Fru talman! Vi tre oppositionspartier i De rödgröna är överens på en rad punkter om vad vi tycker att Sverige borde föra upp på den politiska dagordningen, och kanske också gå lite längre än i de frågor som ministern tog upp. Några av frågorna har vi redan diskuterat här under debattens gång.
Jag tänkte ta upp en fråga som handlar om EU som en global aktör, vilket EU-ministern också tog upp i sitt anförande. Det är viktigt att EU när vi kan ha en gemensam röst agerar för en fredligare värld, för att man inte kränker mänskliga rättigheter och för att se till att stötta och hjälpa dem som behöver stödet. Min fråga till EU-ministern - en fråga som jag tror att vi alla här i riksdagen är eniga om - gäller situationen i Västsahara.
Marocko ockuperar fortfarande landet och hjälper dem inte att få till den folkomröstning som de enligt FN är berättigade till. Situationen för människor i flyktinglägren är väldigt svår. Mänskliga rättigheter kränks på ockuperad mark av marockansk säkerhetspolis och militär. Den frågan togs tyvärr inte upp under det svenska ordförandeskapet - en fråga som jag vet att EU-ministern är både väldigt kunnig och engagerad i.
Vi ser nu också när det gäller fiskeavtalet att kommissionären och juristerna tyvärr har kommit fram till att det är fullt lagligt enligt folkrätten, vilket man verkligen kan ifrågasätta. Det här är en fråga som inte bara skulle hanteras under det svenska ordförandeskapet, men det var en möjlighet för oss att sätta upp den på den politiska dagordningen, att trycka på fler länder, framför allt Frankrike och Spanien som har en annan åsikt i den här frågan, för att försöka se till att få en enad röst.
Jag undrar lite: Varför tog man inte upp den här frågan under det svenska ordförandeskapet som hade gjort det möjligt att försöka få en enad röst?