Herr talman! En bra handikappolitik är en grund-
läggande del av välfärden. Det är därför viktigt att vi
får en nationell handlingsplan för handikappolitiken.
Men en handlingsplan måste återkommande ses över
och revideras. Det är ett fortgående arbete som bör
bedrivas i nära samarbete med handikapporganisatio-
nerna. Handikapporganisationerna ska också vara
pådrivande när det gäller förändringar och förbätt-
ringar.
Jag ser det här betänkandet som en bra början med
flera bra förslag och jag ställer mig därför bakom
betänkandet.
Som jag ser det har förslaget i propositionen för-
bättrats betydligt under resans gång. Det är flera par-
tiers motionsyrkanden som har bidragit till förbätt-
ringen av det ursprungliga förslaget.
Av Miljöpartiets 15 motionsyrkanden finns fem
med i de yrkanden som lett till tillkännagivanden.
Några av våra krav har tillgodosetts eller på annat sätt
varit föremål för utredningar.
Inför beredningen av det här ärendet i utskottet
var jag öppen för ett samarbete över partigränserna
för att betänkandet skulle bli så bra som möjligt för
de funktionshindrade. Det var ledstjärnan. Jag hade
gärna sett ett samarbete där vi alla hade kunnat enas
om ett betänkande på samma sätt som vi gjort vid
andra tillfällen på andra viktiga områden. Nu stanna-
de det vid en uppgörelse där Miljöpartiet, Vänster-
partiet och Socialdemokraterna kommit överens. Det
var Hans Karlsson som tog initiativ till det.
Självklart kan man i en uppgörelse mellan flera
partier inte få alla sina yrkanden tillgodosedda. Vi
anser att vi har fått sådant gehör att vi kan avstå från
några reservationer.
Herr talman! Ett av de viktigaste förslagen i det
här betänkandet är att det öppnas en möjlighet till
sanktioner mot de kommuner och landsting som i
vissa fall trotsar domstolen och struntar i att ge funk-
tionshindrade det de enligt lagen har rätt till. Det är
beklämmande att det finns kommuner som i det eko-
nomiskt kärva läge som varit och är väljer att spara på
utsatta grupper. Vi är därför mycket nöjda över att det
kommer att finnas sanktionsmöjligheter mot domstol-
strots.
I Miljöpartiet tycker vi att det är bra att frågan om
sanktioner lyfts fram i det här betänkandet och att det
blir ett tillkännagivande även när det gäller tillgäng-
ligheten. Det är tyvärr en nödvändighet för att komma
till skott när det gäller tillgänglighet för funktions-
hindrade till bl.a. färdmedel. Men självklart måste
frågan om sanktioner först analyseras innan regering-
en kan överväga frågan och komma tillbaka till riks-
dagen med ett förslag. Jag hoppas verkligen att det
inte dröjer så länge att vi tvingas återkomma med ett
eget förslag igen. För vad tjänar det till att ha lagar
och regler om det går att strunta i dem utan att det
finns några sanktionsmöjligheter?
När det gäller diskriminering har Miljöpartiet yr-
kat på en utredning om hur bristande tillgänglighet
ska kunna föras inför domstol som en diskrimine-
ringsfråga. Vi är mycket nöjda över att det blir ett
tillkännagivande även på den här punkten, och det
finns all anledning för flera av oss att känna oss nöjda
eftersom flera motionärer fått sina yrkanden tillgodo-
sedda.
I Miljöpartiets motion har vi även yrkanden som
berör demens. När det gäller dementa och behovet av
kompetens hos de personer som på olika sätt arbetar
med dementa är vårt motionsyrkande tillgodosett i
betänkandet på den punkten.
När det gäller det andra yrkandet, om att personer
med misstänkt demens bör ha rätt till en tidig de-
mensutredning och att det är angeläget med tillgång
till korttidsboende, avlastning och dagvård så att de
anhöriga kan orka fungera som anhörigvårdare, har vi
avgett ett särskilt yttrande.
Vi har även ett särskilt yttrande när det gäller det
dolda handikapp som psykiska funktionshinder utgör.
Vi anser att det finns ett behov av att även låta män-
niskor med dessa funktionshinder fullt ut omfattas av
LSS. Det här är en viktig fråga som måste uppmärk-
sammas och diskuteras i budgetsammanhang. Jag är
övertygad om att det är just för att handikappet inte
syns som det är så svårt att bedöma behovet av t.ex.
assistans för dem som har psykiska funktionshinder.
I ytterligare ett särskilt yttrande har vi tagit upp
vikten av att Handikappombudsmannen ska vara en
oberoende institution som självständigt bevakar de
funktionshindrades intressen. Det nationella tillgäng-
lighetscentrum som föreslagits borde därför ha lokali-
serats till någon annan än till Handikappombudsman-
nen.
När det gäller statsbidrag till handikapporganisa-
tioner ställer jag mig bakom utskottets bedömning
och tillkännagivande.
När jag har tittat på kriterierna för dessa bidrag
har jag svårt att förstå de starka reaktioner som har
kommit bl.a. från Ester Lindstedt-Staaf. De här peng-
arna ska ju fördelas med ett grundbidrag som är lika
för alla. Sedan får man bidrag för antalet medlemmar,
och det är lika för alla. På den punkten är det ingen
ojämlikhet. Däremot finns det möjlighet att få mer-
kostnadsbidrag och medel för samarbete, och de or-
ganisationer som inte uppfyller de kriterierna kan inte
få de pengarna. Men grundfördelningen är lika för
alla. Jag tror att vissa organisationer har tittat bara på
den totala summa som en del organisationer fått, och
när man har fördelat det på antalet medlemmar har
man upplevt orättvisa. Jag vet inte, men det kan vara
så man har tänkt.
Herr talman! Inom handikappområdet har vi ge-
nom åren vid olika tillfällen diskuterat problemet med
olika huvudmän och icke fungerande vårdkedjor, och
det är därför bra att en särskild utredare nu analyserar
det här problemet. Jag hoppas att det snart kommer
ett förslag som vi kan ställa oss bakom.
Herr talman! Det avgörande för att Miljöpartiet
skulle ställa sig bakom det här betänkandet var skriv-
ningen om att de funktionshindrades ekonomiska
situation ska belysas och att man ska göra en beräk-
ning över vad ett mer vittomfattande högkostnads-
skydd kan kosta.
För en tid sedan fick vi, vilket säkert flera fick, in-
formation från ett handikappförbund med en tydlig
redovisning över de kostnader som en del funktions-
hindrade kan drabbas av. Det syntes tydligt vilken
orimlig ekonomisk situation som de med de största
funktionshindren kan hamna i. Ingrid Burman gav
också exempel på det. Exempel på sammantagna
avgifter som den enskilde funktionshindrade kan
drabbas av är kostnader för hemtjänst, särskilt boen-
de, färdtjänst, ledsagning, hjälpmedel, utprovning av
hjälpmedel, stora läkemedelskostnader, läkarbesök,
omfattande tandvård och rehabilitering.
Herr talman! En stor del av medborgarna klarar
sig helt från den här sortens kostnader. Andra kom-
mer undan med kostnader som inte når något hög-
kostnadstak eller kanske når taket på något kostnads-
område. Men det finns funktionshindrade som ham-
nar på en mycket hög kostnad för sitt funktionshin-
der. De kan totalt komma upp i en kostnad på
20 000-30 000 kr om året. Det är stora belopp för de
flesta. Många gånger är det ju också så att de som har
de största kostnaderna också har en kärv ekonomi och
lever på en blygsam pension.
Vi anser att det är en fråga om solidaritet att för-
dela den här sortens kostnader så att de med de största
behoven och de lägsta inkomsterna får sina kostnader
märkbart reducerade.
Vi vill därför utreda möjligheten att införa ett ut-
giftstak som täcker de befintliga högkostnadsskydden
samt andra kostnader som kan drabba den enskilde.
Vi är medvetna om att det är olika huvudmän som
ansvarar för de olika kostnadsområdena och att det
blir stora svårigheter att få till ett vidare tak över
högkostnadsskydden, men frågan är så viktig att det
är angeläget att finna en lösning. I Miljöpartiet anser
vi att även de funktionshindrade måste ha rätt till en
sådan ekonomi att de inte behöver vara diskriminera-
de även på det ekonomiska området.
Jag hoppas att tillkännagivandet på den här punk-
ten är början på en förändring som inom en rimlig
framtid ger oss ett tak för de totala kostnader som
någon kan ha för ett funktionshinder.
Herr talman! När det gäller 65-årsgränsen förstår
jag den otålighet som många känner att man inte
kommit till skott, och jag kan dela den. Men förhopp-
ningsvis blir det så att vi får den förändringen till
årsskiftet.
Jag tycker att det är positivt att man i flera kom-
muner har gjort på så sätt att man går in och låter
även den som har fyllt 65 år behålla sin personliga
assistans i väntan på den förändring som ska komma.
Jag tycker att det är mycket positivt att höra det. Jag
har hört att man har gjort det i flera kommuner. Det är
också så när det gäller de här kostnaderna att man på
något sätt måste betala för att ge även den som har
fyllt 65 år en värdig hjälp.
Med det ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.