är det viktigt att slå fast att utvidgningen av EU är en positiv utveckling för Europa som kontinent.
Turkiets framtida medlemskap är en mycket omdiskuterad fråga i många europeiska länder. För oss är det inte en fråga om Turkiet kan bli medlem utan när. Detta när avgörs av hur snabbt Turkiet klarar att uppfylla kriterierna för ett medlemskap om Turkiets folk önskar ett sådant.
Vi ser ett framtida turkiskt EU-medlemskap som viktigt, inte minst med tanke på hur det främjar rättigheterna för kurder och andra folkgrupper. Tyvärr ser vi fortfarande hur kurder och andra etniska och religiösa minoriteter inte får sina mänskliga rättigheter fullt ut respekterade. Förbudet av DTP och det gångna årets fängslanden av kurdiska politiker inger stark oro. De pågående medlemskapsförhandlingarna med EU och dialogen med den turkiska regeringen och kurdiska företrädare ger Sverige och EU en möjlighet att stå upp för kurdernas rättigheter i Turkiet.
Grunden för förhandlingarna är Köpenhamnskriterierna, som bland annat innehåller krav på att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Det är avgörande att kräva att Turkiet inte bara på papperet utan också i verkligheten lever upp till dessa krav.
Utvidgningen och den europeiska integrationen får inte gör halt ens efter ett turkiskt medlemskap. Hittills har ett möjligt framtida medlemskap fungerat som en fantastisk drivkraft för många länders reformering. EU har nu utarbetat en grannskapspolitik. Den måste användas för att underlätta ett framtida medlemskap - även om det ligger långt fram i tiden - snarare än att bli ett alternativ till medlemskap. Unionen bör bland annat erbjuda tillgång till den inre marknaden, biståndsinsatser, studentutbyten och bilaterala handlingsprogram som ger länderna möjlighet att själva bestämma sin integrationsnivå.
Fru talman! EU har en viktig roll att spela i världen, och EU:s gemensamma utrikespolitik är en viktig del av EU-samarbetet. Unionen behöver mer av gemensamt uppträdande i viktiga utrikespolitiska situationer för att kunna påverka stormakternas agerande. Ett aktuellt exempel är Israels oacceptabla agerande gentemot Ship to Gaza. Vetorätten på utrikespolitikens område måste dock gälla även i fortsättningen. Ytterst bidrar den till att utveckla gemensamma ståndpunkter inom EU. När EU väl kan agera enat innebär det en betydande styrka på den internationella scenen.
Sverige ska naturligtvis i största möjliga mån eftersträva enighet i EU, men Sverige måste alltid vara berett att hävda sin uppfattning när enighet inte kan uppnås. Sverige har historiskt varit ett land som trots dess mindre storlek har spelat en stor roll i den internationella debatten. Genom att i dag agera tillsammans med övriga EU-länder kan vår utrikespolitik få den tyngd som ett gemensamt EU-agerande ger.
Vi vill att EU ska fortsätta att vara en förebild för ett öppet samhälle byggt på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. EU:s möjlighet att påverka utan att använda militära vapen är stor. EU ska inte militariseras. EU är till skillnad från Nato ingen militärallians. En demokratisk globalisering kräver respekt, internationella regelverk och institutioner. Den internationella rätten, konventioner, protokoll och regelverk måste följas. Med gemensamma spelregler skyddas små staters rätt, och den globala demokratin stärks. När den internationella rätten efterlevs styrs utvecklingen av gemensamma överenskommelser och lika villkor, inte av de stater som har störst militär eller ekonomisk styrka. Därför vill vi värna och stärka den internationella rätten. Här har EU en stor roll att spela.
Fru talman! Många medlemsländer har i form av stigande arbetslöshet och växande budgetunderskott drabbats hårt av finanskrisen. De kraftigt fallande tillgångsvärden som låg till grund för krisen blottlade stora brister inom regleringen och tillsynen av den finansiella sektorn.
Under 2009 har EU-samarbetet inom det ekonomiska och finansiella området därför i hög grad varit inriktat på att åtgärda många av de brister som identifierats i syfte att minska risken för framtida kriser. En prioriterad fråga för oss kommer att vara att inom ramen för det europeiska samarbetet skapa ett så enhetligt finansiellt regelverk som möjligt.
En central fråga för Sveriges agerande i det europeiska samarbetet är att säkra att det internationella kapitalet möts av internationell politik och internationella regler. På sikt vill vi se en europeisk finansiell myndighet med möjlighet att överpröva nationella inspektioner under vissa förutsättningar.
Vi anser också att en utökad reglering av utformningen av rörliga ersättningssystem och förbättrade riskbedömningar av finansiella instrument är nödvändiga.
En kraftfull reglering för att begränsa de så kallade skatteparadisen är också av stor vikt för att åstadkomma en tryggare finansiell sektor.
Fru talman! Kampen för svenska kollektivavtal handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika oavsett om de kommer från Ronneby, Riga eller Rotterdam. Vi menar att ökade möjligheter att arbeta i olika länder i grunden är positivt. Fri rörlighet får dock inte innebära försämrade villkor för löntagarna. Därför ser vi det som en central uppgift att värna de fackliga rättigheterna och den svenska kollektivavtalsmodellen.
Målsättningen med borgarnas politik i Sverige och EU verkar vara den motsatta. Regeringen talar vackert om den svenska kollektivavtalsmodellen, men i praktiken vill man införa kraftiga begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i arbetslivet.
Det lagförslag som regeringen har drivit igenom i riksdagen med anledning av Lavaldomen i EG-domstolen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Regeringen går längre än vad som kan motiveras av EG-domstolens dom. Den angriper grundförutsättningarna för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska fungera och utmanar föreningsfriheten som skyddas såväl i svensk grundlag som i Europakonventionen och andra konventioner som Sverige ratificerat.
Regeringen genomför historiska inskränkningar av fackets rätt att fritt förhandla och teckna kollektivavtal med utländska företag och av rätten att använda stridsåtgärder för att få ett avtal till stånd.
Vi är starkt kritiska till hur regeringen har agerat i Lavalfrågan både här hemma och i Europa. Inte minst under det svenska ordförandeskapet hade regeringen haft chansen att lyfta fram frågan, men varken statsministern eller arbetsmarknadsministern har tagit ett enda initiativ i den fråga som kan medföra allvarliga konsekvenser för Europas löntagare.
Fru talman! Avslutningsvis talade den nytillträdda borgerliga regeringen när denna mandatperiod inleddes om att Sverige skulle höra till EU:s kärna. Tyvärr blev det inte mycket mer än ett högtidstal. I för Sverige viktiga frågor har svenska ministrar tigit sig igenom mötena. Det svenska EU-ordförandehalvåret i höstas genomfördes väl - i administrativ mening. Politiskt innebar det inte några framsteg. Tvärtom kantades det av politiska bakslag och av att inte minst statsministern hela tiden ville sänka förväntningarna på vad som skulle kunna åstadkommas.
Politik handlar om att ha idéer och om att vilja och våga. Vi socialdemokrater har idéer om hur Sverige och EU kan bli bättre. Den politiken både vill vi och vågar vi genomföra. Vi kommer aldrig att tiga oss igenom mötena i Bryssel.