Herr talman! Jag ser inte den här frågan i första
hand som en konstitutionell fråga, utan jag ser det
som en fråga om att garantera de handikappade de
rättigheter som riksdagen här har slagit fast. Det
handlar också om möjligheten att anpassa lagstift-
ningen och bestämmelserna så att de handikappade
själva kan bestämma hur de här rättigheterna ska
tillämpas.
Samarbetet mellan de kommunala myndigheterna
och de enskilda handikappade fungerar ju inte alltid,
även om kommunen inte ägnar sig åt domstolstrots.
Bristen på valfrihet för de enskilda handikappade
leder ofta till ett beroendeförhållande som gör att man
inte har möjlighet att tillämpa de regler som vi har
fastställt här på det sätt som socialministern själv sade
att man borde göra, dvs. utifrån individens egna be-
hov. Det är därför som vi tycker att förslaget om att
pengarna ska följa den enskilde handikappade för att
man ska kunna tillgodose de intentioner som vi har i
lagstiftningen är bättre än det förslag som regeringen
har lagt fram.