Fru talman! När det gäller fiskeavtalet var det precis så, som Birgitta Ohlsson sade, att den svenska regeringen under socialdemokratiskt styre sade nej till det. Tyvärr var vi helt ensamma. Därför är det viktigt, när det nu ska omförhandlas och beslutas igen, att man försöker se till att hitta några fler allierade och försöker sätta ett tryck på Spanien och Frankrike, som är verkliga motståndare i fråga om västsahariernas framtida situation.
Jag tycker att det som är gjort är bra, men jag hoppas verkligen att man fortsätter att trycka på, att försöka hitta allierade och att våga, precis som den svenska socialdemokratiska regeringen gjorde, säga nej till ett sådant avtal.
Jag är lite besviken på det svar som Birgitta Ohlsson ger när det gäller just rätten till en folkomröstning. Även om det är FN som ansvarar för det tror jag att det är väldigt viktigt, med tanke på att det har drivits så väldigt länge. Det kom fram redan 1991 att de skulle få ha folkomröstningen. Man lade ned vapnen och inledde en fredlig kamp för denna folkröstning, men ändå har ingenting hänt. Då är det viktigt att EU, i den mån man kan enas kring det, försöker trycka på FN-systemet för att se till att detta blir möjligt.
Jag tror att man hade kunnat göra det genom att lyfta upp frågan exempelvis under det svenska ordförandeskapet och försöka hitta allierade. Även om länderna i Europeiska unionen är splittrade finns det många som säkert skulle hålla med om att västsaharierna har rätt att bestämma om sin egen framtid. Det humanitära biståndet till flyktinglägren måste också ges på det viset att människor inte drabbas som de gör i dag. De kränkningar av mänskliga rättigheter som sker på ockuperad mark är oacceptabla, och det handelsavtal som EU har med Marocko borde ifrågasättas.