Fru talman! Som Magdalena Streiffert vet är det flera länder inom Europeiska unionen, däribland framför allt Sverige, som ger ett oerhört starkt och generöst bistånd till det västsahariska folket. Det sker förstås både via statligt direkt stöd till flyktinglägren och via många individer som samlar in pengar, kläder och leksaker till barnen och människorna i flyktinglägren. Det är någonting som vi ska fortsätta att uppmuntra. Det finns flera andra länder som har en liknande politik.
Om vi kommer tillbaka till frågan om folkomröstning är det oerhört svårt att få en radikal och tydlig hållning inom Europeiska unionen, där Sverige som i många andra människorättsfrågor intar en helt annan position än många andra länder. Vill vi få en lösning i folkomröstningsfrågan gäller det framför allt att världens absoluta stormakter, där EU är en men också USA och andra länder, lägger om politiken och lyfter upp det arbete som James Baker, tidigare förhandlare, och andra tagit upp. Det måste hända mycket mer på den internationella agendan. Då först tror jag att man får ett konkret resultat.
Frågan var inte uppe under det svenska ordförandeskapet, men det var många andra frågor som inte heller var uppe. Man måste koncentrera sig. Politik är inte bara kompromissandets konst, utan också att kunna konkretisera och hitta enskilda punkter där man kan få resultat. Vi följer frågan. Jag är inte minst väldigt engagerad i just det arbete som Eskil Erlandsson gör som jordbruksminister. Jag tror att det är en nyckel som vi kan trycka på med.