Fru talman! Regeringens proposition innehåller
positiva inslag, men uppfyller inte kravet på en offen-
siv handikappolitik. Det finns risk för att de vackra
orden och målformuleringarna kommer att grusas av
verkligheten. Tillgänglighetsfrågorna är i och för sig
väl framlyfta och en rad åtgärder föreslås, men det
finns för mycket "bör" och för lite "skall" i proposi-
tionen.
Vi välkomnar de förbättringar som gjorts av soci-
alutskottet och som också innebär att Folkpartiet har
fått några av sina yrkanden tillstyrkta eller tillgodo-
sedda. Det gäller bl.a. sanktionsmöjligheterna, för-
tydligande av insatserna råd och stöd och utredningen
om de funktionshindrades ekonomiska situation.
Fru talman! Funktionshinder är en ojämlikhet som
beror på slumpen, olycka eller sjukdom. Hur funk-
tionshindret påverkar den enskildes möjligheter att
fungera beror i hög grad på hur samhället organiseras.
Människor med funktionshinder drabbas många
gånger på ett fullständigt oacceptabelt sätt av problem
och orättvisor i vardagslivet som en följd av sitt
funktionshinder och av att det i samhället inte tas
hänsyn till deras funktionshinder. Integritet, självbe-
stämmande och delaktighet blir inte mindre viktigt
för att man råkar ha en funktionsnedsättning. Sverige
har fortfarande mycket att göra för att undanröja
sådana hinder. Sverige har legat långt framme inter-
nationellt sett i arbetet med handikappfrågor, men har
under 1990-talet blivet förbigånget av flera andra
länder.
Utgångspunkten för en liberal politik är alla män-
niskors lika värde och lika rätt. Därför var Folkpartiet
pådrivande när det gällde den handikappreform som
genomfördes när Bengt Westerberg var socialminister
och som helt har förändrat livssituationen för dem
som är allra svårast funktionshindrade. Tyvärr har
denna reform försämrats under de socialdemokratiska
regeringsperioderna, och vi anser att det är dags att
återställa den i sin ursprungliga form. Folkpartiet har
i sitt förslag till vårbudget också anslagit pengar för
detta.
Schablonersättningen och kommunernas ansvar
för de första 20 timmarna är för oss viktiga återställa-
re. Att den funktionshindrade får behålla den person-
liga assistenten efter 65 års ålder är också något vi
länge har kämpat för och som vi också har anslagit
pengar för i budgeten.
Fru talman! Det behövs verkligen en tillgänglig-
hetsreform, en reform av samma dignitet som assi-
stansreformen. Regeringens proposition är som jag
tidigare sagt bra på att lyfta fram det som behöver
göras, men tidsaspekten är för lång och inga pengar
avsätts för att driva på. Folkpartiet står fortfarande
fast vid ansvars- och finansieringsprincipen, men om
Sverige ska återta något av sin position när det gäller
handikappolitiken anser vi att stimulansmedel måste
avsättas för att få i gång processen - detta inte minst
med tanke på många kommuners besvärliga ekono-
miska situation.
Folkpartiet är berett att prioritera tillgängligheten
för funktionshindrade, och vi avsätter därför 5 miljar-
der kronor under de närmaste åren för att det verkli-
gen också ska hända något. För Folkpartiet är en
tillgänglighetsreform en nödvändig del av helheten.
En sådan är också nödvändig för att funktionshindra-
de aktivt ska kunna fungera på arbetsmarknaden. Vår
vision är att funktionshinder inte ska behöva innebära
en mängd handikapp för den enskilde. Med en till-
gänglighetsreform kan de funktionshindrades liv-
skvalitet och frihet kraftigt öka. Det är en fråga om
människosyn ifall man är beredd att göra det eller
inte.
Fru talman! Att bli diskriminerad är att få sin vär-
dighet kränkt. Folkpartiet vill förbjuda diskriminering
i grundlagen. Det finns två grundläggande konventio-
ner om mänskliga rättigheter: konventionen om eko-
nomiska, sociala och kulturella rättigheter samt kon-
ventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Konventionerna bygger på förklaringen om de
mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s general-
församling den 10 december 1948. Alla människor är
födda fria och lika i värde och rättigheter.
I socialutskottets betänkande föreslås att Diskri-
mineringsutredningens uppdrag bör utvidgas till att
avse frågan om tillgänglighet för funktionshindrade i
vid bemärkelse, och det är ett steg framåt i förhållan-
de till propositionen. Folkpartiet har dock ett annat
förslag. I regeringsformens 2 kap. om grundläggande
fri- och rättigheter finns även två bestämmelser om
diskrimineringsförbud, nämligen 15 § om etniska
minoriteter och 16 § om könsdiskriminering. Här
anser Folkpartiet att 2 kap. bör utökas med förbund
mot diskriminering av funktionshindrade. Med ett
sådant tillägg får funktionshindrade möjlighet att göra
sin sak gällande i svensk domstol.
Fru talman! Den 1 januari 1998 ändrades reglerna
om överklagande av beslut om bistånd enligt social-
tjänstlagen. Endast vissa beslut om bistånd kan nume-
ra överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär. Övriga
beslut kan överklagas genom den för den enskilde
mindre förmånliga laglighetsprövningen. I praktiken
har detta inneburit att den enskilde funktionshindrade
i större utsträckning än tidigare måste förlita sig på
kommunens goda vilja för att få stöd för andra insat-
ser än dem som räknas upp i 6 § socialtjänstlagen,
såsom t.ex. ledsagning och avlösning. Förändringarna
har visat sig ge en försämrad rättstrygghet för den
enskilde. Detta finner vi oacceptabelt och möjlighe-
terna till överklagande måste återställas.
Fru talman! Det förekommer också flera fall där
kommuner inte verkställer domstolarnas domar. Det
är ett flagrant övergrepp mot de medborgerliga rättig-
heter som slagits fast i lag av riksdagen. Därför väl-
komnar vi att det nu äntligen föreslås att länsstyrel-
serna ska få förelägga en kommun eller ett landsting
vid vite att följa en lagakraftvunnen dom.
Regeringen drar i sin proposition den viktiga slut-
satsen att det finns brister i rehabiliterings- och habi-
literingsbehovet och att många områden bör utvecklas
ytterligare. Det är därför anmärkningsvärt att rege-
ringen i ett så viktigt dokument som denna proposi-
tion endast lyfter fram behovet av tidigt insatta åtgär-
der för barn och ungdomar. Behovet av tidigt insatta
åtgärder ska gälla oavsett ålder. Rehabiliteringen
måste också ses i ett livslångt perspektiv och inte bara
som en insats för yrkesverksamma eller för dem som
kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet.
Utskottets majoritet hänvisar till den kommande
nationella handlingsplanen för utveckling och förny-
else av sjukvården med en förhoppning om att den
ska lösa problemen. Vi anser dock att Socialstyrel-
sens uppdrag om en kartläggning av på vilket sätt
landstingets barn- och ungdomshabilitering är till-
gängliga för barn och ungdomar också ska innefatta
ett uppdrag att kartlägga de vuxnas behov.
Fru talman! Tekniska hjälpmedel kan bidra till att
omgivningen inte längre blir ett problem för den som
har ett funktionshinder. Funktionshindret leder inte
längre till ett handikapp. Det är också viktigt med en
hög kvalitet i hjälmedelsförskrivningen. Den enskilde
måste få sitt hjälpmedel anpassat individuellt och
också få hjälp med att rätt använda det. När förskriv-
ningen sprids ut på för många personer finns det en
risk för att kvaliteten sjunker.
I stora delar av landet bygger landsting och kom-
muner upp parallella organisationer för hjälpmedel.
Detta är slöseri med kompetens och resurser. Vänteti-
derna är också ett stort problem för dem som behöver
ett hjälpmedel. Man ska inte behöva vänta i månader.
Enkla hjälpmedel ska man kunna få direkt och komp-
licerade hjälpmedel inom tre månader. Därför föreslår
Folkpartiet att den vårdgaranti som vi kämpar för på
sjukvårdsområdet även ska omfatta tekniska hjälp-
medel.
Fru talman! Regeringen klargör i sin proposition
att man betraktar Handikappombudsmannen som en
central, statlig förvaltningsmyndighet när man säger:
"En central statlig myndighet bör ges en samordnan-
de, stödjande och rådgivande roll i arbetet för att göra
samhället tillgängligt."
Enligt regeringens bedömning är Handikappom-
budsmannen en lämplig myndighet för dessa uppgif-
ter. Vi anser att ett nationellt tillgänglighetscentrum
kan behövas, men det skulle kunna placeras hos t.ex.
Hjälpmedelsinstitutet. Folkpartiet anser att Handi-
kappombudsmannen ska vara fristående från rege-
ringen och i stället underställas riksdagen. Vi tycker
att de s.k. Parisprinciperna är riktiga. Om Sverige ska
följa de uttalanden som gjorts i Parisprinciperna kan
Handikappombudsmannen inte vara annat än en från
den verkställande makten fristående institution som
med stöd av lag har att bevaka funktionshindrades
intressen.
Fru talman! Bidragen till handikapporganisatio-
nerna fyller en stor funktion i vårt samhälle, dels för
att stödja arbetet inom handikapporganisationerna för
medlemmarnas bästa, dels för att i hela samhället
sprida den kunskap som de besitter. Vi anser att det
nya förslaget till bidrag till handikapporganisationer-
na har flera brister. Det kommer att gynna stora orga-
nisationer på bekostnad av små som kan komma att
drabbas hårt.
Vi vänder oss också mot det nya systemet, att So-
cialstyrelsen ensam ska fatta beslut om bidragen. Det
står klart att regeringen önskar skapa mer lätthanterli-
ga organisationer med det här förslaget eftersom det
kommer att leda till färre handikapporganisationer. Vi
avvisar regeringens centralisering av stödet till handi-
kapporganisationernas och vi anser att regeringen bör
riva upp förordningen.
Fru talman! I mitt anförande har jag hunnit beröra
bara några av våra 25 reservationer. Övriga reserva-
tioner kommer att tas upp av andra företrädare för
Folkpartiet senare under debatten.
Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer som
jag har skrivit under, men yrkar nu bifall endast till
reservation nr 13 vid mom. 13 och reservation 49 vid
mom. 45.