Herr talman! Jag tror inte att socialministern blir
förvånad när jag instämmer i hans påstående att han-
dikappolitiken måste vara en del av den generella
välfärdspolitiken. Jag tror inte heller att han blir över-
raskad när jag säger att vi moderater inte alls tar av-
stånd från den generella välfärdspolitiken. Men vi
säger att den generella välfärdspolitiken måste
kompletteras för att vara framgångsrik. Om man
verkligen sätter individen i centrum måste politiken
också ge utrymme för individuella anpassningar när
det gäller tillämpningen. Det är i det här avseendet
som skillnaden mellan oss och er finns.
Vi lägger tonvikten vid att man ska bryta ned mo-
nopolen och byråkratin och skapa en struktur och en
flexibilitet som ger den enskilde större valfrihet när
det gäller hur tillämpningen ska ske på ett sätt som
bäst sätter individen i centrum.
Jag skulle vilja ställa en fråga när det gäller just
den här skillnaden till socialministern. Jag tycker i
och för sig att förslaget till åtgärder mot domstolstrots
är motiverat. Men är det mer motiverat och en bättre
lösning ur individens synvinkel att man tvingar
kommunerna att betala bötesbelopp till staten än att
man ger den enskilde drabbade i det här samman-
hanget möjlighet att själv disponera resurserna för att
utforma det stöd och den hjälp som man enligt lagen
har rätt till efter eget behov och efter de egna omstän-
digheterna? I det här fallet tycker jag att det finns en
principiell skillnad mellan oss och er.
Självklart ska politiker dra upp reglerna när det
gäller vilka rättigheter vi har både som människor i
övrigt och som människor med speciella behov, men
det är inte lika självklart att politiken också ska slå
fast regler för hur tillämpningen av de rättigheterna
ska gå till. Det är på den punkten som det skiljer sig
mellan er och oss.