Fru talman! Jag undrar om det är möjligt att bege sig ut i gränslandet för vad som har att göra med detta betänkande för att besvara frågor jag fått under debattens gång.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vädjar att ni håller till det betänkandet handlar om.)
Då ska jag försöka formulera mig så att jag håller mig inom gränserna.
Det är ett problem inom EU att man gör en kompromiss i ministerrådet. Man tvingas göra en kompromiss, för annars blir det ett värre beslut. Man blir nedröstad. Sedan är det så i politiken att när man väl har gått med på en kompromiss måste man försvara den. Jag kan tänka mig att Centerpartiet känner till detta mycket väl, men jag ska av respekt för talmannen inte gå in på detaljer.
Problemet när man har gjort en kompromiss är att då försvarar man den, och då syns inte längre de politiska skiljelinjerna.
Jag tänker inte påstå att Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet är eniga om allt. Det finns små nyansskillnader mellan de texter vi har skrivit i reservationen, men det är i vissa fall väldigt små nyansskillnader.
Det finns en variation inom det rödgröna samarbetet. Vi kommer att kunna kompromissa oss fram till någonting som vi sedan kommer att kunna försvara utan problem.
Vi erbjuder väljarna ett rödgrönt alternativ på samma sätt som borgarna erbjuder ett blått alternativ, ett orange alternativ eller vad ni vill kalla det. Väljarna har ett val. Skiljelinjerna är tydliga.
Problemet med EU-politiken är att skillnaderna där sällan är tydliga. Det är otydligt och mycket svårt för journalister och allmänhet att granska vilka beslut som fattas? Var det tydligare så här?